Täta löp
Hej!
Jag har en goldentik på 18 månader som löper med fyra och en halv månads mellanrum (hon har nu börjat sitt tredje löp).

Tror du att löpen kommer att "glesa" ut med tiden, eller får man tro att detta ska förbli hennes löp-cykel?

Anledningen till att jag undrar är att jag är flitig att tävla och det begränsas ju kraftigt med täta löp. Jag har frågat uppfödaren (som behöll en kullsyster) men hennes tik har inte lika täta löp, inte heller modern till valparna. För detta är väl ofta ärftligt, eller har jag fel?
Hälsningar Maria

Allt mellan tre och 18 månaders löpintervall anses ligga inom normalvariationen. Risken är relativt stor att det inte blir glesare med löpen heller i framtiden, även om chansen fortfarande finns eftersom hon ännu inte har hunnit med så många löp.

Dispositionen är ärftlig, men som du redan kunnat konstatera är arvsgången inte av enklare slag, varför man just talar om ökad disposition. Det är ju ingen höjdarkombination med en tätlöpande tik och tävlingssugen ägare, så du får kanske överväga p-sprutor eller kastration, som är de till buds stående alternatvien.
Christer Nälser
<< tillbaka

Testosteronstinn tik?
Min tik är två och ett halvt år och har under det senaste året börjat lyfta på benet när hon kissar. Hon är väldigt intresserad av lyktstolpar och markerar var än hon kommer åt. Det händer inte bara tiden före under och efter löp utan hela tiden men naturligtvis med eskalering kring löp. Hon blir extremt vaktig, spännig och blåser upp sig mot andra hundar vare sig de är hanar eller tikar. Hon har alltid varit tuff och aldrig gett sig.

Kan det vara så att hon har överskott av "manliga" hormoner, eller handlar det om en dominant donna?
Överväger starkt att p-spruta henne.
Annica

Starkt könsdrift, uppenbarligen, men det rör sig troligare om hög produktion av eller ökad reaktion på östrogen än testosteron. Dominans tror jag inte har mycket med beteendet att göra. Jag skulle definitivt p-spruta eller troligare kastrera henne ifall hon var min.
Lycka till med den lilla ”besten”.
Christer Nälser
<< tillbaka

Tassgnagning vid löp
Hejsan,
Jag har en tik som nu är fyra år gammal (terrier). Vid alla sina löp har hon börjat tugga/slicka/gnaga på sina tassar. Först under mellan trampdynorna och sedan upp på ovansidan så att all päls och hud försvinner. När sedan löpet är över eller några veckor senare slutar hon tvärt med detta. Hon har precis börjat löpa nu och har börjat gnaga på undersidan av ena framtassen, men denna gång är hon också stressad. Rätt som det är sitter hon och flåsar och ser alldeles förstörd ut, går runt och verkar väldigt uppjagad. Hon fick sin första valpkull vid förra löpet.

Vad kan tassgnagningen bero på? Antar att det är något hormonellt? Kan man göra något åt det?
Med vänlig hälsning,
Sofia

Uppenbarligen hormonellt, eftersom det strikt förekommer i anslutning till löpet. Låt din veterinär undersöka livmoderstatus närmare nu, eftersom hon dessutom flåsar mycket. Överväg sedan att sätta henne på p-sprutor eller rent av att kastrera henne ifall du inte nödvändigtvis vill ha mer valpar efter henne.
Christer Nälser
<< tillbaka

Sliten hundsvans
Hej,
Jag har en vorsteh som efter idogt rotande i "gråalen" på fjällsluttningarna fått en rätt så sliten svansspets. Den är inte av det slaget att det "sprutar" blod om den utan mera att den blivit skavd och håret rödfärgat. Resultatet av detta har blivit att han inte lika gärna går i närkamp med riset längre utan springer hellre runt, med missade fåglar som följd. Finns det något bra sätt att "halvsula" svansen så att den inte slits så hårt här han springer i riset eller är det kapning som gäller?
Ripjägarn

Det finns idag särskilda förbandshjälpmedel (ser ut som en slitsad plastcylinder) som kan användas för att bandagera svansen under jakterna. Det kan ju vara värt att prova innan man tar till kniven.
Christer Nälser
<< tillbaka

Höftbesvär?
Vår welsh springer spanieltik på halvannat år har en D-klassad vänster höft med lindriga pålagringar. Hur stor är risken att hon får besvär av detta och vid vilken ålder? Den andra höften är C-klassad och båda armbågarna fria. Höftskålarna är välutvecklade.
Hälsningar,
Bosse

Jag skulle uppskatta risken för framtida problem till 60-70 procent eller mer. Med ”framtida” menar jag då i första hand från 6-8 års ålder och uppåt.

Som jag ser det, bör du undvika motionering på hårt underlag (cykelträning längs vägar), eftersom stegen då sätts i marken med relativt rakt ben så att belastingsstöten varje gång tas upp av skelett och leder. Detta ökar alltså slitaget av de drabbade lederna. I terrängen däremot rör man sig med böjda ben och belastningen tas istället upp av muskulaturen. Ju mer hon rör sig i terrängen, desto bättre utvecklas muskulaturen och desto bättre avlastas leder och skelett.

Om trots det besvär uppstår, finns det flera typer av behandlingar att tillgå redan idag och säkert ännu fler den dag hon får sina ledbesvär.
Christer Nälser
<< tillbaka

Lämplig ålder för första parningen!
Jag är ägare av en weimaranertik och funderar på att i framtiden låta para henne, men undrar vilken högsta ålder en tik kan vara innan hon blir "för gammal" för att få sina första valpar.
Kanske valpar

Eftersom de fasta fostervägarna i bäckenpassagen blir stelare med ökad ålder så stiger också risken för komplikationer från medelåldern och uppåt. Dessutom sjunker fertiliteten så att det ofta blir färre valpar och då blir varje valp i gengäld ofta lite större.

Större valpar genom stelare och trängre passage är alltså grundproblemet, inte så sällan komplicerat av en viss ökad fettansättning, typisk för livssituationen (för såväl hund som människa).

Jag brukar råda folk som vill ha en sen valpkull att hålla tiken i mycket god kondition och att helst inte låta förstagångsbetäcka henne efter fem års ålder och definitivt avstå om hon hunnit bli äldre än sju år vid det aktuella tillfället. Vid sen parning är det också anledning att kontrollera dräktigheten eventuellt med ultraljud och definitivt med röntgen mot slutet av dräktigheten, så att man kan bedöma antal valpar och fosterstorlek och gärna också ha samband etablerat med både en erfaren uppfödare och lämplig djurklinik för att ta hand om eventuella komplikationer.
Christer Nälser

  << tillbaka

 
Startsida