Eksem?
Min tollarhanne på tre år fick plötsligt variga eksem på kinderna. Jag smorde med celeston valerat comp och det torkade ihop över en natt. Sedan upptäckte jag att han hade fullt med mjälliga gråa skorvar runt öronen, halsen och lite på ryggen. Men han kliar sig inte mycket. Vad är detta??
Undrar,
Susann

Sannolikt rör det sig om en generaliserad form av så kallat fukteksem, som grund och botten är en överreaktion på hudens egna bakterier. Hos vissa hundar återkommer detta relativt ofta, inte sällan säsongs- eller väderberoende.

Behandlingen är:
1. Klipp så rent som möjligt runt det drabbade området.
2. Behandla sårytorna lokalt med upptorkande och inflammationsdämpande medel (till exempel din celston valerat comp kräm).
3. I svårare fall bör den lokala behandlingen kompletteras med antibiotika allmänt (exempelvis clindamycin) och eventuellt också kortison i nivån 0,5-1,0 mg/kg.

Även andra, men mindre troliga orsaker till din hunds problem kan tänkas. Dit hör primär bakteriell hudinfektion (pyodermi) eller rent av angrepp av rävskabb. Men dessa verkar mindre troliga.
Christer Nälser
<< tillbaka

HD grad D
Jag har fått min hund röntgad och fått bedömningen D på båda höfterna, men inga pålagringar. Min fråga är om det fel att träna med hunden som tidigare, det vill säga jakt och lydnad. Hunden visar inga som helst tecken på smärta eller hälta.
Birgitta

Grad D betecknar visserligen en rätt avancerad grad av dysplasi (vilket för övrigt betyder ”felaktig utveckling”), men inte desto mindre anser jag att du bör träna din hund fysiskt så mycket som möjligt för att undvika eller åtminstone skjuta upp framtida problem. Du bör dock räkna med att sådana kommer, förr eller senare.

Tänk då bara på att motionera hunden i kuperad terräng med så mjukt markunderlag som möjligt. Hunden arbetar då med böjda leder och de facto blir det muskulaturen du tränar. Och det är just det som är meningen, så att lårmuskulaturen stärks och dels förmår pressa ledhuvudet bättre in mot skålen i bäckenet, dels kan avlasta själv leden i den viktbärande funktionen.

Motionering på fast, hårt underlag (exempelvis cykelmotionering) innebär tvärtemot detta att hunden arbetar med rakare ledställning och att därmed en större belastning tas upp direkt av skelett och leder, inklusive den redan svaga höftleden. Därmed ökar du snarare risken för problem än att minskar den.

Så småningom, ovisst om hur länge det dröjer, kommer hunden ändå att få problem. Du märker det endera genom att han börjar bli stel när han reser sig, eventuellt genom att han gnälla till vid vissa extrema belastningar eller rent av börja halta permanent. Det kan då bli aktuellt med någon form av symtomlindrande behandling. Den dagen, den sorgen, dock.

Vore hunden min, blev det alltså full fart framåt nu, men under genomtänkta former som ger chans att förstärka lårmusklerna utan att överbelasta skelett och leder.
Lycka till!
Christer Nälser
<< tillbaka

Skendräktighet.
Jag har en goldentik som är fyra år. Jag vill fråga om tiken kan bli öm eller rädd att kyla ner juvrerna om hon får mjölk i dem. Jag har stora problem varje höst att få henne att gå i vatten när hon är skendräktig. I vanliga fall är hon vattentokig. Kan man göra något åt problemet?
Hälsningar,
Göran D.

Detta låter lite knepigt, tycker jag.
Om hon verkligen är vattentokig, som du skriver, borde egentligen lusten att apportera ta överhanden, men det tycks den ju inte göra trots det.

Får vi alltså – om än med en smula desperation – försöka fokusera på skendräktigheten. Jag ser då två möjligheter, eventuellt en tredje:
1. Behandla just skendräktigheten med Galastop, som är en hämmare av det mjölkproducerande hormonet prolaktin. Tveksam men glädjande om det skulle fungera.
2. P-spruta (eller kastrera) tiken, så att hon överhuvudtaget inte löper mer. Här är nog chansen till framgång något större.
3. Pröva eventuellt någon smärtlindrande behandlng, kanske vanlig magnecyl i dosen 1/2 tablett en till två gånger dagligen under den besvärliga perioden.

Observera dock rådande bestämmelser om doping om det gäller att starta henne på jaktprov under inverkan av läkemedel i någon form.
För min egen del sätter jag trots allt återigen ett frågetecken för hennes verkliga ambition att apportera från vatten.
Lycka till med tiken
Christer Nälser
<< tillbaka

Spolmask och kalkbrist.
Hej, jag har en flattik på fem år som snart skall paras igen. Hon har haft en kull tidigare som föddes i september 1998. Hon blev då hårt drabbad av spolmask när valparna var några veckor gamla. Hon spydde upp mängder. Jag undrar nu hur jag kan gå tillväga med detta så att det inte upprepas. Har läst att hos infekterade tikar vandrar spolmasken ut i kroppen där de lagras i en vilofas för att sedan aktiveras när tiken blir dräktig. Sedan har jag varit med om tikar som råkat ut för akut kalkbrist. Min tik fick en stor kull förra gången. Ligger hon i riskzon för detta? Ska jag ge henne kalk?
Sussie K

Spolmaskens larver kan cirkulera via bukorganen (framförallt levern) till blodomloppet och till slut hamna i lungorna, för att där hostas upp och sväljas ner som infektionsduglig variant och mogna ut i tarmkanalen. Ett slags ”självspelande piano” alltså. Denna kroppsegna cirkulation, vanligen kallad migration (=vandring), aktiveras i samband med löpen. Om du tar för vana att avmaska tiken i början av varje löp, motverkar du alltså effektivt det här fenomenet.

Man kan gott ge lite extra kalk i samband med framförallt stora kullar, men det gäller att ge kalk med eftertanke. Ge helst ingen kalk innan den första valpen kommit ut. Har du otur kan du då rent av förvärra tikens chanser att mobilisera kalk från sina egna depåer i skelettet. När väl den första valpen är ute, kan du räkna med att hon har ställt om sin egen hormonfunktion till att just mobilisera så mycket egen kalk som möjligt. Du kan då utan större risk ge extra kalk i form av exempelvis Calcium Sandoz brustabletter. Jag brukar rekommendera 0,5 till 1 gram per 10 kg kroppsvikt 1-2 gånger dagligen under förlossningsdygnet och senare vid behov om tiken verkar stressad, rastlös och flåsig, vilket kan tyda på sjunkande kalknivåer i blodet. Detta kallas eklamsi och är ett allvarligt tillstånd, som om det inte snabbt kan korrigeras kräver omedelbar veterinär insats.

Kulmen av mjölkproduktionen inträffar när valparna är cirka tre veckor gamla och under just den veckan kan det också vara vettigt att ge lite extra kalk. Observera dock, att om du försöker ge FÖR mycket kalk, så kan tiken få diarré och då ÖKAR OCKSÅ HENNES FÖRLUSTER av kalk. Ta det alltså lite försiktigt. Och ge alltså helst ingen kalk innan hon har börjat leverera sina valpar.
Christer Nälser

  << tillbaka

 
Startsida