Log in

Frågor om p-spruta
Jag har haft problem med min unghund (hane) och har haft hjälp av en hundpsykolog för att få rätsida på det hela. Eftersom hans stress går upp och ned och han blir mer stressad när han kommer till platser med mycket lukter (exempelvis Brukshundsklubben), har vår psykolog rekommenderat p-spruta och eventuellt senare kastrering. Detta är saker som hon normalt inte förespråkar (men hon är heller inte emot det).

Jag har nu lite frågor angående p-spruta och kastrering. Hur ofta bör man ge p-sprutan, för att den ska ge full effekt? Hur länge dröjer det, efter första sprutan, innan man märker effekt?

Om man ger hunden p-spruta under några år, kan man då vänta med kastreringen tills han är lite äldre och ändå få samma effekt av kastreringen?

Jag har tidigare läst att det rekommenderas att hunden är max två år vid kastrering. Gäller detsamma om hunden gått på p-spruta? Ger kastrering större effekt än p-spruta, eller går det på ett ut?

Hunden i fråga är nu elva månader och fick sin första spruta igår. Eftersom man missar ganska många möjligheter när man kastrerar hunden (man kan inte ställa ut och hunden kan aldrig bli champion i till exempel lydnad och agility), har jag inte bestämt mig slutgiltigt ännu om jag vill kastrera honom. Därför kanske man kan låta honom gå på p-spruta under ett par år och sedan ta beslutet om kastrering? Under tiden han går på p-spruta kan man ju också passa på att ställa ut honom.
Mycket tacksam för svar.
Med vänlig hälsning,
Jeanette

Såväl kastrationen som p-sprutorna tar sikte på hundens produktion och verkan av testosteron. P-sprutor består av medroxyprogesteron, som är honligt dräktighetshormon.

Avsikten med injektionerna är i första hand att motverka de negativa effekterna av testosteronet och i någon mån också reducera produktionen av det. Men det fungerar i regel inte så bra på en hund med den sorts problem du beskriver.

Kastrering å andra sidan inriktar sig naturligen på att kraftigt sänka och nästan helt eliminera produktionen av testosteronet, eftersom denna huvudsakligen äger rum i testiklarna.

Kastrering blir därmed i regel betydligt effektivare än p-sprutor. Erfarenheten talar starkt för att effekten av kastrering blir större ju tidigare den görs och det finns visst stöd att effekten blir mycket låg om ingreppet görs efter två-tre års ålder. Sannolikt har hunden redan då fått så stor påverkan på hypofysnivå, att det oönksade beteendet i stor utsträckning kvarstår även efter en sen kastrering.

Jag tycker alltså inte att du har valt en särskilt lyckad strategi med att satsa på "p-sprutor några år och därefter kastrering". Endast om du får mycket god effekt av den första p-sprutan och att dess verkan ger påtagligt bra resultat under lång tid (säg sex månader eller så), tycker jag att den strategin skulle kunna hålla.

I annat fall förordar jag ett snabbt beslut om kastrering, trots de tävlingsmässiga nackdelar det tycks medföra.
Christer Nälser


Epifysit?
Jag har varit hos veterinären med min hund och han fick diagnosen epifysit. Veterinären var inte särskilt meddelsam och jag undrar nu vad trivialnamnet för denna diagnos är?
Med vänlig hälsning,
Olov Nilsson

Epifysit betyder inflammation i den lednära ben/broskplatta som ligger mellan den aktiva tillväxtzonen (fysen) och själva ledytan. Detta område kallas epifysen och en inflammation där benämnes epifysit. Ses i klassisk form hos unga, växande hundar med aktiva eller nyligen slutna tillväxtzoner, i mindre vanliga fall hos äldre hundar.
Christer Nälser


Leverinflammation
Hej,
Jag har en valp som behandlas för leverinflammation, Min veterinär sa att valpar kan få detta av något dåligt dom ätit. Mig veterligen har han inte ätit något ute som är dåligt. Kan det bero på fodret eller vad annat kan ha orsakat sjukdomen?
Med vänlig hälsning,
Åsa

Just för en valp förefaller det väl ganska troligt att det rör sig om någon form av förgiftning som orsak till leverförändringen. I så fall blir han nog snart bra igen. Även andra möjliga leverproblem bör dock tas med i beräkningen, i första hand portosystemisk shunt – en medfödd missbildning där blodet från tarmen shuntas förbi levern ut i stora kretsloppet. Kronisk aktiv hepatit är en annan viktig diagnos att vara uppmärksam på. Det är alltså viktigt att kontrollera att hunden svarar på den terapi han fått och att levervärdena kontrolleras innan behandlingen avslutas.
Christer Nälser


Cushings syndrom
Hej,
Önskar få mycket information om Cushings syndrom på hund. Symptom, diagnostisering, förlopp, eventuell medicinering, hur vanligt förkommande det är och i så fall vilka raser som drabbas oftare än andra etcetera.
Vänliga hälsningar
Mia

Cushings syndrom uppkommer till följd av förhöjd kortisolverkan. Syndromet kan uppstå genom långvarig behandling med utifrån tillfört kortison eller – vilket är betydligt vanligare – på grund av förhöjd egen produktion av kortisol (glucokortikosteroider) i binjurarna. Man talar då om hellre om Cushings sjukdom eller hyperadrenokorticism, ett uttryck som kommer av den ökade (hyper-) aktiviteten i binjurarnas (adreno-) randzon (kortex). Binjurarna består ju av en märgdel – medulla och en yttre randzon eller barkdel – kortex.

Den ökade kortisolnivån i blodet verkar systemiskt på hela organismen och till syndromets kliniska symtombild hör ökad törst och urinproduktion, ökat bukomfång, fettomlagring, trötthet, flåsig andning, hudförändring med symmetriskt håravfall och svårläkta hudsår samt svag muskulatur. I långt gångna fall kan också centralnervösa symtom som rörelsestörningar och förändrat beteende uppkomma.

I de (få) fall som symtomen beror på tillfört kortison, får man inrikta sig på att sätta ut kortisonet eller – om detta inte låter sig göras – reducera dosen.

I de flesta fall är dock syndromet orsakat av sjukdom endera direkt i binjurarna (tumör) eller i hypofysen, som styr binjurebarken. I det senare fallet talar man om hypofysberoende cushing.

Diagnosen ställs genom att binjurefunktionen testas med blodprov och med ledning av svaren kan man bedöma vilken typ av cushings sjukdom det är fråga om. De allra flesta fallen kan behandlas med Lysodren, ett cellgift som verkar mot binjurebarken.

Vid rätt dosering kan hunden må förhållandevis bra trots typen av läkemedel.
Christer Nälser


Vådan av en damm på gården
Jag har en tollare på 3,5 år som har 12,0 i ALAT! Han har även något höga gallsyrevärden ! Jag undrar vad det beror på? Vad kan han ha för sjukdom? Han är under utredning och äter CDD foder. Finns det något att behandla det med ?

På tre månader har värdet ökat från 6,2 till 12,0.
Orolig matte

En vecka senare:
Jag ställde en fråga om höga ALAT. Men jag har nu själv kommit på vad vår tollare råkat ut för. Vi har en damm på gården som det varit algblomning i, och han har varit där och plaskat och druckit! Det är jätte poppis med dammar nu, och jag vill därför varna andra! Vår hund började kräkas, tappade aptiten och hade blodslemmig avföring. Pälsen vart matt och han fällde jämnt! Han blev också trött och fick höga levervärden! Ännu är han inte helt återställd och jag undrar nu om han kan bli helt frisk ?
Fortfarande orolig matte

ALAT är en förkortning för Alanintransferas, ett enzym som normalt förekommer inne i levercellerna (hepatocyterna). Vid leverskada läcker ALAT ut ur de skadade levercellerna och man får förhöjda värden i blodet. Normalt har levern en god läkningsförmåga och vi får hoppas att så är fallet också för din hund. I vissa fall uppstår dock ett kroniskt aktivt förlopp vilket leder till att en successivt ökad andel av levercellerna ersätts med ärrvävnad. Till slut leder det till att levern skrumpnar.

Vid leverskador kan det vara viktigt att via särskilda leverprover (el-fores) och/eller vävnadsprov (biopsi) mer exakt bilda sig en uppfattning om typen av leverskada, så att behandlingen kan inriktas mer specifikt. Om din hunds värden och tillstånd inte helt normaliseras inom den närmaste tiden bör du diskutera den möjligheten med din veterinär.
Christer Nälser

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida