Log in

Ny klubb eller vad?
En ny jakthundsklubb för retriever och spaniel är under bildande med association med SSRK. De fristående specialklubbarna jaktspanielklubben och jaktretrieverklubben finns redan.

Ska vi ha en ytterligare jakthundsklubb i jakthundsföreningen SSRK eller ska SSRK vara en jakthundsklubb i sig själv?

Ska vi registrera våra hundar i Svenskt Jakthundsregister, SJR, eller i Svenska kennelklubben, SKK?
Magnus

Tanken med förslaget är inte att det ska bildas en ny klubb. Snarare är det så att det diskuteras om man inom SSRK ska bilda en sektion för jakthundarna inom klubben. De är ju i minoritet, trots att SSRK:s raser ursprungligen är rena jakthundar. Men det var längs sedan. Numera dominerar sällskaps- och utställningsavel inom både SSRK och dess rasklubbar. Det för med sig att jakthundarna och jakthundsaveln blir satt på undantag, vilket är helt naturligt eftersom jakthundarna är i klar minoritet.

I det läget har ett antal i mitt tycke förståndiga personer börjat diskutera möjligheten att bilda något som skulle kunna kallas en specialklubb för jakthundarna inom SSRK, oavsett ras.

Förhoppningsvis skulle en sådan klubb kunna få specialklubsstatus och därmed få ordna jaktprov, öppna för såväl jakthundsektionens medlemmar som för alla andra medlemmar i SSRK.

Egentligen är det hela inte så konstigt. Vi stirrar oss gärna blinda på det faktum att en specialklubb hittills alltid representerat en ras. Nu vill man bilda en specialklubb för ett användningsområde.

En gång i tiden var det livsviktigt för våra hundrasers renavel och utveckling att olika raser fick sina egna klubbar. I dagsläget är det livsviktigt att jakthundarna för sin avel och utveckling får en egen organisation. Varje tid har sina behov och utvecklingen kan man inte stoppa. Varför skulle just hundaveln ha funnit sin perfekta och slutgiltiga form på 1800-talet?

Lyckligtvis har klimatet inom SSRK blivit betydligt öppnare och mera liberalt sedan den nuvarande ordföranden och hans styrelse blev tillsatta. Det har resulterat i de nya, delade spanielchampionaten, som gör det möjligt för de bästa utställnings- och jakthundarna att bli champion inom sina respektive områden. Det kanske också möjliggör bildandet av en jakthundsektion med specialklubbstatus. Vi får se.

De nya, fristående klubbar du nämner, kom till under den intoleransens tid inom SSRK, då jakthundarna var satta på undantag. Eftersom de inte är med i FCI, går det inta att registrera avkomman av i dessa klubbar registrerade hundar i SKK eller någon annan FCI-klubb. Det går inte heller att para med någon FCI-registrarad hund och sedan registrera avkomman. Däremot kan man para med hundar från de danska utbrytarklubbarna och brittiska eller amerikanska hundar (deras kennelklubbar är inte med i FCI och i USA finns flera parallella kennelklubbar). Men jag tror nog att man inom utbrytarklubbarna också registrerar ”korsningar” med hundar från SKK och DKK med flera FCI-anslutna kennelklubbar.

Så valet är ditt om du vill registrera i SJR eller i SKK. Själv tycker jag att det ljusnat betydligt inom SSRK på de senaste åren och att en eventuell jakthundsektion innebär en ytterligare förbättring. Därför är jag personligen inte beredd att i dagsläget ge dem båten. En chans till är SKK/SSRK värda.
Sten Ch
Tillbaka


Osäker på ståndet
Hej,
Min engelska setterhane är nu två och ett halvt år gammal och är av typen som Raabe i sin fågelhundsbok från 1943 behandlar under avsnittet "vilddjuret"!

Med andra ord, han går friskt fram i marken fast ofta alltför självständigt och reser villigt fågel.

Han har dock en tendens att inte fatta helt fasta stånd. Detta ter sig så att han först står, men sedan börjar gå framåt, ofta i etapper. När man är i närheten går han att "prata" fast på ståndet, annars händer det ibland att fågeln går upp spontant. Detta sker även i situationer som borde vara enkla för hunden till exempel en fasan- eller rapphönskull som ligger i öppen terräng.

Hur gör jag för att få hunden säkrare på ståndet? Jag har tränat en hel del på fasan, vilket kanske inte är den lättaste fågeln.

Fasaner springer ju undan och lär dessutom inte vara helt konsekventa i hur hårt de trycker, utan trycker sämre till exempel när de ligger framför en skogsridå. Stämmer det senare påståendet?
Med vänlig hälsning,
Johan Stendahl, Uppsala

Precis som du själv konstaterar är inte fasan den lättaste fågeln för den stående hunden. Springer fågeln undan vill man ju att hunden följer på och sätter fast den, men under inlärningsfasen är det bättre med fågel som trycker bra för att få en hund som är fast på ståndet.

Vanligtvis är ripa, och rapphöns de bästa att träna på. Det allra bästa enligt min erfarenhet är en solig dag i april när snön är tillräckligt mjuk för ripan att trycka i. Under en sådan optimal dag kan man med lite tur få en unghund nära nog färdig på fågel. Hur bra fasanen trycker beror på många faktorer; väder, terräng, tupp eller höna, om fågeln känner sig trygg och så vidare. Säkert kan en skogsridå locka fasanen att springa undan då den känner sig tryggare där än ute på fältet.

Pröva att träna in en stoppsignal som hunden skall ha ordentlig respekt för. Använd den endast vid fågelsituationer. Det kan få en tillfällig negativ effekt genom att hunden kanske inte spontant följer på löpande fågel men förhoppningsvis kan det justeras senare.
Britt-Marie
Tillbaka


Jakthund?
Hej,
Jag undrar om schäferhunden är en jakthund.
Med vänlig hälsning,
Lisa V

Nej, schäfern är ursprungligen en tysk fårhundras. Får heter Schaf på tyska, därav schäfer.

Numera är emellertid schäfern så gott som enbart en bruks- och tjänstehund.
Sten Ch
Tillbaka



Dagförvaring av hundar.
Jag har en fråga angående dagförvaring av hundar. Vi planerar att köpa en springer spaniel och vi kommer naturligtvis vara hemma väldigt mycket när den är liten för att den behöver och träning och omvårdnad med mera.

Sedan funderar vi på att ha den i hundgård tillsammans med två andra likadana hundar som släktingar har. Det är också dessa hundar som vår hund kommer att jaga ihop med framöver.

Hundgården erbjuder både möjlighet att gå in i ett ombonat utrymme samt att vara ute och röra sig.

Har ni någon erfarenhet av hundgårdar?

Hur gammal bör hunden vara när man börja låta hunden vara i hundgården?

Hur gammal behöver den vara så att den kan vara där i tre, fyratimmarspass?
Med vänlig hälsning,
Mikael Pettersson

Det är inget fel att ha en spaniel i hundgård medan man är på jobbet och så vidare. Den har det bättre i en bra hundgård med bra koja än att vara ensam inne i ett hus eller lägenhet. Men eftersom spaniel är synnerligen kontaktberoende hundar, tycker jag inte man ska hålla hunden i hundgård alltid.

Du kan börja vänja valpen vid hundgården redan då den är några månader gammal. Tack vare de andra hundarnas sällskap upplever den nog hundgården som positiv från början. Gnäller den och vill ut, ska du nog skjuta upp tillvänjningen en tid. Men så småningom ska du inte bry dig om ifall den gnäller lite. Gör den det lär den sig att den bara behöver gnälla eller skälla för att komma ut, och då gnäller och skäller den av den anledningen, inte för att den har det särskilt tråkigt.

Tre, fyra timmar kan den absolut vistas i hundgården när den är halvåret, tidigare om tillvänjningen gått bra. Det är omöjligt att prata om åldersgränser i detta sammanhang, det beror så mycket på individen och förhållandena i övrigt samt inte minst på hur konsekvent man själv är.
Sten Ch
Tillbaka



Svamp och jakt?
Hej,
Jag undrar en sak om springer spaniel. Om man tränar hunden enligt de böcker som finns och får fram en bra jakthund, kan man då träna upp den för att även söka svamp?

Hur gör man för att hunden ska förstå att ena gången är det jakt och andra är det svampsök?
Med vänlig hälsning,
Micke

Ja, du Micke. Nu tvingar du mig långt utanför gränserna för mitt kompetensområde.
Jag är ganska säker på att det inte inverkar speciellt mycket på jaktförmågan om du också tränar hunden att söka svamp. Problemet är naturligtvis att båda sakerna sker ute i markerna, och därför måste du vara väldigt tydlig och ha helt olika tecken. Ha också till exempel olika halsband på hunden och så vidare. Bössan är ju också ett bra arbetstecken som säger hunden att det är fråga om jakt.

Naturligtvis kan du råka ut för pinsamheter. Så långt som till att du skickar hunden på tjäderapport och den kommer med en kantarell lär det väl inte gå. Snarare tvärt om, att hunden inte bryr sig om svamp om det finns vilt i närheten.

Det är bara att önska dig lycka till. Jag ser fram emot en rapport här på birddog om hur det hela avlöpte.
Sten Ch

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida