Het på gröten.
Jag har en jaktlabbetik som är tio månader. När vi provat fågelapportering blir intensiteten så hög att hon reser ragg och det finns en tendens att tugga. Jag har inte kastat utan hon har burit i koppel. Ska jag vänta med fågel? Kan jag sätta vingar på en dummy och vänja henne på så sätt?
Mari-Anne

Hej Mari-Anne
Det är inte ovanligt att unghundar reagerar på den nya och spännande doften av vilt, speciellt första gångerna de konfronteras med det. Visst är det optimala för våra retriever att utan bekymmer apportera vilt lika bra som dummy. Men det är inte ovanligt att de reagerar på ett eller annat sätt. Vissa kan bli skeptiska och nästan backa för viltet, medan andra greppar det med intensitet och i rena ivern har svårt att besluta om det är mat som serveras eller om det verkligen ska apporteras och levereras till sin ledare. Men för det mesta brukar dessa problem försvinna av sig själv då hunden vant sig och inte tycker att det är så märkvärdigt.

Din hund har ett stort intresse för viltet och skulle antagligen helst vilja behålla det själv, när nu du finns med i bilden och vill att hon ska leverera in det till dig hamnar hon i konflikt med sina känslor.

Hon är tio månader och full av livslust, dessutom börjar hormonerna göra sig gällande. Visserligen tycker jag inte att man ska skylla på olika åldrar när man stöter på problem, men det går inte att komma ifrån att de mognar olika och är olika känsliga för yttre påverkan. Vissa hundar är sig själv närmast medan andra mer än gärna vill vara till lags.

I ditt fall med en hund som vill så mycket är det extra viktigt att etablera en bra relation där du står som ovillkorlig ledare även om något så lockande som en fågel finns med i bilden.

Vad händer om du fortsätter att träna? Reser hon ragg och visar en upphetsning även efter att hon fått apporterat tio gånger i sträck? Vänjer hon sig inte vid viltet? Om hon ej gör det finns risken att hon utvecklar ett felbeteende och ditt förslag att avvakta med vilt är då alldeles rätt.

Fortsätt med den vanliga dressyren, låt henne apportera dummies och se till att inlevereringarna är raka vägen in till dig. När detta fungerar i alla lägen kan du börja om med vilt igen.
Lycka till
Lena
<< tillbaka

Hur göra vår vorsteh mindre rädd?
Vi har en fyra år gammal vorstehhane på prov och ska eventuellt köpa honom.

Problemet med honom är att han är så fruktansvärt rädd för vissa människor. När till exempel min mamma kommer på besök, så springer han fram till dörren och kollar och sedan skäller och morrar han med svansen mellan benen. Detta har han gjort från första stund han såg henne.

Vi har provat med att hon ger honom godis när hon kommer, men han vågar sig inte fram. Vi har även provat med att säga åt honom men det funkar inte heller. Det som fungerar bäst är om hon bara går in och sätter sig i köket utan att bry sig om honom, men det är ju så jobbigt med hans skällande.

Detta har även hänt med andra personer, men inte alla, vissa går det ju jättebra med. Det jag är rädd är att han blir så rädd att han till slut hugger någon. Man har ju hört att det är dom rädda hundarna som är de farliga hundarna.

Enligt ägarna så har han ej betett sig så här hos dom.
Tack på förhand!
Veronica

Hej Veronica,
Det är alltid väldigt svårt att ge råd i sådana här frågor utan att ha träffat hunden. Och svårare blir det av att det som du säger alltid finns där att rädslan slår över i försvarsinriktad aggressivitet och någon kommer till skada. Sådant vill man inte ha ansvaret för. Därför måste du ta mitt svar som en privat fundering från min sida, en ”second opinion” som inte alls behöver vara korrekt.

Först och främst betvivlar jag ägarens påstående att hunden aldrig visat ett detta beteende tidigare. Antingen håller ägaren tillbaka sanningen, eller så har ni själva gjort något katastrofalt fel som skapat ett trauma hos hunden. Men i så fall borde ni ju själva vara medvetna om detta.

Alla hundar känner sig osäkra i en ny miljö. Hur osäker hunden känner sig beror naturligtvis på dess ålder, psyke och hur den nya miljön förhåller sig till den gamla. Men denna osäkerhet ska gå över mer eller mindre snabbt om den nya miljön inte ger hunden anledning att känna rädsla eller osäkerhet. Plötsligt uppdykande främlingar kan naturligtvis av en vek hund som hamnat i en ny och osäker miljö uppfattas som mer eller mindre hotfulla. Men den känslan ska naturligtvis rinna av hunden ganska snart när främlingarna visar sig vara vänligt sinnade.

Mitt förslag är att din mamma och andra besökare fortsätter att nonchalera hunden tills den själv tar kontakt. Be henne gärna sätta fram maten åt honom, dock utan att locka honom att äta, eller göra andra vänliga handlingar på ett fullständigt självklart sätt. Ta honom i koppel och gå på promenad med både mamma och hund. Efter ett tag kan du smyga över kopplet i mammas hand och efter ytterligare en stund låta mamma stå kvar med hunden medan du till exempel går in i en butik. Genom att vara naturlig med hunden och inte göra stor sak av det hela, tror jag att din mamma snart får lika bra kontakt med honom som ni själva. Och när det fungerar med en person, fungerar det nog snart också med andra.

Det viktiga är att ingen tränger sig på honom , utan överlåter att låta hunden ta första steget till kontakt, men att han blir belönad för detta med en snarast förströdd, men absolut inte översvallande, vänlighet.
Sten Ch
<< tillbaka

Hund för trappor?
Hallå panelen!
Jag står inte längre ut med att vara hundlös, problemet är att jag bor på tredje våningen. Kan det påverka armbågar och höfter med de ofrånkomliga trapporna. Helst skulle jag vilja ha en labrador eller vorsteh.
Med vänlig hälsning,
Martin B

Jag inser inte varför trappor skulle vara något problem för en frisk hund av någorlunda långbent ras, förutsatt att höfter och armbågar är OK. Jämfört med hur till exempel en stående fågelhund sliter i slänter och sluttningar på fjället eller en spaniel i ravinslänter och bäckskråningar är trapporna i ett hyreshus rena söndagspromenaden.
Rätta mig någon, om jag har fel.
Sten Ch
<< tillbaka

Att ta bort en eftersökshund.
Hur gör man för att få bort den som man har lagt in på sidan???

Du skickar ett mail till info@birddog.nu som innehåller epostadress, namn och kommun på din sida i EftersöksService eller ApportService. Sedan skickar vi tillbaka ett lösenord till den epostadress du uppgivit som gör att du själv kan ändra eller radera den egna sidan.

Får man problem kan man alltid ringa webmaster på 040-12 32 50.
Webmaster
<< tillbaka

Lämna hunden ensam hemma
Hej jag har en labradortik på tio månader som fullkomligt går lös på inredningen när hon är ensam hemma. Det har blivit värre nu den senaste tiden. Hon är aldrig ensam mer än fyra timmar åt gången. När vi är hemma så är hon inte alls beroende av oss utan kan gå och lägga sig i ett annat rum och sova.

I övrigt är hon en glad och positiv hund som har lätt för att lära.

Hur ska jag göra nu? Ska jag börja om att träna "vara ensam hemma själv" träningen eller beror detta på någonting annat. Jag tränar ofta med min hund men vissa säger att hon har för mycket energi så det är därför hon har så mycket hyss för sig när hon är själv, så då trappade jag ner på aktiviteterna och nu säger en del att hon får för lite att göra.
Vad gör jag?
Med vänliga hälsningar
Malin

Gäller det bara perioder upp till fyra timmar tycker jag att en hundbur är bästa lösningen. Många tycker att det är ”grymt” att låsa in hunden, men jag håller inte med. Först och främst är en hundbur det allra bästa sovstället för en valp. Buren ger trygghet och avskildhet och vi människor drar nytta av den genom att stänga in valpen på kvällen och slipper på så sätt pölar på golvet under natten. Dessutom blir valpen snabbare rumsren om den får sova i en stängd bur.

Jag tycker att du ska skaffa en bur och vänja din unghund att sova i den och ta sin tillflykt dit när den vill vara i fred. När den känner sig hemma i buren är det dags att stänga in hunden där kortare stunder medan ni lämnar huset/lägenheten. Så småningom kan ni alltid stänga in hunden i buren, även när ni lämnar den för några timmar. Får den dessutom en motionsrunda just före och ett ben eller en tuggknut att mumsa på, tror jag att din hund har det bättre och känner sig lugnare och tryggare i buren än om den har hela huset för sig själv.
Sten Ch
<< tillbaka

Aggressiv labrador.
Min snart fem år gamla labrador retrievertik är aggressiv mot andra hundar samt mot barn. Detta problem har inte uppkommit nu utan har alltid funnits. Hon fungerar ihop med vissa hundar som hon känner men anfaller och biter nya hundar som hon möter. Så länge det finns ett avstånd mellan henne och den andra hunden viftar hon på svansen och vill gå fram/går själv fram om hon är lös, men när hon kommer nära blir hon aggressiv. Vad kan detta bero på och finns det något att göra åt det?
Charlotta

Hej Charlotta!
Vad rör sig i huvudet på en hund! Ja, det kan man undra. Hundens beteende har alltid fascinerat oss som håller på med dessa djur. Vi har lärt oss genom studier och forskning hur/varför djuren beter sig på ett visst sätt i olika situationer. Genom sitt kroppsspråk signalerar hunden gentemot andra den möter för att berätta sin ”status”. Hot/aggressivitet/vänlighet/underkastelse/rädsla osv. Detta gör alla hundar i möten med såväl andra hundar som möten med människor/barn.

En hunds beteende och signaler som är avvikande från det ”normala” skapar bekymmer och konflikter, speciellt i möten och relationer med andra individer.

Att din hund fungerar med de den känner beror antagligen på att deras inbördes ”status” redan är klar. Din hunds beteende är accepterat och de andra hundarna är antagligen vänliga och tycker att det är okay.

Varför din hund har blivit på detta sätt beror i grunden på dess arvsanlag och/eller uppväxt.

Hon har antagligen inte haft förmågan att som valp/unghund lära sig livets regler på ett riktigt sätt. Genom erfarenhet har hon byggt upp ett felaktigt beteende för att klara livhanken. Hon har lärt sig att ”sätta andra på plats” för att skydda sig själv.

Hundar med beteendestörningar är ofta väldigt osäkra i grunden, vilket kan göra dem oberäkneliga och i vissa fall, om de dessutom är rädda kan de vid trängda situationer bli farliga.

Med tanke på att din hund visar sin aggressivitet även mot barn, är det extra viktigt att du aldrig utsätter henne för en sådan press att något fruktansvärt skulle kunna inträffa.

Ett barns kroppsspråk är inte lätt att tyda om man är en osäker hund. Med en kanske vaggande gång och med armar som fäktar går barnet emot hunden. Vad betyder detta? Är det ett hot?

Att äga en hund som har de bekymmer du beskriver kräver en stark ledare som kan ta över ansvaret för alla möten. Det är du som ska bestämma vem eller vilka din hund ska hälsa på. Känner hon att du har allt under kontroll kommer hon med tiden att bli tryggare. Tyvärr tror jag inte att du kan få bort detta beteende, endast undvika och avleda.

Utsätt henne inte inför möten med andra hundar där du kan misstänka att det uppstår bråk, det kan bli både tråkigt och kostsamt.
Lena

  << tillbaka

 
Startsida