Log in

Vitt fradga vid rastning
Hej Christer,
Jag har en fråga som rör min hunds munhåla. Hunden är en fem månader gammal korthårig ungersk vizsla. Han är fullt frisk på alla sätt och vis, men när jag motionerar honom dröjer det inte länge förrän det hänger sega, vita strängar ur mungiporna på honom. Detta sker vid såväl lugna promenader i koppel, som när han är lös och rasar omkring i full galopp. Han hässjar väldigt sällan och det krävs stor ansträngning (mentalt eller fysiskt) för att han ska öppna munnen och "låta tungan hänga ut". Har den vita fradgan/saliven något samband med detta? Är det helt i sin ordning, eller beror det på någon form av stress? Hunden är lugn i koppel och går med slak lina.

Han verkar inte vara den stressade typen över huvud taget, men då jag aldrig tidigare har haft en hund som får den typen av saliv - undrar jag om det har någon orsak, eller om hunden helt enkelt bara är sådan.
Tackar på förhand gör,
Jessica

Jag tycker att du kan avvakta ytterligare ett tag, eftersom hunden är så ung. Kvarstår problemet kan jag tänka mig att det är en reaktion från endera tonsillerna (halsmandlarna) eller magsäcken. Försvinner inte symtomen bör du låta din veterinär försöka utreda den bakomliggande orsaken.
Christer Nälser


Vattensvans – träningsvärk eller kyla?
Hej!
Jag har en münsterländer som har vattensvansliknande symptom.

Första gången jag såg symptomen var efter en dags fasanjakt i ett riktigt uselt regnigt och blåsigt väder. Hunden jobbade på bra och hölls varm med täcke vid vila. Till kvällen hade han svårt att sätta/lägga sig och svansen hängde håglöst nedåt. Jag trodde då att det var en trött hundsvans alternativt en trött korsrygg efter idogt svansande vid fågelvittringen.

Morgonen efter var han något "piggare i svansen" och jaktintensiteten var det inget att anmärka på men han satte sig ogärna eller med besvär. Efter någon dags vila var symptomen borta för den gången. Samma problem uppstod nu igen efter en dags skidtur i snöigt och blåsigt väder med vila inne i värme och utan "svansande för fågel". Som tidigare gick problemet över efter cirka två dagar med lättare arbete och vila.

Kanske bör nämna att han gärna tar sig ett bad mitt i vintern om han är varm och då har det varit utan problem.

Vad är detta och hur kan man förebygga det? Kan det bero på en gammal skada, då han som valp fastnade med svansen och ryckte hysteriskt i den för att komma loss?
Tacksam för svar,
Pia

Det låter som en klassisk form av svansförlamning eller ”vattensvans” som det också kallas. Orsaken är en temporär inflammation runt svansens nervtrådar. I regel går det över på ett par dagar utan någon behandling. Om hunden verkar ha ont eller besvärad på annat sätt kan man pröva med till exempel Magnecyl eller något annat preparat av acetylsalicylsyra. En halv tablett 1-2 ggr dagligen bör räcka för en stor münsterländer och halv dos till en liten. I gravare fall kan även nerverna framför svansen påverkas med svaga bakben eller tillfälliga förlamningssymtom i bakregionen som följd. Inträffar det bör du absolut ta hjälp av veterinär, men i de allra flesta fall behövs alltså inte det. Några sviter av en gammal skada tror jag inte alls på här.
Christer Nälser


Skadad tand?
Hejsan!
Jag har en Labrador som snart är tolv år och jag har upptäckt att en hörntand har blivit "mörkare", men som fortfarande är vit längst ner på spetsen. Det är inte tandsten, och han har i övrigt väldigt fina tänder. Han verkar inte ha ont, tanden sitter fast ordentligt. Han tuggar gärna på pinnar med mera och äter sin mat utan problem.

Vad kan det bero på, ska man åtgärda det eller?
Tacksam för svar!
Hälsningar,
Kattis.

Tanden är död, kanske på grund av en tidigare skada eller en inflammation som passerat i det tysta. Det brukar så gott som aldrig ge några som helst problem för hunden. Vi tar ”Beatlesmetoden” här: ”Let it be!”
Christer Nälser


Nu har valpen börjat äta!
Hej Christer,
Jag vill bara tala om att du hade rätt i dina misstankar om att min vizslavalps matvägran berodde på tandömsningen. Nu har nästan samtliga tänder vuxit ut och han äter med lika god aptit som från allra första början.

Det var bara det jag ville säga. Tack för att du tog dig tid att svara på min fråga!

Den (för tillfället) inte längre oroliga,
Jessica

Aha! Äntligen en nöjd kund! Tack för berömmet och lycka till med hunden.
Christer


Navelbråck
Jag undrar om ett litet navelbråck på en valp behöver opereras. Vid besiktningen vid åtta veckor, menade veterinären att det växer bort. Är det ärftligt med navelbråck, skall sådan hund ej användas i avel, får den ställas ut?
Hälsningar,
Ulla

Navelbråck är ärftligt, men det innebär inte nödvändigtvis att hunden ska uteslutas från avel. De flesta navelbråck är så små att det inte behövs någon operation. Avgörande är hur stor defekten är i bukväggen (”bråckporten”). Det du ser och känner är troligen en liten fettkudde som hänger ner genom bråcket. Den fettkudden kommer att kvarstå, men ger inte hunden några besvär. Rör det sig om större bråck kan man känna bråckporten som ett hål i bukväggen. Går det att få in mer än ett finger genom porten, bör hunden sannolikt opereras. Fall som kräver kirurgi bör däremot uteslutas ur aveln.
Christer Nälser


Är min hund kryptorchid?
Hej, jag har skaffat mig en hund som var kryptorchid vid köpet. Nu är han snart nio månader och den borttappade testikeln har på de senaste två månaderna gjort framsteg (nersteg). I dagarna hänger den i pungen för det mesta, men ibland far den tillbaka, den är heller inte lika stor och välutvecklad som den "första”.

Skulle han klassas som kryptorchid om den ena testikeln velar fram å tillbaka, eller kan det faktiskt vara så att den har vandrat ner i pungen efter sex månaders ålder?
Jenny

Ett gränsfall, men delvis också en akademisk fråga. I vart fall rör det ju sig om en ofullständigt nedvandrad testikel och dessutom ofullständigt utvecklad. Om den till sist blir kvar i pungen, bortfaller ju diagnosen kryptorchid men alltjämt är den underutvecklad.
Christer Nälser

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida