Log in

Jaktspringern vill inte söka
Jag har en jaktspringer, nu två år. Hon är en glad men försiktig hund. Apporteringen är okej, men vid fältsöket håller hon stenkoll på vad jag ska göra. Hon sätter sig gärna och tittar förväntansfullt på om vi inte ska göra något. Jag har kanske varit lite för krävande mot henne i början, då hon tidigt fick lära sig att gå fot utan koppel.

Jag har försökt att få igång hennes sök och ibland när hon får lite viltvittring söker hon jättefint. Men efter det så är det bara matte som gäller igen. Jag har även använt fåglar och "duttat" i markena med de är ganska ointressanta, och säger jag "sök" så får jag allt intresse. Finns det något annat tips som jag kan försöka med? Jag har en kille som hjälper mig, men jag tänkte att det kan vara bra med lite andra tips också.

Jag är så förtjust i jaktspringerspaniel, de har ett jättetrevligt lynne och är så jaktvilliga och tjänstvilliga, som man bara kan önska, men tyvärr kan man ju göra fel i bland.
Tack på förhand,
Victoria!

Denna jaktspringer, Sportsmans Lina, var en gång precis lika blyg i marken som din tik, Victoria. Nu söker hon så att strån och stickor yr och kraschar genom taggiga buskar med en pansarvärnsrobots obeveklighet. Ändå har hon kvar sin ursprungliga samarbetsvilja och är spontant stadig även i de mest frestande viltsituationer.

Det är ingen fara Victoria. Koppla av och var glad att du har en sådan hund! Hade det varit tvärt om och din spaniel bara haft sök i huvudet och knappast alls brytt sig om dig när ni var ute i markerna och blivit sjövild så fort den fått viltvittring i näsan, då hade du haft problem.

För mig verkar det uppenbart att du genom att ställa krav på valpen under uppväxten har lyckats etablera det rätta ledarskapet. Hon vill därför vara dig till lags hela tiden, och sätter sig och tittar på dig så fort hon inte är säker på vad du vill att hon ska göra.

Visst, det kan kännas frustrerande i den situation du nämner, men vad du än gör, så får du inte visa någon frustration, otålighet eller ilska. Då kan det bli värre, eftersom du då gör henne osäker. Den uppmärksamhet och fina vilja till samarbete din spaniel visar ska du istället värna och vårda som den dyrbara gåva det är.

Din jaktspringer har ännu inte fattat vad du vill att den ska göra ute i fält. Hur mycket du än säger ”sök”, ”ja, kila på då”, ”OK!”, ”ut och sök”, ”sök pippi”, ”ja, ut och ta dem”, ”var är rabbisen?” eller vad du brukar säga, så fattar hunden det inte. Däremot begriper den att du vill något och sätter sig och tittar stint på dig i förväntan om att du ska uttrycka dig tydligare. Men det kan du inte på detta stadium.

Därför ska du inte säga något alls när du ger dig ut för att träna fältsök. Först när din hund vet vad du förväntar dig av den, bör du införa ett kommando.

Vad du ska göra?
Jo, du ska bara ge dig ut i markerna och låta hunden springa kring fötterna på dig. Ger den sig ett par meter åt ena hållet, kan du vinkla lite åt det andra, och så vidare. Kör den in huvudet i en grästuva eller buske, kan du kosta på dig lågmält beröm, det är allt. Och om hon då stannar och tittar på dig, ska du nonchalera henne totalt, och fortsätta ditt mycket långsamma avancemang i marken.

Genom att du inte ger henne någon som helst respons när hon stannar och tittar på dig, kommer hon gradvis att inse att det inte lönar sig att fråga. Då får hon göra något annat i stället. Och då får hon beröm från dig – men bara om det inte får henne att stanna igen. Annars får det vara en belöning i sig att snusa omkring i din omedelbara närhet.

Begär på detta stadium inte ett perfekt mönster eller marktäckning. Du ska bara lära henne att du vill att hon söker självständigt. Hur hon söker kan du påverka senare. På detta stadium är det absolut livsfarligt att till exempel fäkta med armarna för att påverka söket. Gör du det är risken stor att hon stannar och tittar på dig för att utröna vad du menar. Ha tålamod! Det är endast om hon gör ett grovt fel, som att söka för långt fram eller åt sidan eller rusa efter vilt, som du ska ingripa. Gör det med en kort visselsignal eller diskret inkallning och nonchalera henne igen om hon rättar sig.

För något år sedan råkade jag ut för att en valpköpare hade precis samma problem. Jag sade till henne att hon skulle vara lycklig över det och gav samma råd som du nu fått. Det tog henne ett par veckor att få ut sökets bredd till ett par, tre meter, men jag predikade hela tiden tålamod, tålamod och åter tålamod. Så efter massor av träningsrundor i markerna och några viltkontakter som hon naturligtvis skötte perfekt tack vara god lydnad, började hon söka av sig själv i marken. Sedan gick utvecklingen snabbt och i dag är hon en av landets absolut bästa springrar på jaktprov.

Alltså – du har en juvel. Ha tålamod och låt söket utvecklas i hennes egen takt! Men kom ihåg att du måste vara mycket alert och inte tillåta att söket blir för självständigt och att hon börjar dra iväg på löpor och så vidare. Låt söket utvecklas, men sätt en gräns vid kanske femton meter i sidled och låt henne inte söka mer än tre, fyra meter framför dig. Då kommer hon kanske att töja det till 20 meter på jakt, och det är precis lagom.
Sten Ch
Tillbaka


Norge resa.
Vi har planer att åka till Norge. Vad krävs för att få ta medhunden över gränsen?
Thomas

Du får fritt ta in en hund i Norge om den vistats minst sex månader omedelbart dessförinnan i Sverige och/eller Norge.
Sten Ch
Tillbaka

Vattensvans
Jag tror att min labrador har fått så kallad vattensvans. Efter två veckor, när jag trodde allt var bra lät jag hunden plaska i vatten dock inte simma efter någon apport. Ett par timmar senare hade hunden fått tillbaka sin vattensvans och har helt klart besvär av detta. Tilläggas kan att hunden varit ute tidigare i betydligt kallare vatten utan att visa några tecken på vattensvans. Vad kan man göra åt detta?
Tacksam för svar.
Sven-Erik

Hej Sven_Erik
Vår veterinär har tidigare svarat flera gånger på frågor om vattensvans. Klicka på Search på startsidan, knappa in vattensvans och kör igång, så hittar du tidigare svar.
SC
Tillbaka


Släpper dummyn direkt
Hej!
Jag har en flattik på fem månader. Vi har skapat ett föremålsintresse och ska nu börja träna med dummy. Jag har börjat kasta dummyn bara en kort bit för att inte vägen tillbaka ska bli för lång, men hon släpper dummyn direkt efter att hon tagit den i munnen.

Har jag helt enkelt för gott godis för hon kommer gladeligen till mig utan dummy?

I övrigt sitter hon stilla och väntar på kommandot och rusar glatt iväg vid "apport!". Hon tycker det är roligt med träningen, men är det kanske för roligt? Blir glad för tips om hur jag ska jobba med avlämningen. Tack på förhand!
Tintin

Att lära ”håll fast – loss” kan vara nog så ansträngande för en liten valp. Därför är det oftast klokt att vänta med detta tills hunden blivit dressyrmogen.

Varför använder du godis om hon tycker det är roligt att jobba? Jag har ingenting emot godis under ett inlärningsskede för att motivera hunden, men är den motiverad verkar godiset snarast distraherande. Speciellt vid apportträning tycker jag godismutor har fler nack- än fördelar. Hunden både äter och bär apporter med munnen. Inte så konstigt att apporten släpps i förtid eftersom godis är ännu trevligare att ha i mun…

Ett annat råd jag vill ge är att lekapport ska bara tränas med en liten valp om det fungerar bra. Springer den bara fram till dummyn, tar upp den för att genast släppa, skulle jag sluta träna direkt. Eftersom korrektion skulle förstöra dess lust att hämta, blir resultatet av fortsatta misslyckade övningar att valpen lär sig göra fel.

Kanske skulle jag öva på väldigt liten yta, så att valpen inte hade många decimeter tillbaka. Lyckas den övningen ett antal gånger, kan man öka avståndet med en halv eller en meter. Valpen ska lära sig sitta kvar, ge sig iväg på kommando, fatta, återvända och lämna av. Avståndet har naturligtvis ingen betydelse för inlärningen av dessa moment.

En annan sak du kan göra är naturligtvis att vända dig om och avlägsna dig från valpen i samma ögonblick som den tar dummyn. Det är mycket möjligt att den då rusar efter dig och glömmer att först släppa dummyn.

Själva avlämningen får du inte försöka göra någonting åt under hämtövningarna. Då kommer dessa att innehålla ett negativt moment som gör inlevereringen långsammare, och tar bort lusten från och med det ögonblick valpen är framme och tar upp dummyn. Sådant vill vi inte se!

Därför ska du träna avlämningen separat och helst inte låta valpen apportera samma dag eller ens samma vecka, för att obehaget inte ska smitta av sig på apporteringen.

Men frågan är om du ska träna avlämning över huvud taget. Det beror på hur ditt handlag är och din erfarenhet. Att träna ”håll fast – loss” kan vara nog så kinkigt när det rör sig om en valp. Det är lätt att göra den rädd och olustig och det går ut över förtroendet för föraren.

Så försök träna på liten yta eller avlägsna dig och locka på valpen eller ta en paus i träningen och se tiden an. Snart nog mognar valpen in i övningen och allt går som en dans. Annars får du ta tag i apporteringen dressyrmässigt när hunden blivit dressyrmogen.
Sten Ch

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida