Log in

Kennnelhosta och träning
Jag har en hund som fått kennelhosta. Hon har nu hostat i fem dagar.För utom hostan har hon mått helt bra. Hur länge smittar hon?

Vad jag förstår är risken att hon kan få lunginflamation om hon inte tar det lungt. När kan vi börja träna igen? Med träning menar jag apportering, lydnad och viltspår.
Med vänlig hälsning,
Hasse

Räkna med att hon kan smitta tills hon varit symtomfri en till två veckor, även om virusutsöndringen minskar drastiskt när hostan upphört. Det föreligger inte bara risk för lunginflammation utan än värre, spridning till hjärtats muskulatur. Undvik alltså all kraftig ansträngning tills hunden varit symtomfri några dagar.
Christer Nälser


Info om ärftliga sjukdomar
Jag, en 25årig tjej ska skriva ett arbete om flatcoated retrieverns sjukdomar. Har du någon information om dessa som du kan delge mig?
Tack på förhand,
Cathrin

När det gäller rasbundna sjukdomar hänvisar jag till sammanställningen Sund Hundavel, som går att få via Svenska Kennelklubben, och till avelsrådet för rasen. Det kan också vara idé att höra efter om försäkringsbolagen har någon tillgänglig information i frågan.
Christer Nälser


Analsäcksbölder
En av mina borderterrier-tikar har problem med analsäcksbölder.

Varför uppkommer sådana och är det en indikation på att jag kanske bör överväga bortoperation av båda analsäckarna? Jag tycker inte att hon i övrigt verkar ha problem med tömningen av analsäckarna, det vill säga hon åker sällan kana på mattor och dylikt eller uppvisar andra symtom på analsäcksproblem.
Annika

”Bölder” i analsäckarna förekommer ibland och de brukar nästan alltid öppna sig som sår endera framåt längs grovtarmen eller, vanligare, bakåt genom huden. Jag brukar dock inte kalla just detta för ”bölder” utan talar om ”brustna” eller ”fistulerande” analsäckar.

I analregionen ses också ibland hos äldre hundar en form av tumörer – analadenom – som mer liknar bölder. Kan det möjligen vara sådana din tik har?

Brustna analsäckar brukar jag behandla med att efter sedering (behandling med lugnande medel) av patienten spola ur säckarna ordentligt och deponera lite antibiotisk salva i dem. Därefter sätter jag in antibiotika i cirka tio dagar. Även efter flera omgångar brukar då de flesta läka ut. I annat fall är det operation som gäller, men det är då en fördel att först reducera inflammationen genom en tids behandling.

För den andra varianten – adenom i analregionen – är det bara kirurgi som gäller.
Christer Nälser


Blodig svans
Jag har en vorsteh som har fått problem med att han slår sönder svansspetsen när jag jagar med honom, problemet blir att han inte går i närkamp med riset på samma sätt längre på grund av smärtan, med missade fåglar som följd samt att han blodar ner hela huset med sina svansviftningar.

Vad jag förstår så är den vettigaste utvägen att helt enkelt kapa svansen och min fråga är då: hur länge får jag räkna med att det tar efter operation tills han är klar för jakt?
Göran

Ja, amputation är i regel enda vettiga lösningen. Om allt går bra, läker såret på 10-12 dagar och du bör kunna börja låta hunden arbeta redan då eller i vart fall en vecka senare. Det kan ändå vara klokt att få hunden opererad under försommaren, eftersom du då också har gott om tid att hantera eventuella komplikationer av ingreppet.
Christer Nälser


För höga ALAT-värden
Jag har en vorsteh-tik på två år. Hon har fått lite för höga levervärden och äter just nu Specific CKD.

Förhoppningsvis ska det bli bättre. Vilket foder ska jag fortsätta med då? Hon har normal aktivering med daglig motion, bruks och lydnad. Under jakttider så jagar vi mycket och på vintern kör vi även drag.
Tacksam för svar.
Susanne

Om du vill, kan du utan problem fortsätta med CKD-fodret även efter att levervärdena normaliserats. Det kan vara en fördel eftersom jag förmodar att varken du eller någon annan känner till orsaken till leverskadan på hunden. När levervärdena varit normala i sex månader eller så, bör du dock utan problem kunna övergå till vilket vuxenfoder som helst.
Christer Nälser


Hosta och kortison
Jag har en retrieverhane på sex år som för ett år sedan fick en besvärlig hosta. Efter lång utredning och röntgen av lungorna fick vi svaret att han hade eusinofila bakterier.

Han fick penicillinbehandling och kortisonbehandling i 50 dagar. Han blev hostfri och förtätningarna i lungorna försvann. Vi har minskat ner hans kortison till 1/5 tablett per dag, kan hosta lite ibland, han är pigg glad och nyfiken igen.

Är det så att han alltid skall gå kortison?

Hu mycket kan vi motionera honom? Jag tänker på cykling skidåkning och jakt.

Vår veterinär är jättebra men har tyvärr inte så stor erfarenhet av dessa bakterier. Har du träffat på detta?
Lotta

Här föreligger en del missförstånd i terminologin, vilket vi först rättar till så att du kan få en bättre bild av din hunds sjukdom. Vad röntgenundersökningen troligen har visat är förtätningar eller andra fynd i lungorna som tyder på en lunginflammation. Sedan har det tagits vävnadsprov – förmodligen ett så kallat aspirat, vilket vanligtvis tas genom att man för ner en smal slang (kateter) i luftvägarna och sköljer upp lite vätska ur lungorna – och sedan har man gjort mikroskopisk undersökning och bakterieodling på det provet. I mikroskopet har man sedan funnit eosinofila celler och kanske också någon typ av bakterier. Med ledning av bakterieodlingen har man sedan kunnat fastställa typen av bakterier och valt lämpligt antibiotikum (”penicillin”).

Eosinofila celler är en typ av vita blodkroppar som tar åt sig färgämnet eosin. Därav namnet. Man ser eosinofila celler framförallt i samband med allerigiliknande reaktioner (men även i samband med till exempel parasitangrepp). Bakgrunden till kortisonbehandlingen är alltså att hunden har en ”eosinofil pneumoni”, det vill säga en lunginflammation av ”allergisk” typ.

Eosinofila lunginflammationer kräver ofta långa behandlingar, ibland livslånga. Andra gånger kan man avbryta behandlingen efter en tid. Jag tycker att du ska göra så här:
Undvik alla former av ansträngningar för hunden till dess att han svarat på medicineringen och har varit symptomfri (även radiologiskt) i minst tre veckor. Därefter kan du diskutera med din veterinär om successivt nertrappad kortisondos med röntgenkontroller var tredje vecka, tills man ser om hunden klarar sig utan kortison eller om långtidsbehandling krävs.

När man sålunda funnit lägsta fungerande dos kortison (noll eller annan), kan du successivt pröva med att öka på graden av motion och fysisk ansträngning, allt med regelbunden veterinärkontroll. När allt stabiliserats, räcker det med kontroll en till två gånger per år, och om du inte har otur kan du använda hunden i full fysisk funktion.

Som du ser krävs det alltså tålamod och regelbundna kontroller i ett sådant här fall. Lycka till!
Christer Nälser

 

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida