Jaga klövvilt med en apportör?
Jag har en tollare som jag skall jaga klövvilt med. Jag har hört att det är bäst att vänta tills hunden är ca 1,5 år, stämmer det?
Hur är det bäst att träna klövviltjakt?
M v h
Anders Elnertz

Det där med åldern ska du ta med en nypa salt, men det är bättre att börja sent än tidigt. Anledningen är att en hund som släpps efter rådjur redan som unghund och som inte hunnit lydnadsdresseras ordentligt med tiden kan bli alldeles för självständig i skogen. Jaktlusten tar lätt överhanden och hunden håller dålig kontakt, driver länge, tar upp djur på egen hand utanför jaktmarken när den tappat drevdjuret och så vidare. Om jag får ge dig ett tips skulle det vara att jobba med lydnad och apportering ordentligt. Då bygger du upp ditt ledarskap och får en hund som du behärskar och som är angelägen om att samarbeta med dig. Dessutom får du en apportör, vilket är nog så viktigt med tanke på den nya lag som börjar gälla i år och som kräver apportör även under dagtid vid jakt efter änder, gäss och duvor.
När den saken är klar är det kanske hundens andra säsong. Då kan det vara dags att börja jaga in den som stöthund på klövvilt. Jaga in med lydnad så att du kan avbryta för långa drev och drev utanför den såt ni jagar av för tillfället. Hur själva injagningen går till tar alltför mycket plats. Läs i min bok Jakthundar (finns med här på sajten), där står hur man jagar in stöthundar och kortdrivare.
Sten Ch
<< tillbaka


Avlämningsproblem.
Jag har en ung labradorhane i min närhet som jag är lite konfunderad över. Ända sedan han var liten (är 11 månader nu) har han vänt bort huvudet när han ska lämna av apporten till mig. För övrigt är han "duktig" – hämtar snabbt och sätter sig fint framför mig för att lämna av. Men, som sagt, vänder konsekvent bort huvudet när jag ska ta apporten. Jag har aldrig varit hård mot honom så det har inte med rädsla/hård dressyr att göra. Vore tacksam för en förklaring eftersom jag aldrig ägt en hund med detta beteende tidigare. Tror att det kan vara ärftligt betingat (vad skulle det annars vara?) och då kanske det blir svårt att få bort beteendet. Träningstips?
Marita

Hej Marita
Du har själv svarat på frågan. Det är ett klart ärftligt beteende!
För det mesta beror det på att hunden helst vill behålla ”bytet” för sig själv. Beteendet brukar också var kopplat till ett icke önskvärt sätt att inleverera. En god apportör har enbart sin förare i åtanke då den funnit ett vilt. Att snabbt ta upp viltet och direkt tvärvända mot sin förare och utan en tanke eller en blick åt sidan snabbt avlämna detsamma – det är det perfekta.
En hund som du beskriver brukar vara snabb att plocka upp vilt men inte lika snabb att vända mot sin förare utan kan ta en liten vända, fortfarande med vilt i munnen, och vill gärna visa upp sig för andra hundar (konkurrenter). Den har inte enbart sin förare i sikte vid inlevereringen utan kan titta än åt det ena hållet och än åt det andra. Den kan också vara bytesmedveten. I extrema fall kan den gräva ner sitt byte eller äta upp det.
Din hund verkar dock inte så hårt belastad då det enbart tycks vara just avlämningen som felar.
Försök att aldrig låta hunden bestämma var du ska ta apporten. Om hunden vänder undan huvudet då tar du ett steg ifrån den och ber att få apporten. Hunden vänder åter bort huvudet – du fortsätter att ta ett steg ifrån hunden och så kan du få hålla på ett stort antal gånger. Hunden kommer att bli väldigt konfunderad, det kan jag lova, men förhoppningsvis vänder den sig en aning mot dig och då är du på rätt väg. Sträck dig aldrig efter apporten – hunden ska lämna av till dig. Var uppfinningsrik! Ligg på backen vid avlämning. Går det bra, sitt upp och ta emot. Går det bra, sitt på huk. Knäa, stå med ryggen till eller vad du vill. Så länge du uppnår önskat resultat är det bra. Därefter kan du fortsätta träningen och sakta närma dig den perfekta avlämningen.
Ett litet knep kan vara att ändra avlämningssätt. Det rubbar hundens invanda beteende. Ändrar också du ditt förarbeteende enligt beskrivningen ovan kan din hund bli en aning osäker och kanske mer mån om att du ska bli nöjd. Ge akt på minsta förbättring och ge beröm. Tro inte att allt blir bra i en handvändning – ha tålamod.
Du skriver att du aldrig varit hård mot din hund och det ska inte behövas heller, om han är rastypisk! Men är du verkligen din hunds största idol? Är ditt ledarskap vad det borde vara?
Hoppas det här har gett dig några nya infallsvinklar så att du kan komma vidare. Skulle du, trots idog träning, misslyckas, kan jag trösta dig med att det troligen inte är ditt fel. Ärftliga beteenden är otroligt svåra att komma tillrätta med – men det kan gå! Jag är en mycket nyfiken typ så maila mig gärna direkt och tala om hur det går. Lycka till!
Inger E.
<< tillbaka


Pointertips.
Hvor kan man skafe seg de beste opplysninger på stående fuglehunder? Og da spesjelt pointer?

Hemmavid har du naturligtvis NPK som kan ge dig upplysningar, men jag förmodar att du vill ha någon svensk kontakt, kanske för att Sverige slog Norge i både 1998 och 1999 i nordisk pointermatch :-)? Kontakta Svenska Pointerklubbens valpförmedlare Lennart Ohlsson, tel 08 – 550 130 25. Jag vet att de flesta av de bästa kennlarna i Sverige planerar kullar i vår, Härjarös (018-46 29 48) , Ormöga (0498 – 22 58 00), Black Luckys (0411 – 55 52 86), Mostodalens (0271 – 310 12), Bronspilen (0225 – 461 23), Jo-Kjells (0682 – 212 96) och Skärtorps (0413 – 54 11 87) för att nämna de namnkunnigaste. Det vattnas i munnen…
Sten Ch

  << tillbaka

 
Startsida