Jaktenergi
Höst och fjälljakt på ripa! I höstas när jag återvände från en underbar helg med mycket fågel, hann jag knappt komma hem förrän jag började planera för nästa helg i fjällen. Frågan är hur jag då bäst förbereder hunden energimässigt så han har bästa möjliga förutsättningar för att orka med jobbet. Min setter är två och ett halvt år gammal och liksom jag ganska färsk på området. Jag har blivit tipsad om att ta med sidfläsk och ge hunden vid pauser under jaktdagen. Är det bra? Har du några andra tips? Kan man ge något extra i matväg veckan innan man åker, eller är det bättre att utfodra som vanligt?

Jag skulle ge din setter ett foder med relativt mycket energi, ett så kallat högenergifoder, under hela året. Du ger mindre av fodret när hunden är mindre aktiv, och mer då det arbetar hårt. Inför jakten ska du se till att hunden är i gott hull; hellre lite för kraftig än för smal. Under den vecka du jagar kommer hunden troligen att arbeta av sig en del av hullet. Om den redan i början av veckan är väldigt smal, kan den se ut som ett spjälstaket innan du har jagat klart. Risken är då att hunden inte orkar jag i det tempo som du önskar.

Veckan före jakten skulle jag utfodra som vanligt. När ni är ute på jakt, ge gärna mat minst tre gånger, gärna fyra om dagen. Ge i huvudsak ditt vanliga högenergifoder gärna som mellanmål också, men tillagat (stekt/kokt) sidfläsk är också bra och gott att komplettera med. Det är i huvudsak extra fett hunden behöver under hårt arbete. Sidfläsk är fett och innehåller en del protein. Under några dagar kan du absolut ge detta utan hälsorisker trots att hunden får en obalanserad kost (eftersom du inte kompletterar med vitaminer och mineraler).
Marie S
<< tillbaka


Förbannad hane.
Hej,
Min labbe blev attackerad och fick ett par rejäla hugg. Efter den händelsen är han "galen" när vi möter andra hundar men endast när vi går i koppel. Jag tycker det är jobbigt och vågar inte lita på honom. Det är precis som om han ska hugga först innan dom hinner hugga honom. Annars har jag inga problem med honom, men detta är väldigt påfrestande. Vad kan jag göra ?
Nisse

Din fråga och ditt bekymmer är tyvärr inte ovanliga. Just som du beskriver är det värst när hunden är i koppel.

Hunden lever i sin flock, i den finns en viss rangordning som är mer eller mindre tydlig.

Att hunden är som galen i koppel tyder på att den tar på sig ett ansvar gentemot dig som finns i andra ändan. Din hund har valt att visa vad den går för direkt; här gäller det att visa sin styrka innan den andra hunden ni möter hinner blinka.

När hunden är lös har den inte det stöd som du omedvetet ger då den är i koppel.

Det är du som ska ta initiativ då ni möter andra hundar. Du är ledaren som ska ta ansvar, bestämma vad som är tillåtet och inte. Din hund kommer att bli tryggare om den slipper den uppgiften vid möte med andra hundar.

Att man låter valpar och unga hundar leka och rusa av sig är en sak. De behöver den stimulansen och den fostran för att sedan kunna möta livet.

Vuxna hundar behöver inte leka och nosa på alla de möter. Det räcker med den flock den tillhör och de hundar som du anser ingår i kamratkretsen.

Han kommer snart att nonchalera de ni möter om han inte får en förväntan; antingen av en hälsnings ceremoni med rangordning eller som en rolig lek varje gång en hund dyker upp. Låt din hund slippa ta ställning så blir han lugnare.

Ju fler olyckliga möten och konflikter din hund blir utsatt för desto starkare och svårare blir det att få bort beteendet.

När ni möter andra hundar måste du korrigera honom innan han ens tänkt tanken. Så fort du ser en blick att han uppfattat en annan hund, ska du mycket snabbt och bestämt berätta att “grabben lilla inte den blicken” vi ska passera denna hund utan att du behöver bry dig! Korrigeringen ska alltså komma innan din hund hunnit blåsa upp sig.

Försök att ge din hund en uppgift för att distrahera honom då ni möter andra hundar. Kräv till exempel att han går fot perfekt, begär att han ska sitta och så vidare. En godis eller hundens bästa leksak som belöning då han gör rätt. Hunden måste fokusera på annat än ekipaget ni möter. Har du kommenderat hunden att utföra en uppgift måste den utföras korrekt och med koncentration.

Ett möte med andra hundar ska inte behöva innebära ett hot. Din hund måste känna sig trygg vid din sida, du ska bestämma vad som är tillåtet.
Lycka till!
Lena
<< tillbaka


Tar inte för sig.
Jag vill gärna att Lena besvarar min fråga. Jag har en labbetik på drygt fyra år, som har haft lite problem när man samkör flera hundar på sök. Hon har då inte kunnat ta för sig som hon gör när hon arbetar ensam.

Värst är det om man har en gapig förare bredvid sig. Då tar hon åt sig vad den föraren gapar åt sin hund.

Nu är det så att hon blev mycket bättre ett tag när vi körde henne ihop med våra andra hundar som hon kände. Men så hände det som inte bör hända för en sån hund. Hon blev rejält påhoppad av en annan tik under ett sök där flera hundar skulle arbeta tillsammans, och då kom hon av sig totalt. Det är en mycket bra hund annars, hon har 1:a med Hp ökl på jaktprov.

Jag frågar dig nu för min tik är tänkt att delta i ett arrangemang om några veckor, men själv är jag tvivlande.

På våra kallviltsprov vill man testa hundens tolerans och förmåga att arbeta i nära anslutning/tillsammans med andra hundar. Hunden ska vara så fokuserad på sin uppgift att den inte blir påverkad i negativ riktning. Detta är det optimala!

Nu är det inte så enkelt. Vi ska veta att våra hundar är individer med olika rang och mental styrka för att kunna klara av den utmaning som det oftast innebär, att gå in i en annans hunds område och ta för sig.

Visst kan man tycka ”att det ska de klara”. Men hur ska vi klara av och hinna med att se vilka signaler hundarna ger varandra ute i marken? Det kan räcka med en blick eller en höjd svans från en av hundarna för att deras arbetsområden ska vara klargjorda. ”Håll dig borta härifrån! Om du håller dig där så fixar jag jobbet här!” Detta är näst intill en omöjlighet för oss att kunna bedöma, vad som har skett och varför.

Det är främst i de högre klasserna på våra jaktprov som man låter hundarna utsättas för denna press, då de förmodas fått den styrka och det självförtroende som krävs för att klara av uppgiften. I de lägre klasserna ska hundarna arbeta i nära anslutning till varandra, inte i samma område och så att de tvingas konkurrera om samma vilt…

Eftersom du vet att din hund blir påverkad av andra hundar och förare som gapar och skriker, så tycker jag att du gjort rätt i att först låta henne känna sig trygg i arbete med sina “kamrater” innan hon utsätts för större press.

Att din hund blev påhoppad under arbete var olyckligt. Du får nu backa tillbaka till hennes trygga värld och sedan sakta introducera henne med andra hundar som du vet inte utgör något hot.

Låt henne få maximal motivering i form av till exempel markeringar, då hon utsätts för distraktioner som andra hundar eller förare. Släpp inte ut henne på ett stort sök det första du gör. Börja med att låta henne jobba på markeringar samtidigt som hon vet/ser andra hundar arbeta i nära anslutning.

Hon kommer antagligen alltid att vara den typ av hund som vill undvika konflikter och det gäller för dig att hjälpa henne att få bra erfarenheter och styrka att möta den press som hon kommer att utsättas för. Du får inte utsätta henne mer press än du vet att hon klarar.

När du ska träna med andra ekipage måste du alltid först förvissa dig om hur den andra hunden är och hur den andra föraren tänker agera under ert arbete!

Man ska alltid visa respekt för andra förare och dess hundar. Är man tvungen att skrika och gapa åt sin hund tycker jag det tyder på att hunden inte är klar för sin uppgift.

Gå igenom med de övriga i gruppen innan träningen börjar så inga missförstånd uppstår.

Eftersom din hund verkar vara duktig för övrigt, så kommer hon med din hjälp och vägledning säkert att bli starkare.
Lycka till!
Lena
<< tillbaka


Vilket foder ?
Det finns ju en uppsjö av foder, dyra och billiga och av skiftande kvalité. Finns det någon dokumenterad test av olika foderfabrikat?

Själv är jag helt inriktad på svenska helfoder till mina hundar, eftersom jag inbillar mig att de är bättre kontrollerade än de utländska. Jag tycker också att det är vansinnigt med de höga priserna på de utländska fodren. De måste vara väldigt bra om de ska vara värda sitt pris, vilket jag tvivlar på – nu menar jag inte de medicinska fodren. Jag har alltid använt svenska hundfoder, och mina hundar har alltid mått bra och blivit gamla, trots att de fått arbeta både inom bruks- och tjänstehundsverksamheten samt vid jakt. Jag skulle vilja ha en jämförande test mellan olika foder, finns det? Hur god kontroll har man på utländska foder vad gäller köttprodukter som ingår?
Britt

Hej Britt!
Jag tror inte att svenska foder är mer kontrollerade än utländska. De utländska foder som når ända hit till vår marknad är oftast från stora multinationella företag som har oerhört mycket resurser att kontrollera fodret de tillverkar. Det foder som säljs i Sverige ska följa svenska lagar. Ett amerikanskt foder som säljs här ska alltså följa samma lagar som ett som tillverkas här.

Förra året gjordes en sådan test som du efterlyser på SLU i Uppsala. Jag testade 50 foder, 45 torrfoder och fem konserver. Vi kan säga att vi gjort en ”grovanalys” av dessa foder. Till exempel har vi tittat på hur mycket protein fodren innehöll, men det som egentligen avgör hur mycket protein ett foder behöver innehålla är det som bygger upp proteinerna, nämligen aminosyror. Ju bättre sammansättning av aminosyror, desto lägre kan proteinhalten i fodret vara. Det är ju de enskilda aminosyrorna som hunden har behov av, inte proteinet som sådant.

Likaså har vi analyserat fettinnehåll, men inte fettsyror. Fettsyran linolsyra är den enda strikt livsnödvändiga för hundar, men även andra fettsyror är bra om de finns i fodret.

Innan vi kan publicera namn på de foder som håller måttet, måste vi alltså analysera varje foder mer noggrant, titta på kvaliteten på de råvaror som finns i fodret.

Hittills har vi alltså bara gett en generell bild av marknaden. Förhoppningsvis kommer jag att analysera fler foder mer i detalj nästa år. Det ska bli oerhört spännande att se om det finns foder som faller utanför ramen för vad de ska innehålla. Detta var i alla fall vad vi kom fram till då vi analyserade de 50 fodren:

Analyserade värden för protein och fett i kommersiella hundfoder stämde generellt sett väl med deklarerade värden och med hundens näringsbehov.

För mineraler, speciellt kalcium, avvek dock många foder från uppgivna värden och ibland dessutom från rekommenderade näringsbehov.

Dyrare foder avvek i samma utsträckning som billigare foder ifrån deklarerade värden och ifrån näringsnormen. Med andra ord finns det idag inga belägg för att dyrare foder är bättre än billiga foder. Det finns bra och mindre bra billiga foder, och det finns bra och mindre bra dyra foder.
Marie Sallander
<< tillbaka


Hjälp mot sten- och jordätning hos valp.
Jag har blivit rekommenderad att ge min goldenvalp, som då var fyra månader, trikalciumfosfat (54 procent kalcium, 42,5 procent fosfor) för att bli av med hans stora aptit på stenar, jord, sniglar och dylikt. Finns det något belägg för att det kan hjälpa? Han äter Hills helfoder. Är det risk för överdosering?.
Hälsningar,
Mikael

Det finns inga belägg för att ett tillskott på det ämne du anger skulle minska hans aptit på diverse oönskade saker. Om han äter ett helfoder med alla nödvändiga näringsämnen finns det absolut en risk för att detta tillskott skulle kunna innebära överdosering av kalcium och fosfor. Om du kommit upp i för höga nivåer än vad som är optimalt för en god tillväxt beror förstås på hur mycket trikalciumfosfat du gett hunden.

En god regel är att aldrig ge tillskott av mineraler eller vitaminer till ett helfoder.
Marie Sallander

  << tillbaka

 
Startsida