Log in

Rapport från Doggywood III.

Hej, det är Nutro.
Husse var borta dagarna i ända under påskhelgen och tog med sig farsan, Erek ni vet. Gud va härligt att få ha hundgården för sig själv! Jag sov och latade mig, men lite undrade jag också vad husse menade med att farsan och han skulle på jaktprov. Jag tyckte det lät kul och tänkte följa med, men husse stängde grinden framför nosen på mig och sade att jag inte har på prov att göra förrän nästa år. Då bestämde jag mig för att prov inte var något kul i alla fall och gick in och lade mig att sova.

  Människor säger ibland att de rastar sin hund. Jag tycker det oftast är tvärtom. Här rastar jag tre stycken av dom tvåbenta.

När husse och farsan kom hem igen efter provet förstod jag att jag hade haft rätt hela tiden. Ni skulle sett farsan! Helt slut var han. Och jag som trodde han hade kondis. Så som han springer och springer och springer i det där betfältet på Internet.Trött var alltså vad han var, farsan, men själv låtsades han vara nöjd och berättade att han först hade släppts tillsammans med en hund, och någon som hette Domarn hade sagt att han var den bästa av de två. Så hade han fått möta en annan, som han också slagit, och så vidare hela dagen. Ett par gånger hade han hittat rapphöns där andra hundar redan sprungit, och det var visst extra duktigt gjort av honom, fast det kan jag säkert också göra, bara jag får chansen.

Till sist hade visst den där Domarn fått slut på hundar, för det fanns inga fler för farsan att slå. Och då, och här kommer det obegripliga, kallades husse fram, han som fått gå och lata sig hela dagen medan farsan gjort jobbet. Husse fick beröm och applåder, silverpokaler, diplom och något som heter CACIT och som jag ännu inte fått se. Undrar hur CACIT ser ut? Det kanske går att äta.

Snacka om orättvisa. Stackars farsan, helt slut var han, och så fick husse allt beröm! Nä, jaktprov det är ingenting för mig, det vet jag säkert. Pappa hade apporterat också på provet, och det tycker jag är tvi. Den saken ska jag berätta mer om en annan gång.

Husse gillar verkligen jaktprov, det syns på honom. Och hörs. Varenda gång någon kommer hit står han där och berättar om att segrarklassen på södras vårprov bestod av över 25 hundar från Sverige och Danmark och Erek hade spöat dem alla, och det med besked. Svenske mästaren, Lord Tappy, var en av de som fick ge sig, liksom derby- och guldpokalvinnaren Birk och många andra topphundar, skryter husse och snackar om det däringa cacitet som om det skulle vara någonting alldeles speciellt. Jag är så trött på att höra det.

Fast det är inte Sten. Han säger att redan första gången han såg farsan på jakt, visste han vilken kanonhund han är och det var mycket därför han ville göra en film om honom och mig.

Sten och Mats med Sonyn och Bandspelaren-på-magen-och-micken-på-stång-Lars, var nämligen här på påskdagen. Sista släppdagen, sa dom till husse, vi måste filma Nutro på fältet innan det blir hundförbud. Jag spetsade öronen när jag hörde mitt namn. Äntligen skulle jag få göra någonting! Fast det där med hundförbud låter hemskt. Får man verkligen förbjuda hundar? Tänk om dom kommer och förbjuder mig…

Nåväl, på skärtorsdagen hade husse och jag varit ute en sväng, och då fick jag sådan där härlig rapparhönsdoft i näsan så att jag blev alldeles stel och bara stod där och glodde mot ingenting. Inte förrän husse kom och sa JA!!!, precis som han gör när jag står framför matskålen, fick jag fart på benen och körde upp dom där trinda dunbollarna så att de sa kirrrick av pur förskräckelse. Skitkul!

Nu tyckte Sten att vi skulle gör likadant innan det blev sånt där hemskt hundförbud. Kanske ville dom ha mig på film så dom kan minnas mig när jag blivit förbjuden, tänkte jag och fick en tår i ena ögat.

In i bilen och ut i marken. Mats och Lars lastade sig fulla med sina konstiga prylar och äntligen fick jag springa fritt med husse. Alltid lika kul. Alla vetestubbar hade blivit upplöjda och besådda, så husse visste inte var hönsen var. Men jag tänkte; vad har man nosen till, om inte för att finna rapparhöns?

  Här sparar jag film åt Mats!

Jag satte iväg tvärs över vinden på det första fältet och skulle vända efter en liten bit, men det fick jag inte. Husse skrek och fäktade åt mig att fortsätta, så det var inget annat att göra än att springa ända ut till fältets kant. Det är inget vidare att inte få springa precis som man själv vill, men å andra sidan är det desto roligare att se hur husse blir röd i fejset och pustar och stånkar när han tvingas springa hit och dit för att få mig att göra rätt. Ibland vänder jag fel bara för att få fart på honom, men det fattar han inte.

Plötsligt kände jag den där härliga doften igen. Jag styrde upp mot vinden och den blev starkare och starkare och jag tänkte att nu jäklar skulle fåglarna upp. Den här gången ska jag inte stanna så där dumt som i torsdags, det är bara slöseri med tid. Videoband är säkert dyra, så om jag inte stannar och slösar med tiden kanske Mats sparar flera meter. Då får han kanske råd att köpa ett rökt grisöra till mig. Så upp fick jag rapparhönsen på direkten och jag for efter. Men som vanligt fattade husse inte hur kul jag hade det och blåste i sin pipa så att jag måste stanna. Jag börjar vänja mig nu, med direkt kul är det inte ändå.

Bäst jag sprang hit och dit på nästa fält började en massa andra djur också springa omkring. Bruna och lurviga med långa bakben och öron. Jag kan bara räkna till fem, men det var några fler än så. Jag undrade vad de gjorde tills jag hörde Sten säga att det var harlek och att de flesta var hanar som jagade en vacker hartjej.

  Följa John? Jag vill vara med, här kommer jag!

Först tyckte jag dom var dumma som jagade tjejer när det finns rapphöns att skrämma. Men sedan förstod jag. De lekte naturligtvis Följa John. Vid min ålder ska man leka mycket så jag for ditåt för att vara med. Gissa vad husse gjorde? Ja, just det. Får jag en chans ska jag tugga sönder den där visselpipan till molekyler, sanna mina ord.

Nu vågar jag inte berätta mer. Hundförbudet har börjat, så det är bäst att jag kryper in i kojan och gömmer mig längst in i hörnet under en filt, så att de där hundförbjudarna inte finner mig om de kommer hit.

Klarar jag mig lovar jag skriva igen om det händer något kul, till dess ha det bra och lova att inte berätta var jag finns. Gör du det kan du få ett oskyldigt valpliv på ditt samvete, för they’ll never catch me alive!

Gny och gnäll från er egen,
Nutro

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida