Bukspottskörtelproblem
Vis av tidigare erfarenheter kan jag inte koppla av förrän jag har dubbelkollat och trippelkollat så att jag vet att jag gör rätt för min hund. Min veterinär är en pärla, men ingen veterinär kan allt, och många saker är ju lite av gissningar och prova-sig-fram erfarenheter. Så, nu tar jag till dig.

Efter ett otal prover av allehanda slag har det till sist konstaterats att min golden har en bukspottskörtel som inte fungerar. TLI värdet är 0,2. Detta tillsammans med andra prover gjorde att vi satte honom på Flagyl. Han är piggare men avföringen är fortfarande lös, krämig och ljus och det syns att det kommer ut mycket som inte har tagits tillvara av kroppen. Dessutom är mina andra hundar som tokiga över hans avföring, det är mat för dem. Nu sätts Pancreon in samt Tagamet samt att han ska fortsätta med Flagyl ytterligare ett tag.

Är detta en vedertagen behandling? Är Pancreon det enda enzympreparat som finns att ge till hund? Och, hur snart ska jag förvänta mig att se en förändring innan jag ska reagera? Tack för att jag fick ta din tid i anspråk.
Margareta Westerwind

TLI är en förkortning av Trypsin-Lik Immunoaktivitet och är ett sätt att via blodprov undersöka om bukspottkörteln (pankreas) utsöndrar enzymet trypsin till tarmen. Trypsin och andra pankreasenzymer behövs för spjälkning av födans proteiner och fetter. När TLI är under 2,5 _g /l och rent av så lågt som 0,2 råder det knappast någon tvekan om diagnosen: Den blir Exokrin pankreasinsufficiens (EPI), där ”exokrin” talar om att det är den del av bukspottkörteln som utsöndrar enzymer till tarmen som sviktar (till skillnad mot den endokrina, som avger insulin till blodet).

Bristen på enzymer gör att födan inte spjälkas ordentligt så att stora molekyler blir kvar i tunntarmen och fungerar som en osmotisk vätskesug till tarmen. Resultatet blir ljus vattnig diarré, där det osmälta fettet svarar för den ljusa färgen.

Behandlingen, som är livslång, utgörs av dels utfodring med så lättsmält foder som möjligt (typexempel eller Specific CID eller Hill’s i/d) och tillförsel av pankreasenzymer i samband med varje måltid. Det finns några olika kombinationspreparat tillgängliga Pankreon, Pankreon Forte, Combizym etc.

Att hunden också ges Tagamet, som är en saltsyrahämmare innehållande cimetidin, och metronidazol (Flagyl) görs i det här fallet troligen för att motverka kräkningar och/eller sura uppstötningar. Sammantaget förefaller din veterinär ha utmärkt kontroll på läget.
Christer Nälser
<< tillbaka


Proteinrikt valpfoder eller ej?
Hejsan!
Jag jobbar i en hundbutik och har en fråga som jag har försökt forska väldigt länge på men ändå inte förstår mig på.

Kunder med stora raser vill ha ett foder med väldigt lite protein när dom är i valpstadiet så att dom inte växer för fort och blir för tunga, men när jag och min personal går på kurser för olika foder föreläser experter/veterinärer om att dom måste ha den proteinhalt(till exempel 32 procent) för att växa som bäst och att det inte finns någon vetenskapligt bevis på att det är farligt med så mycket protein.

Men ägaren till de flesta stora raser har blivit rekommenderade att ha ett foder med endast 20-22 procent protein. Det är minst sagt stor skillnad! Man känner liksom att man inte vill prata emot en uppfödare med 20 års erfarenhet av uppfödning på till exempel Sankt Bernardshundar.

Hjälp mig få lite klarhet i denna eviga debatt!
Tack på förhand och vänliga hälsningar.
Angelika

Det är riktigt att valpar bör ha ett foder med cirka 30 procent protein räknat på torrsubstansen (TS) i fodret, att jämföra med behovet cirka 20-25 procent för den vuxna hunden. Den högre proteinhalten behövs hos den växande valpen för att skelett, leder, muskulatur och immunförsvar ska kunna utvecklas korrekt och det är således visat att frekvensen utvecklingsrubbningar minskar påtagligt om valpen ges ett högre proteinintag under den mest snabbväxande perioden.

För att ytterligare minska risken för framförallt felaktig utveckling av lederna, kan man med fördel försöka motverka att de medelstora och större hundarna tillåts växa på sig alltför snabbt. Just benägenheten att växa snabbt är nämligen en av de faktorer som anses ha betydelse för att ledproblem som höftledsdysplasi och osteochondros ska uppkomma. Typiskt nog ser man osteochondros i ungefär dubbelt så hög frekvens hos hanhundar (som växer snabbare på grund av testosteronet) än hos tikar.

"Tillväxtbromsen" åstadkommer man genom att minska fodrets energitäthet. I viss mån kan både kolhydrater och protein bidra med energi, men den utan jämförelse viktigaste energikällan i fodret utgörs av fett. I realiteten bidrar fett med ungefär fyra gånger så mycket energi som kolhydrater respektive protein.

Det är alltså fetthalten och inte proteinhalten som ska sänkas i valpfoder avsett för stora hundar jämfört med valpfoder till småväxta hundar. Typiskt fetthalt i valpfoder för medelstora och större hundar är ungefär tio procent av TS (torrsubstansen), mot cirka 20-25 % i vanligt valpfoder.
Christer Nälser
<< tillbaka


Kramp i bakdelen?
Till och från så blir min tik stel i bakdelen. Det ser ut som om hon har "bajsat på sig", hon springer med bakbenen brett isär och är lätt på baktassarna. Hon verkar inte ha ont då hon går, springer och hoppar. Jag trodde ett tag att hon kanske blev kall efter vattenarbete och därför blev stel, men även på land vid plusgrader kan det inträffa.

Hon är HD-röntgad ua och armbågsröntgad.
Med vänlig hälsning,
Carina

Det kan fortfarande mycket väl vara fråga om så kallad ”svansförlamning”, som i vanliga fall drabbar de bakersta nervtrådarna i kotpelaren, men som i så fall intresserar nerverna något framför svansroten.

En annan förklaring, speciellt om du ser det ofta eller om hon tvekar att hoppa upp i bilen, kan vara en förträngning i övergången mellan ländryggens bakersta kota (L7) och första kotan i korsbenet (S1). Vi brukar benämna sådana förträngningar av ryggmärgskanalen för lumbosakral stenos eller L7-S1-syndrom och de uppstår på grund av uttänjning av de ligament som håller samman kotorna i denna ryggkotpelarens näst mest rörliga övergång (den rörligaste sitter i övergången mellan hals och huvud).

Kanske är det dags för en klinisk undersökning och röntgendiagnostik vid nästa tillfälle hon visar sina symtom.
Christer Nälser
<< tillbaka


Halt på vänster bakben
Hej Christer!
Min jaktlabbetik, nyss fyllda åtta år, skadade sej den 1 maj på kvällen när vi var ute och gick i skog och mark. Hon var ett trettiotal meter framför oss och vi hörde att hon skrek till och därefter belastade hon inte vänster bakben. Hon kan ha trampat ner i ett av alla sorkhål. Det fanns inget sår eller brott på benet. Vi åkte till veterinär på fredagen. Veterinären trodde det handlade om en sträckning i höften.

Det blev en smärtstillande spruta och värktabletter i fem dagar. Nu sätter hon ner tassen när hon går men linkar. När hon står lyfter hon den gärna. En annan veterinär jag rådfrågat idag säger att vi ska avvakta 2-3 veckor. Eventuellt kan det vara fråga om en skada i knäleden. Ska jag vänta eller bör jag söka nu på Ulltuna eller Strömsholm? Jag vill ha henne återställd och att hon inte ska ha ont när hon går. Hon har en kull valpar på 6,5 veckor. För övrigt är hon mycket aktiv och används som apportör.
Tacksam för råd.
Hälsningar,
Monica

Om det är en knäledsskada - vilket är troligast - brukar hältan visa sig i form av ett så kallat "gonitsteg", där hunden endast sätter ner den främsta delen av tassen och avlastar bakre delen. Den går så att säga "på tåspetsarna". Att avvakta 2-3 veckor är aldrig fel, även om det skulle vara en korsbandskada, eftersom det är bättre att avvakta med en eventuell operation tills den akuta inflammationen hunnit lägga sig. Konvalescensen för ett korsband är cirka sex månader (!), varav de första tre strikt i koppel.
Christer Nälser

  << tillbaka

 
Startsida