Log in

Översexuell vorstehhane?
Har en strävhårig vorstehhane på 18 månader. När vi är ensamma hemma eller ute, är han väldigt lugn och lydig men om det kommer någon och hälsar på blir han helt vild, dock ej aggressiv. Han hoppar på den som kommer och är ej kontaktbar. Detsamma gäller om man till exempel tar på sig jackan för att gå.

När han blir så där sticker penis ut illröd, och han får liksom två extra "pungkulor" mellan penis och pung.

Samma sak händer om man är ute med honom och han får syn på en annan hund (oavsett kön), penis ut och den annars så lydige och lugna killen är helt borta!

Detta beteende har han haft från cirka sex månaders ålder och verkar bara bli värre.

Min fråga: Är kastrering en lösning på denne annars så mysiga hund? Och får man ställa upp på utställningar och jaktprov med en kastrerad hund?
Med vänlig hälsning,
Kjell

Verkar vara ett solklart fall för kniven, tycker jag. De extra ”pungkulorna” du sett är egentligen de svällkroppar i penis som avses låsa fast penis i tiken vid parningar.

Vill du ”fega” kan du kanske pröva med p-spruta först, men jag tycker att din hund nått en sådan ålder att du inte har så mycket att välja på ifall du vill ha kontroll på beteendet.

Frågan om utställningar och jaktprov ligger inte ”på mitt bord”, utan den får du ta med SKK eller Vorstehklubben. Jag TROR dock att det går bra att tävla, men att det ska anges att han är kastrerad och jag tror inte att det kan bli något championat – något som förefaller mindre troligt ändå, med hans könspåslag.
Christer Nälser

Kommentar från Sten Christoffersson: Varför tävla, Kjell? Jaktprov och utställningar är ju till för att selektera ut goda avelsdjur. Och en kastrerad hane har då inget där att göra, såvida du inte vill bevisa föräldrarnas avelsvärde.


Sterilisering av hanhund
Det sägs hört att sterilisering har en dämpande effekt av en testosteronstinn hane, men att han behåller en del av sin manliga doft i jämfört med kastrering. Jag har också hört att en kastrerad hane ofta förvillar andra hundar för att dom inte har koll på vad för slag han är, så att säga.

Finns det något i detta som stämmer? Vilket är i så fall att föredra, sterilisering eller kastrering?
Pernilla

Skrönor, blott skrönor! Sterilisering innebär att sädesledarna knyts av och hunden kvarstår med fullt hormonellt påslag. Ingen annan effekt än nedsatt fruktsamhet, alltså. Nej, så dumma är inte andra hanar att de låter sig förvillas så lätt. Tvärtom, om din hane är ung kan du nog räkna med att han blir mer harmonisk och mindre provocerande för andra hanar. Kastrera alltså!
Christer Nälser


Avmaskning (igen)
Hej,Jag har just fått hem en münsterländervalp och uppfödaren sade att avmaskning skulle ske i samband med tolvveckorssprutan. Är det verkligen nödvändigt när han redan har blivit avmaskad två gånger hos uppfödaren?
Malin

Ja, jag tycker som uppfödaren att hunden bör avmaskas igen vid ”tolvveckorssprutan” och dessutom ytterligare en gång/månad fram till 6 månaders ålder. Bakgrunden till det är att varje avmaskning i regel inte tar bort mer än cirka 90-95 procent av parasiterna. Man får alltså räkna med att en del parasiter överlever och kan förökas i tarmen, samtidigt som valpen dels är extra känslig för parasiterna under den tidiga uppväxten, dels inte har fullgod egen förmåga att motverka parasitangreppen. Lämpligaste avmaskningsmedlet är Banmith pasta, som har bra effekt på spolmask.
Christer Nälser


Epilepsi
Jämthundar är kända för att epilepsi förekommer inom rasen, men hur ser man om hunden har denna sjukdom?
Kenneth

Det kan du inte göra förrän du har fått se det första epilepsianfallet. I sin mest typiska form får då hunden kramper, faller omkull och ligger och sparkar med benen, tuggar fradga, är ej kontaktbar, kan ha spontan tömning av urinblåsa och/eller tarm.

Anfallet ser dramatiskt ut, men brukar gå över efter någon eller några få minuter. Även lindriga former förekommer, ända ner till så diskreta fynd att du kanske inte ens kan upptäcka dem. För att minska riskerna bör du inför ett eventuellt valpköp förvissa dig om att epilepsi inte förekommit hos vare sig föräldradjuren eller någon av deras närmaste släktingar.
Christer Nälser


Spondylos och förändringar på höfter
Jag har en tik på drygt åtta år som har fått diagnosen Spondylos L7-S1 samt begynnande pålagringar på höfter. Hunden är något påverkad, men (för närvarande) mestadels inte. Jag vill veta hur man behandlar en hund med dessa problem, såsom eventuella mediciner, motion, möjlighet till operation, alternativa behandlingsmetoder och så vidare.
Med vänlig hälsning,
Marie

Kirurgisk behandling känns väl inte så näraliggande om inte hunden har väldigt stora problem. I första hand bör du samråda med din veterinär om de medicinska möjligheter som står till buds. Jag brukar använda C-Flex (Ca-poly-askorbat; kalkbuffrad C-vitamin), eventuellt i kombination med något läkemedel av NSAID-typ som Rimadyl eller Metacam.
Christer Nälser


SKENDRÄKTIGHET
Jag har tre borderterrier-tikar, tolv, åtta respektive sju år gamla. De löper samtidigt med cirka sju månaders mellanrum, det vill säga de sätter igång varann med ungefär en veckas mellanrum. Samtliga tre blir skendräktiga, var och en på sitt sätt med varierande symtom.

Den tolvåriga och den sjuåriga tiken blir ordentligt juvriga och får rejält med mjölk tre till fyra månader efter löpen, medan den åttaåriga tiken enbart blir juvrig utan mjölk.

Den tolvåriga och den åttaåriga tiken blir också oerhört deprimerade samt ligger och skakar i hela kroppen och se allmänt sjuka ut, och det även en tid efter att skendräktigheten börjar avta. Det sistnämnda tycker jag nästan är jobbigast och då brukar jag ta tempen på dem för att vara säker på att de inte är sjuka i ordets rätta bemärkelse.

Beträffande det sistnämnda; vad är det egentligen som händer med dem när de beter sig på det där sättet? Vad är det som gör att de ligger och skakar i hela kroppen? Vad är det för obehag de känner av då?

På grund av deras problem vid löpningarna och med dessa skendräktigheterså är det i princip bara cirka en och en halv månad mellan varje löp som de så att säga är normala, det vill säga kan vara sig själva.
Annika

Alla varianterna inklusive det depressiva beteendet har säkerligen en hormonell bakgrund, där tiken ifråga reagerar negativt på något av de hormoner som är inblandat i skendräktigheten. I första hand kan man kanske misstänkta prolaktinet, ett hormon som utsöndras från hypofysen och bland annat bidrar till mjölkproduktionen och förändrat beteende. Rådgör med din veterinär ifall han eller hon tycker det kan vara värt att pröva behandla tikarna med en prolaktinhämmare (Galastop) nästa gång det blir problem.
Christer Nälser

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida