Log in

Farligt förnya dosen?
Hej
Jag har använt Frontline spot-on vet. på min hund mot blodsugande löss. Fyra timmar efter att medlet strukits mellan skulderbladen gned han av sig det mesta genom att rulla sig i sin säng.

Nu undrar jag hur jag skall göra. Är det mycket riskfyllt att stryka på ännu en dos eller ska jag vänta ett par veckor och göra om det igen?
Med vänlig hälsning,
Marie Andersson

Det är nog ingen fara på taket, Marie. Är du säker på att han verkligen gned av sig det mesta? Efter fyra timmar har medlet hunnit tränga in åtminstone lokalt, så att han inte kunde gnida av sig alltför mycket.

Jag tycker du ska vänta och se. Löss i pälsen = Du hade rätt! Inga löss = Vad var det jag sa!

Är du osäker kan du ju stryka på en ny dos lite tidigare än du annars skulle ha gjort. Om parasitproblemet är mycket akut, kan du säkert förnya dosen direkt. Frontlines verksamma beståndsdel, fipronil, är ett starkt nervgift för insekter och andra leddjur, men i stort sett ofarligt för däggdjur. Så det ska inte vara någon risk om du gör om behandlingen.
Sten Ch


Var sitter motorn?
Hej!
En liten undran bara i anknytning till den tidigare frågan "Funktion eller bara mode?". Det sägs ofta om hundar att "motorn" sitter i bakpartiet, men när man titta på de stora katterna, så är det ofta ryggens längd och dess muskler som är avgörande på acceleration och hastighet! Är inte detta applicerbart även på våra hundar? Om man till exempel tittar på en pointer så rör den sig snabbt, vägvinnande & ekonomiskt, medan en fyrkantigare hund kanske accelererar hyfsat, men istället för fart har uthållighet.
Jörgen

 

Springet sitter inte bara i benen, utan lika mycket mellan öronen. Men en lagom rektangulär kropp, bra vinklar och väl utvecklad – och minst lika väl tränad – muskulatur i rygg och länd måste också till.

Först och främst vill jag framhålla att den allra viktigaste "motorn" sitter mellan hundens öron. Med andra ord att hunden har jaktlust och därmed viljan att springa. Saknas den har det ingen betydelse hur hunden är konstruerad.

Under galopp slungar bakbenen kroppen framåt, ryggen kröks och bakbenen skjuts in under kroppen för ett ordentligt avstamp. Frambenens huvudsakliga uppgift att fånga upp rörelsen när hunden landar. Påkänningen på framdelen är stor och det är viktigt att de olika skelettdelarna har vinklar så att landningen blir så mjuk som möjligt. Hundar med alltför dåliga vinklar i handloven och mellan överarmen och skuldran drabbas ofta av hälta i alltför tidig ålder.

Motorn sitter alltså i bakdelen, men ryggens hävstångseffekt har också stor betydelse. På frågan om pointerns rörelser kontra en mer fyrkantig hunds sätt att röra sig så är svaret att pointern och närliggande raser ska vara både snabba och uthålliga. Det brukar anses då vara bäst om hunden är aningen rektangulär, vilket ger förutsättningar för en vägvinnande, lång och snabb galopp, men också för uthållighet.

Alltför lång rygg är mycket olämpligt och en klar svaghet i jakthundens konstrution. Felet kan i vis mån kompenseras av en mycket väl utvecklad muskulatur i rygg och länd. Det är oftast ländryggen som avgör hundens totala rygglängd och det är i allmänhet där felet sitter hos en hund med alltför lång rygg.
Britt-Marie
Tillbaka


Vill inte lämna av
Vad gör man när inte hunden vill lämna ifrån sig apporten? Jag har en goldentik som är tio månader. Vi har ganska nyss börjat slänga dummies som hon ska hämta. I början var hon jätteduktig, snabb ut och snabb in. Nu har hon börjat slarva, hon är lika snabb fortfarande men hon vill behålla apporten för sig själv och springer i väg med den på annat håll. Vi har även börjat vattenapporter, det går bättre för då har man ju möjlighet att möta upp. Finns det någon bra hjälp för detta?
Hälsningar,
Ann-Britt

Kommer inte hunden raka vägen tillbaka med apporten ska du först och främst träna inkallning, inte apportering.

Jag misstänker att din hund testar dig! Hon är i den ålder då hon börjar få ett självförtroende, testar gränser och har massor av energi och idéer om hur saker ska utföras. Livet är ju ganska härligt, en liten tonåring som tycker att hon kan och vet allt bäst… Du är inte längre den betydelsefulla ledaren, så varför ska hon ge dig sin apport?

Handen på hjärtat: är inkallningen helt befäst även utan apport? Kommer din hund i alla lägen då du kallar på den?

Hit betyder hit och inget annat. Träna först utan apport, se till att befästa kommandot ordentligt. Nöt in en bild och ett kommando för vad du vill. Träna inkallning och avlämning separat och gärna inomhus. Där finns inget som stör henne och du kan snabbt korrigera henne då hon inte gör rätt.

Om din hund nonchalerar din inkallning är det ingen idé att tjata. Lyssnar hon inte ska du med snabba hotfulla steg gå mot henne, ta i henne samtidigt som du med morrande röst berättar att du är missnöjd. När du ser att hon reagerar och visar dig sin uppmärksamhet, backar du ifrån henne och kommenderar "hit", mycket beröm då hon kommer.

Det ska vara trevligt att komma till dig, inget hot annat än vid det tillfälle då hon nonchalerade ditt kommando.

Om din hund verkligen vet vad du begär och alltid kommer på inkallning, ska du även kräva av henne att komma raka vägen in även med en apport i munnen.

Känner du att det blir en konflikt så lägg apporteringen på hyllan en tid. Ägna er åt vardagslydnad och bygg upp er relation, övertyga henne om att du är världsbäst och att det lönar sig att lyda dig.
Lena
Tillbaka


Apportering
Jag har en golden hane på sex månader som inte fattar det där med apportering.

Han har sina ljusa stunder då han kan hämta vad jag än kastar, men när jag verkligen TRÄNAR apportering så nosar han bara som om jag kastade godis, och tar han upp det jag kastar så kommer han inte till mig, utan lägger sig och tuggar på den!

Har du tips på hur jag kan träna honom att apportera, och har du boktips om apportering?

I så fall, hjälp mig! Eller är hoppet ute för att lära honom apportera?
Med vänlig hälsning,
Marie Louise

Apporteringsträningen fungerar bara om valpen tycker det är kul att både hämta och komma tillbaka med apporten. Gör den inte det bör du i stället ägna dig åt att stärka ditt ledarskap och träna enkel lydnad med valpen.

Din hund är endast sex månader. Hundar mognar olika fort och även apporterings-intresset kan variera från individ till individ. Självklart är det enklare och roligare att träna en hund med ett stort intresse för apportering redan från början. En hund som inte har den rätta viljan till samarbete och apportering kräver alltid mer tålamod och arbete från sin förare.

En hund väljer det som är mest gynnsamt och bäst för den själv. Anser den inte att det är speciellt roligt eller värdefullt att greppa och leverera in apporten till dig så kommer den inte att göra det.

Du kan inte TRÄNA apportering förrän intresset för detta är väckt. Inga krav, locka och lek fram lusten. Ett rörligt föremål är alltid mer intressant för hunden, kasta och busa släpp på stadgan låt din hund uppfatta apporten som lustfylld. Mycket beröm och låt din hund stoltsera med apporten i munnen. Låt den förstå att du blir glad och nöjd då den visar den för dig.

När hunden med glädje rusar efter en kastad apport och snabbt greppar den, först då kan du börja ställa krav på att den kommer raka vägen in och lämnar i din hand.

Eftersom hunden lägger sig ned och tuggar på apporten, tycker jag personligen att du ska ägna dig åt ledarskapsövningar och vanlig lydnad innan du fortsätter med träning av apportering. Att bråka och ställa krav på en hund som inte har så stor lust att apportera, brukar enbart resultera i konflikter mellan förare/hund. Risken finns även att intresset för apportering blir ännu sämre.

Jag har tillsammans med Memea Mohlin skrivit en bok om retrieverträning. Boken heter Retrievern som apportör och är utgiven av Ica-förlaget. Den kan köpas i bokhandeln eller snart beställas härifrån www.birddog.nu.
Lena
Tillbaka


Vill inte simma!
Jag har en golden retriever, två år, som gärna apporterar på land men vill inte simma. Hon går ut i vattnet så långt så hon når botten men inte längre. Har försökt med att själv simma ut och locka på henne men hon ställer sig bara och skäller. Vi är klara för start på prov men jag måste ju få henne att simma först! Hur ska jag göra?
Vänliga hälsningar,
Tina

Det flesta retriever går frivilligt i vatten. Men hjälper det inte med lock och pock kan man ta till handgripligheter. I alla fall om hunden är vuxen nog att tålas ta i. Precis som Goethe sa i Erlkönig: ”Und bist du nicht willig, so brauch’ ich Gewald!”

Hej!
Din hund är två år gammal och du anser att hon är klar för start på prov! Detta innebär att hunden är mottaglig för träning och har ett intresse för apportering. Hon är även tillräckligt gammal för att tåla lite mer fysisk hantering och krav från dig.

Du har försökt med att locka henne att simma utan resultat. Eftersom din hund står och skäller vid strandkanten visar hon en frustration och ett obehag inför vattnet. Hon vill säkert men vågar inte ta steget ut för att simma. När hon har kommit över den spärren kommer vattnet säkert inte att vålla några bekymmer.

Jag antar att du prövat att hetsa henne med andra hundar som simmar, samt konkurrens med apporter utan att det hjälpt?

Jag tycker att du handgripligen ska hjälpa henne. Inte genom att kasta i henne eller skälla på henne så fort hon försöker nå land. Du ska lugnt och bestämt ta med henne ut på djupt vatten. Sätt på kopplet och tvinga ut henne. Låt henne simma in mot land men låt kopplet vara kvar så att hon inte kan fly ifrån dig. Eftersom kopplet tvingar henne att vara kvar tillsammans med dig, är det också lättare att ge beröm och den trygghet hon behöver.

Hon kommer säkert inte att uppskatta de första träningspassen, men ganska snart kommer hon att slappna av då hon inser att hon inte sjunker. Ge inte upp! Övertyg henne om att det går att simma. Tyvärr kanske vädret och vattnets temperatur inte är det bästa just nu. Du får vänta till den varma årstiden.
Lycka till!
Lena

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida