Vitt fradga vid rastning
Hej Christer,
Jag har en fråga som rör min hunds munhåla. Hunden är
en fem månader gammal korthårig ungersk vizsla. Han är
fullt frisk på alla sätt och vis, men när jag motionerar
honom dröjer det inte länge förrän det hänger
sega, vita strängar ur mungiporna på honom. Detta sker vid
såväl lugna promenader i koppel, som när han är lös
och rasar omkring i full galopp. Han hässjar väldigt sällan
och det krävs stor ansträngning (mentalt eller fysiskt) för
att han ska öppna munnen och "låta tungan hänga ut".
Har den vita fradgan/saliven något samband med detta? Är det
helt i sin ordning, eller beror det på någon form av stress?
Hunden är lugn i koppel och går med slak lina.
Han verkar inte vara den stressade typen över huvud taget, men då
jag aldrig tidigare har haft en hund som får den typen av saliv
- undrar jag om det har någon orsak, eller om hunden helt enkelt
bara är sådan.
Tackar på förhand gör,
Jessica
Jag tycker att du kan avvakta ytterligare ett tag, eftersom hunden är
så ung. Kvarstår problemet kan jag tänka mig att det
är en reaktion från endera tonsillerna (halsmandlarna) eller
magsäcken. Försvinner inte symtomen bör du låta din
veterinär försöka utreda den bakomliggande orsaken.
Christer Nälser
<< tillbaka
Vattensvans träningsvärk eller kyla?
Hej!
Jag har en münsterländer som har vattensvansliknande symptom.
Första gången jag såg symptomen var efter en dags fasanjakt i ett riktigt uselt regnigt och blåsigt väder. Hunden jobbade på bra och hölls varm med täcke vid vila. Till kvällen hade han svårt att sätta/lägga sig och svansen hängde håglöst nedåt. Jag trodde då att det var en trött hundsvans alternativt en trött korsrygg efter idogt svansande vid fågelvittringen.
Morgonen efter var han något "piggare i svansen" och jaktintensiteten var det inget att anmärka på men han satte sig ogärna eller med besvär. Efter någon dags vila var symptomen borta för den gången. Samma problem uppstod nu igen efter en dags skidtur i snöigt och blåsigt väder med vila inne i värme och utan "svansande för fågel". Som tidigare gick problemet över efter cirka två dagar med lättare arbete och vila.
Kanske bör nämna att han gärna tar sig ett bad mitt i vintern om han är varm och då har det varit utan problem.
Vad är detta och hur kan man förebygga det? Kan det bero på
en gammal skada, då han som valp fastnade med svansen och ryckte
hysteriskt i den för att komma loss?
Tacksam för svar,
Pia
Det låter som en klassisk form av svansförlamning eller vattensvans
som det också kallas. Orsaken är en temporär inflammation
runt svansens nervtrådar. I regel går det över på
ett par dagar utan någon behandling. Om hunden verkar ha ont eller
besvärad på annat sätt kan man pröva med till exempel
Magnecyl eller något annat preparat av acetylsalicylsyra. En halv
tablett 1-2 ggr dagligen bör räcka för en stor münsterländer
och halv dos till en liten. I gravare fall kan även nerverna framför
svansen påverkas med svaga bakben eller tillfälliga förlamningssymtom
i bakregionen som följd. Inträffar det bör du absolut ta
hjälp av veterinär, men i de allra flesta fall behövs alltså
inte det. Några sviter av en gammal skada tror jag inte alls på
här.
Christer Nälser
<< tillbaka
Skadad tand?
Hejsan!
Jag har en Labrador som snart är tolv år och jag har upptäckt
att en hörntand har blivit "mörkare", men som fortfarande
är vit längst ner på spetsen. Det är inte tandsten,
och han har i övrigt väldigt fina tänder. Han verkar inte
ha ont, tanden sitter fast ordentligt. Han tuggar gärna på
pinnar med mera och äter sin mat utan problem.
Vad kan det bero på, ska man åtgärda det eller?
Tacksam för svar!
Hälsningar,
Kattis.
Tanden är död, kanske på grund av en tidigare skada eller
en inflammation som passerat i det tysta. Det brukar så gott som
aldrig ge några som helst problem för hunden. Vi tar Beatlesmetoden
här: Let it be!
Christer Nälser
<< tillbaka
Nu har valpen börjat äta!
Hej Christer,
Jag vill bara tala om att du hade rätt i dina misstankar om att min
vizslavalps matvägran berodde på tandömsningen. Nu har
nästan samtliga tänder vuxit ut och han äter med lika god
aptit som från allra första början.
Det var bara det jag ville säga. Tack för att du tog dig tid att svara på min fråga!
Den (för tillfället) inte längre oroliga,
Jessica
Aha! Äntligen en nöjd kund! Tack för berömmet och
lycka till med hunden.
Christer
<< tillbaka
Navelbråck
Jag undrar om ett litet navelbråck på en valp behöver
opereras. Vid besiktningen vid åtta veckor, menade veterinären
att det växer bort. Är det ärftligt med navelbråck,
skall sådan hund ej användas i avel, får den ställas
ut?
Hälsningar,
Ulla
Navelbråck är ärftligt, men det innebär inte nödvändigtvis
att hunden ska uteslutas från avel. De flesta navelbråck är
så små att det inte behövs någon operation. Avgörande
är hur stor defekten är i bukväggen (bråckporten).
Det du ser och känner är troligen en liten fettkudde som hänger
ner genom bråcket. Den fettkudden kommer att kvarstå, men
ger inte hunden några besvär. Rör det sig om större
bråck kan man känna bråckporten som ett hål i bukväggen.
Går det att få in mer än ett finger genom porten, bör
hunden sannolikt opereras. Fall som kräver kirurgi bör däremot
uteslutas ur aveln.
Christer Nälser
<< tillbaka
Är min hund kryptorchid?
Hej, jag har skaffat mig en hund som var kryptorchid vid köpet. Nu
är han snart nio månader och den borttappade testikeln har
på de senaste två månaderna gjort framsteg (nersteg).
I dagarna hänger den i pungen för det mesta, men ibland far
den tillbaka, den är heller inte lika stor och välutvecklad
som den "första.
Skulle han klassas som kryptorchid om den ena testikeln velar
fram å tillbaka, eller kan det faktiskt vara så att den har
vandrat ner i pungen efter sex månaders ålder?
Jenny
Ett gränsfall, men delvis också en akademisk fråga.
I vart fall rör det ju sig om en ofullständigt nedvandrad testikel
och dessutom ofullständigt utvecklad. Om den till sist blir kvar
i pungen, bortfaller ju diagnosen kryptorchid men alltjämt är
den underutvecklad.
Christer Nälser
Alla fält utom gröna måste fyllas i.