Log in

Motion
Hur långa promenader behöver en vorsteh som inte får springa lös?
Susanne

Du kan inte räkna med att genom att promenera med hunden ge den motion i sådan utsträckning att den förbättrar sin kondition. Däremot utgör även den kortaste tur med matte eller husse en mental stimulans för hunden som den mår bra av.

Ska du verkligen träna din hund bör du cykla med den eller låta den simma långa sträckor. Cykla så långt du har lust och känner för det, utom i början om hunden är otränad. Då ska du börja med små turer på bara någon kilometer. Men för en vältränad jakthund ska någon mil på skogs- och andra grusvägar bredvid cykeln inte vara någon större ansträngning.

Du kan också låta hunden simma efter en roddbåt, med eller utan koppel. Ro så sakta att hunden lätt hänger med och var uppmärksam på hur den reagerar. De första gångerna är det viktigt att endast ta några mycket korta turer. Då förstår hunden att den inte ”hamnat över bord” av misstag och känner att den måste komma i kapp och upp i båten, utan att simturen har en början och ett slut och att det däremellan bara är att paddla på och hålla jämn takt med roddbåten.
Sten Ch
Tillbaka


Münsterländer eller vorsteh?
Hej,
Jag planerar att skaffa en stående fågelhund. Jag söker en hund som kan fungera lite till allt möjligt och har kommit fram till att någon av de kontinentala raserna vore lämpligt. Nu står det framförallt mellan kleiner münsterländer och någon av vorstehraserna. Vad anser Ni om dessa hundar? Har tänkt använda hunden till jakt på skogsfågel och ripa samt att gå på en del jaktprov.
Tacksam för svar,
Mikael

I princip ska det inte vara någon skillnad mellan münsterländer och vorsteh. Båda prövas under samma jaktprovsregler. Men i praktiken är det nog svårare att hitta en bra münsterländer än en bra vorsteh.

Dessutom visar erfarenheten att münsterländerraserna har svårt att hävda sig gentemot vorstehraserna på prov. Vill du ha en lite mindre hund, passar münsterländer naturligtvis dig bättre än vorsteh. Själv har jag mest och bäst erfarenhet av münsterländer som eftersökshund.

Låt detta inte hindra dig om du vill ha en münsterländer. Är du bara medveten om svårigheterna har du ju möjlighet att undvika dem. Och det gör du givetvis genom att leta reda på en uppfödare som verkligen och med framgång avlar på bra stående fågelhundar inom rasen kleiner münsterländer.
Sten Ch
Tillbaka


Knallar på prov
Hej !
Jag har en jaktlabbe som har dålig stadga trots mycket träning. Jag har inte haft samma problem med någon av de andra hundarna. Han knallar väldigt lätt och speciellt i provsituationer och när jag står vid hans sida. Vi har tränat massor med stadga, men när vi kommer till provet kommer knallningarna tillbaka.

Jag skulle vara jättetacksam för tips på olika stadgeövingar och hur jag ska tackla problemet. Det känns som om för varje gång han lyckas knalla blir problemet större. Annars har han inga svårigheter med att vara tyst i passivitet och han jobbar jättebra.

Vad ska jag göra, hur ska jag träna?
Hälsningar,
Anna

Hej Anna!
Det låter som du har en hund med stor kapacitet. En hund som verkligen vill jobba. Det är ju bra och jag är säker på att du kommer att kunna rätta till bekymret med stadga på prov.

Din hund är dessutom lättlärd! Han har förstått att du inte kan nå honom på prov. Du beter dig inte där som du gör hemma. Hemma hade du antagligen reagerat och rusat efter och berättat för honom att du ogillade hans beteende. Han har snappat upp att det på prov går att ge sig iväg utan din tillåtelse.

Eftersom du vet var och hur problemet dyker upp måste du försöka efterlikna dessa situationer. Fortsätt träna som du tidigare gjort på hemmaplan i lugn och ro. Bygg upp en stark och bra kontakt, en hund med så mycket ”motor” kräver ofta en förare som aldrig släpper kontrollen. Låt honom inte vara utan koppel vid din sida under de första övningarna. Han måste först visa att han är helt lugn och stadig – han får inte förflytta sig en millimeter.

När det sedan är dags att provocera fram och utsätta hunden för mer stress och motivation till det roliga, måste du vara beredd på vad som komma skall för att kunna korrigera honom exakt då han gör fel. Försök att provocera fram knallningar så att du kan visa ditt missnöje. Du måste ge en korrigering i exakt det ögonblick han gör fel, det optimala är att tillrätta visa honom då han precis ”tänkt tanken” (innan själva kroppen far iväg). Det svåra här är att du måste vara säker på att kunna läsa din hunds tankar…

En hund som ofta knallar brukar behöva ganska rejäla bestraffningar för att reagera på önskat sätt. Försök därför att ge den korrigering som krävs för att just din hund ska ta åt sig. En hund som är van vid att föraren ofta ger små försiktiga rapp med kopplet slutar ofta helt att bry sig om förarens försök till korrigering. Hunden väljer det som den tycker är mest värdefullt och tar gärna ett litet obehag.

När du börjar träningspasset måste du först ”strama upp honom” med lydnad. Fot, sitt, ligg, stanna och så vidare. Hunden ska utföra lydnadspasset med respekt och direkt åtlydnad. För att den ska tycka att det är meningsfullt och roligt att följa dina direktiv, är det viktigt att du ger beröm och visar din uppskattning då hunden gör rätt.

Har du svårt att hinna med är ett alternativ att sätta på dubbla koppel. Koppla loss hunden med det ena och låt honom tro att han är lös. Detta gör att du kan nå honom utan att först starta en ”försök att ta mig dans”. Det blir ett rejält stopp och du kan visa ditt missnöje över hundens beteende.

Gå med hunden fot framåt i marken under tiden som apporter kastas och andra hundar får apportera. När en apport faller ska du se till att hunden helst sätter sig ned. Hundens reaktion för fallande vilt ska vara uppmärksamt samtidigt som det ger en signal att den ska sätta sig. Han måste förstå att alla apporter inte är hans. Att kunna sitta still och även gå fot ska vara naturligt och ingå i hans arbete. Det ska vara lika roligt och naturligt som de övriga uppgifterna.

Efterlikna ett prov med många hundar och förare så att din hund upplever konkurrens. Försök att skapa situationer som gör hunden benägen att hetsa upp sig och ta saken i egna tassar. Det är ända sättet att komma åt problemet.

Har du bestämt dig för att hunden ska sitta still och även kunna gå fot under mer hetsiga former är det viktigt att både du och han koncentrerar er på just det som är viktigt just för tillfället.

När han är riktigt stadig och duktig kan du låta honom apportera, han får inte tycka att stadgeträningen är så trist att själva arbetet blir lidande.
Lycka till!
Lena
Tillbaka


Gå fint i koppel
Hej,
Jag är inne på min tredje hund och jag har samma problem nu som tidigare; mina hundar har ALDRIG kunnat gå snyggt "till vardags". Under kommando "fot" går de förstås jättefint, men eftersom jag inte använder det kommandot under promenader, blir istället resultatet en evinnerlig dragkamp.

Det är inte så att min hund stretar och drar och halvt stryper sig. Nej, riktigt så illa är det inte. Det är istället så att hunden helt enkelt, oavsett kopplets längd, försöker tillskansa sig mesta möjliga koppellängd.

Jag för min del vill att hunden ska gå avslappnat med ett relativt löst hängande koppel. Hunden får gå framför mig, men likväl vill jag att kopplet ska vara något slakt och inte alltid sträckt.

Hur gör jag? Jag har provat att säga "nej", rycka till, ta i nackskinnet, berömma när hunden gör rätt, ge godis och så vidare i all oändlighet, men alltid utan varaktigt resultat:

Jag hoppas ni har några tips!
Hälsningar,
Katarina

För att få hunden att sluta dra och ligga längst ut på kopplet, handlar det mest om envishet och konsekvens från din sida. Du får inte ge upp, för varje gång du kanske omedvetet gett efter på ditt krav desto svårare blir det att ta tillbaka det budskap som tidigare gällde.

I ditt fall verkar det handla om just detta, eftersom du skriver att alla dina tre hundar har haft samma problem och att du aldrig ser ett varaktigt resultat.

Det måste ju ändå innebära att hunden periodvis förståt vad det är du vill.

Ska du få någon varaktig lösning på detta får du inte vid något tillfälle glömma bort att det är förbjudet att kopplet är sträckt. Du får inte acceptera att hunden drar det minsta.

Jag tror helt enkelt att du avvaktar för länge innan du korrigerar din hund. Samt att du inte har tålamod att låta den förstå att du är nöjd enbart då den går lugnt och behagligt framför dig.

Hur lång tid det tar att få bort ett icke önskvärt beteende beror på hur stark detta beteende är rotat hos hunden och givetvis på hundens intensitet.

Att korrigera en hund handlar om att ge ett obehag i exakt rätt ögonblick och exakt då hunden utför ett felaktigt beteende, därefter får du aldrig glömma att ge hunden mycket beröm då den gör rätt.

Så fort kopplet blir sträckt ger du en klatsch med kopplet eller nyper till hunden bak, samtidigt säger du ett bestämt NEJ!. Får du önskad effekt vid den fortsatta promenaden måste du berömma. BRA! Annars är det bara att fortsätta, återigen en korrigering.

Hur korrigeringen utförs är inte det viktiga utan det viktiga är att hunden förstår att du är missnöjd och varför du är missnöjd. Vissa hundar behöver enbart ett litet ryck i kopplet eller en snärt på baken för att de ska uppfatta att något är fel. Den tar sen emot berömmet med glädje och försöker verkligen förstå. Andra hundar kan behöva kraftigare åthutning och mer beröm för att reagera.

En hund som dragit i kopplet under en lång period och som är van vid att föraren titt som tätt rycker och sliter i kopplet har accepterat sin ägares beteende som helt ”normalt” och inte speciellt betydelsefullt.

För att slippa ta i hårt med hunden som vuxen är det en fördel om den som valp lärt sig ta emot både korrigeringar och beröm. Den vet vad ett NEJ betyder och den vet vad ett BRA betyder!

Envishet och konsekvens från din sida är vad som gäller, det finns inga genvägar.
Lycka till!
Lena


Hur man ska få hunden att sluta dra och ligga längst ut på kopplet är en seg och envis kamp från förarens sida.

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida