AD/HD-röntgen
Hej Christer!
Jag har lite frågor angående HD/AD-röntgen som jag hoppas att du skulle vilja besvara:

1. Hur viktigt är det att hunden ligger rätt/är rätt utsträckt/vinklad för ett "rättvist" HD/AD-resultat.

2. Är det vanligt att husse/matte är den som håller armbågar/höfter på plats under röntgen (alltså ej utbildad personal)?

3. Har det någon betydelse för avläsningen om hunden är sövd eller bara har fått lugnande medel?

4. Hur pass vanligt är det att man söver hundar inför röntgen?

5. Jag har hört att flera som har fått anmärkning på slapp höftled och därför också fel noterat (till exempel grad C eller tidigare 1:a), men som efter cirka ett halvår röntgat om och fått höften godkänd. Hur pass vanligt är detta? Jag har t ex hört om en uppfödare som haft fyra hundar med detta fel som sedan fått tre av dem godkända.

6. Är det bättre att röntga vid 1,5 års ålder än vid ett års ålder? Vilket ger det mest "rättvisa" resultatet.

Vänliga hälsningar från ett "snömurrigt" Jämtland.
Marith H

Hej Marith!
1. För höftlederna gäller att hunden placeras i ryggläge med bakåtsträckta och lätt inåtroterade bakben. För röntgen av armbågslederna skall hunden ligga på sidan med den aktuella armbågen nedåt och maximalt böjd. I de allra flesta fall kräver detta sedering (”lugnande”) med någon lämplig drog för att hunden skall ligga tillräckligt stilla för att inte rörelseoskärpa eller sned projektion skall försvåra bildtolkningen. Det är alltså viktigt att hunden ligger och hanteras rätt för att resultatet ska bli bra. Förfarandet bör vara så standardiserat som möjligt.

2. Hos oss gör vi så att klinikens personal svarar för att hunden ligger korrekt på bordet/kassetten. Djurägaren medverkar genom att hålla hunden lugn och stilla enligt klinikpersonalens anvisning. Så kan man göra om man som hos oss kan utlösa exponeringen med fotpedal vid röntgenbordet. Saknas sådan möjlighet kan det bli nödvändigt att låta djurägaren ta en större roll ifråga om hundens placering, men det förefaller mig vara en sämre modell.

3. Graden av bedövning och muskelavslappning kan ju ha en viss inverkan ifråga om höftlederna, eftersom höftledsdysplasi uppkommer bland annat till följd av slappa och uttänjda ledkapslar. I praktiken formas bäckenskålen (acetabulum) under uppväxten runt lårbenshuvudet (caput femoris). Om lårbenshuvudet har en ökad rörlighet på grund av vek eller slapp upphängning, kan den ökade rörligheten då medföra att acetabulum får en grundare och mer öppen utformning. Dysplasi. Ibland kan man se att lederna har en sådan ökad rörlighet men trots detta har i just det fallet någon dysplasi inte uppstått. ”Slappa leder”. Bedövningsgraden bör dock inte påverka frågan om dysplasi eller ej föreligger vid röntgentillfället, ej heller graden av dysplasi.

4. Sövning i betydelsen allmänbedövning är nog tämligen ovanligt om man bara ska röntga höfter och armbågsleder. Hos oss förekommer det egentligen bara om vi ska röntga armbågar och höfter i anslutning till att hunden har allmänbedövats av annan orsak (eller eventuellt har så ont i någon av de aktuella lederna).

5. och 6. Det förekommer då och då, om än inte sådär alldeles ofta. Bakgrunden är du själv inne på: Flera av de medelstora och större hundraserna är inte helt utvecklade redan vid drygt ett års ålder. I vissa fall kanske inte förrän uppemot treårsåldern. Därmed finns det alltså en risk för att främst höftleden ännu inte formats färdigt om hunden röntgas alltför tidigt – se svaret på fråga 3. Det är alltså i sådana fall en ökad muskelutveckling i bakbenen kan förbättra slutresultatet. Å andra sidan kan man kanske inte vänta ända till treårsåldern innan man avgör om en hund skall duga till avel eller inte. Läge för kompromiss, alltså. Jag förordar att exempelvis retrievers inte bör röntgas före 15 – 18 månaders ålder, där 15 månader bör ses som ett minimum. Hos andra raser bör man helst vänta till kanske två års ålder innan hunden röntgas. Då får man en pålitligare bedömning.
Ha det så bra
Christer Nälser
<< tillbaka

Fettkula, eller något annat?
Hej!
Min snart nioårige labradorhane har fått en "kula" på bringan. Kulan som är cirka en halv centimeter stor sitter inte fast på själva bringan utan ligger i hudlagret så det går att få tag om den med fingrarna. Han verkar inte ha ont när jag tar på den men är lite orolig att det kan vara något som inte är bra. Vad tror du Christer?
MVH Lotta

Det är inte mycket att oroa sig för, tycker jag. Även om det (mot förmodan!) skulle röra sig om en elakartad förändring, så tycks den ju sitta ganska lämpligt placerad: På bringan finns det ju gott om hud att tillgå ifall det skulle visa sig att den här förändringen skulle växa till hastigt i storlek.

Troligast rör det sig – av din beskivning att döma – dock om en talgkörtel (aterom), som i regel är helt harmlös.

Ta det lugnt, alltså, och avvakta utvecklingen av detta. Jag bedömer chansen som MYCKET god att det hela inte leder någon vart och alltså inte är något att oroa sig för. Om du emellertid själv är en orolig natur som av och till går och bekymrar dig för detta, är det nog klokare att få förändringen borttagen. En någorlunda erfaren kirurg kan kanske rent av direkt bedöma vad det är redan i samband med kirurgin, alternativt få ledtråd genom mikroskopisk undersökning av knölen efter operation.

Det blir alltså delvis dina egna nerver som här får avgöra hur du bör förfara. Vore hunden min, skulle jag nog avvakta förändringens framtida utveckling före en eventuell kirurgi.

Blir det operation, kan du väl meddela vad det var?
Christer Nälser
<< tillbaka

Växtvärk.
Jag undrar lite angående växtvärk. Hur vet man att det är växtvärk min valp lider av och inte något problem med höfter eller armbågar?

Jag har en liten labbevalp på fem månader som haltat några dagar på ett bak ben och sedan fyramånadersåldern på ett framben. Vi har varit i kontakt med veterinär och han sa att det kunde vara växtvärk jag skulle avvakta och se. På senare tid har valpen inte haltat något, men jag funderar i alla fall om man ska röntga för att se om det är något på höfter/armbågar. Hur tycker du jag ska göra?
Mvh
Sven L

”Växtvärk” är egentligen en inflammation inne i de långa rörbenen (över- och underarmsbenen samt lår- och skenben). Tillståndet heter på fackspråk ”panosteit”, vilket betyder ”inflammation i hela benet” och skiljer det från motsvarande sjukdom hos växande barn (vilket gett upphov till namnet ”växtvärk”) där inflammationen istället sitter i den hinna (periostiet) som kläder benets utsida. Hos bar kallas växtvärken följaktligen ”periosteit”. I båda fallen har sjukdomen den trevliga egenskapen att – efter kortare eller längre tid - spontant gå över (”växa bort”).

Panosteit hos hundar kännetecknas av tidvis ganska svår smärta/hälta. De inflammerade benen kan vara kraftigt ömma för tryck mot skelettet. På röntgen kan man se ökad röntgentäthet i drabbade partier av rörbenen. Cellprover från sådana områden har visat att det ofta förekommer ansamlingar av vita blodkroppar, framförallt sådana som lätt tar till sig färgämnet eosin. Dessa celler kallas därför ”eosinofila” och ses bland annat i samband med immunologiska reaktioner (exempelvis allergier) eller vid parasitinfektioner.

Behandlingen inriktas på att lindra hundens symtom tills sjukdomen gått över, vilket ibland kan ta avsevärd tid. Mjuk liggunderlag, undvik motion på hårda vägbanor och smärtlindring med exempelvis Metacam eller Rimadyl eventuellt med Magnecyl.

För diagnosen ”växtvärk” behövs alltså inte alltid röntgenundersökning utföras och det förefaller också vara riktigt denna gång, eftersom hunden slutat halta. Detta utesluter dock ingalunda att det föreligger andra fel, exempelvis ostochondros eller dysplasi i någon led. För egen del känns det inget vidare att rekommendera fullständig röntgenundersökning av en hund som nu är symptomfri, men om du vill känna dig helt säker på hans nuvarande status är väl det enda möjligheten. Vore valpen min, skulle jag nog bara vänta. Fina leder nu behöver ju tyvärr inte betyda fina leder vid ettårsåldern.

Alltså: Du bör kunna vänta ut eventuella nya symtom innan du beställer tid för röntgen. Lycka till med valpen.
Christer Nälser
<< tillbaka

Hältundersökningar...
Jag har en flathane på sex år, som är jakttränad och går i elitklass. Jag har under sista året märkt att han sett ”oren” ut på höger framben. Jag har en mycket bra veterinär men är intresserad av en ”second opinion”.

Min veterinär har böjt igenom hunden och fann två-tregradig hälta på höger bogled, armbågsled och på två av tårna samt på vänster armbågsled. Veterinären röntgade igenom båda frambenen men fann inget anmärkningsvärt, inga pålagringar eller lösa benbitar. Hunden behandlades med Metacam plus korta koppelpromenader under en månad.

Efter en tid påbörjades jaktträningen försiktigt (från mattes sida) men en tränad hund som vet vad han skall göra, "gör det" i full fart. Hunden blev halt igen.

På böjprovet visade han nu mest hälta på bogleden. Veterinären tog ut bogledvätska som visade på inflammation, och hunden fick kortison direkt i leden. Vila ordinerades igen. Nästa behandling skulle bli med tuppkamolja enligt veterinären.

Min veterinär är hoppfull och tror på att hunden skall kunna tränas och startas igen, men jag tvivlar. Hunden håller sig ohalt under koppelpromenader men minsta påfrestning så visar han hälta. Jag ska nu under vintern försöka "jogga" på elljusbana med honom för att stärka hans muskulatur igen. Vad skulle du rekommendera framöver, dels vilken behandling men även eventuell uppbyggnadsträning?
Mvh
Ditte Stensson

P.S. Hunden är testad för Borrelia och Erlichia men han hade inte det.

Jag tror att veterinären har alldeles rätt i fråga om lokalisationen av leden. Behandling med ”tuppkamolja”, som du kallar det, bör nog prövas, men du ska kanske inte vänta dig alltför stor effekt av det. Substansen är egentligen hyaluronsyra, vilket normalt produceras i ledkapseln och medverkar till ledens funktion genom bland annat ”smörjning”. Preparatet utvinns ofta ur just tuppkammar, vilket föranlett den lite slangbetonade benämningen. Min erfarenhet är att preparatet gör mest nytta i samband med akuta skador, snarare än kroniska. Och i det här fallet tror jag att det trots frånvaron av påvisade pålagringar rör sig om det senare.

Om inte hyaluronsyran visar sig fungera, bör du pröva att behandla hunden med C-Flex, en tesked två gånger dagligen. Hjälper inte heller det (inom en månad) bör kanske diagnosen omprövas. Kan det trots allt röra sig om en inflammation i muskulaturen? I så fall borde en allmänbehandling med kortison i dosen Prednisolon, cirka 1mg/kg i 3-4 veckor, kunna göra susen.

Jag är tillsvidare lika hoppfull som din veterinär!

Min egen jaktlabbe har – trots en mycket besvärlig ryggförändring – fungerat alldeles utmärkt på just dosen 1 tesked C-Flex två ggr/dag alltsedan femårsåldern. Han är nu elva år och klarade utan problem av fem timmars pulsande i meterdjup snö under de sista självande dagarna av toppfågeljakten nyligen. Lycka till med din flat, du!
Christer Nälser
<< tillbaka

CoxaVara
Hej Christer
Jag skulle vilja veta lite mer om denna skelettdefekt. Vad jag förstår är leden felvinklad in i höften, dock är både skål och ledkula jättefina och lårbenshalsen har en något tjock "förkalkning".

Finns det någon statistik som visar hur frekvent defekten är och hur bedöms felet hos SKK vid HD-bedömning ? Är det bara hos flatcoated retriever som felet hittats? Hur tror du hunden begränsas i sitt rörelsemönster?
Med vänlig hälsning,
Marie Hansson

Helt riktigt rör det sig om en från normalfallet avvikande vinkling av lårbenshalsen. Två varianter av felaktig vinkling förekommer: Dels valgusställd vinkling (rak lårbenshals), dels vargusställd med överdrivet stor vinkling av lårbenshalsen visavi lårbenet.

Valgus i höftleden leder ofta till inåtvridna knä- och hasleder och utåtvridna baktassar. Hunden blir ”hastrång” och ”fransysk” i bakbenen. ”Kobent” är en annan benämning för en sådan bakbenställning.

Vargus i höftleden medför istället utåtvriden knä- och hasled och inåtroterad baktass. Hunden blir ”hjulbent”. Typexempel på denna ställning kan ofta ses hos t. ex. engelsk bulldog.

I mindre vanliga fall kan man faktiskt vara ”kobent” (valgus) på ett ben och ”hjulbent” (vargus) på det andra. Den från bland annat VM 1958 legendariske högeryttern i det brasilianska fotbollslandslaget – ”Garrincha” – är ett mycket berömt exempel på det (elaka tungor kan rent av understundom hävda att just hans ovanliga benställning kom att distrahera de svenska motståndarna i finalen till den milda grad att de just därför förlorade den VM-final de faktiskt inledde med att ta ledningen i. Sån’t vill ju dock inte jag hemfalla till att tro på. Inte särskilt mycket, i alla fall).

Förkalkningen (förtjockningen) av lårbenshalsen består av pålagring av ben på ytan av lårbenshalsen. ”Benpålagring” är rätt uttryck för det, tycker jag. Dock inte att utan vidare förväxla med den pålagring av ben som ses runt skadade leder, vilket istället bör kallas ”artros”.

Frekvensen vargusställd höftled – ”Coxa vara” – är alltså beroende av rastyp. Hos flatcoated retriever ser man det då och då, men den exakta frekvensen kan nog bara SKK:s veterinära avdelning ge besked om. Om själva ledkulan (Caput femoris) och ledskålen (Acetabulum) är normala, behöver hunden inte visa några som helst symtom. Gör den det? Hör i så fall av dig med en närmare beskrivning av hur de yttrar sig!
Christer Nälser

  << tillbaka

 
Startsida