Log in

Rymmare och fasttagare.
Hej!
Jag har en springertik som har gått att ha lös i skog och mark, men nu har hon plötsligt fått smak på att "jaga" alldeles själv. Hon tar varje tillfälle i akt att rymma till skogs även hemifrån. Det är rådjursspåren som är mest intressanta har jag märkt.

Om jag släpper henne på promenaden sticker hon ganska snart iväg, och återvänder efter fem till 20 min, så därför törs jag inte släppa henne numera.

Hon är mycket uppmärksam och lydig inomhus. Hon går bra fot ute i koppel. Inkallningen fungerar bra på lydnadsplan och i trädgården, men inte i skogen. Där tar hon helt eget kommando, och försvinner som ett jehu.

Jag har förgäves försökt att hitta någon med samma problem bland era frågor, men det har inte lyckats. Men det måste väl finnas flera hussar och mattar med det här problemet, eller?

Jag förstår att det är jag som brister i mitt ledarskap, men hur kan jag fortsätta träna, när jag bara ser hunden försvinna innan jag ens hinner säga stanna.

Hälsningar,
Mia-Mari

Jo du Mia-Mari. Det är nog många andra som har ditt problem. Lösningen på det har jag skrivit in i rubriken – fasttagare.

Naturligtvis är det lydnaden det är fel på. Jag pratar ibland om gräsmattelydnad som ett begrepp för den lydnad man har på en hund på just det ställe där man tränar lydnad. På en träningsplan lyder hunden för att det ingår liksom i de aktiviteter den är med om där. Att den också ska lyda på andra ställen är en sak man måste lära hunden genom att träna lydnad där, till exempel i skogen. Har man gjort ett gediget jobb på träningsplanen, går det ganska fort att få motsvarande lydnad även på andra platser, men man måste aktivt träna in lydnaden för att säkert veta att den fungerar.

Problemet är alltid att när en hund väl lärt sig en dumhet, är det svårt att få den att sluta. Alldeles särskilt gäller det naturligtvis någonting som hunden gör när man inte har omedelbar uppsikt över den, som när den vistas på tomten och i viss mån också om den springer lös på en promenad.

Jag hade det problemet en gång med en wachtelhund, som gärna ville springa efter hare. Jag löste det med att springa efter tills jag fick tag i hunden. Därav ”fasttagare” i rubriken. Därefter bar jag hunden i nackskinnet till platsen för rymningen, hela tiden uttalande så hemska och svavelosande förbannelser över dess beteende, att bladen vissnade på alla träd och buskar i närheten. Väl tillbaks fick hunden sitta i tio minuter, medan jag hämtade andan. Därefter var det ”hopp & lek” och vänliga ord, men Gud nåde hunden om den gjorde om dumheten.

Hur långt eller länge jag sprang, gjorde inget. Jag upprepade aldrig kommandot, utan sprang och målmedvetet i samma riktning som hunden. Stödd på kunskapen om att Sverige är en del av Skandinaviska halvön, visste jag att den enda utvägen för hunden var via Haparanda, så jag var säker på att lyckas varje gång. Numera har hundarna även Öresundsbron att fly över, så oddsen för att du ska lyckas med min metod har minskat något…

Naturligtvis slutade wachteln att springa efter harar, och jag kunde låta honom stöta hare och kanin, sätta honom, skjuta viltet och sedan låta honom apportera. Han till och med vann elitklassen på ett skånskt spanieljaktprov.

Vad gäller smitning från tomten är staket en bra lösning.

Lycka till och glöm inte att träna löpning så att du inta blir trött den första halvtimman du springer efter din spaniel!
Sten Ch
Tillbaka


Eftersökshund.
Hej!
Jag har en liten Cavalier-tik, som jag har tränat viltspår med. Vi har gått viltspårprov två gånger nu, hon blev godkänd i anlagsklassen och fick en trea i öppen klass. Vi tycker båda att det är roligt, så vi tänker fortsätta öva och att gå prov. Nu undrar vi hur gör man för att bli eftersökshund på "riktigt"?
Tack för hjälpen.
Pernilla

I din situation gäller det att få traktens jägare att känna till att du vill prova på eftersök. Känner du någon jägare, ska du be att få följa med på bockjakten, som börjar 16 augusti. Skjuts en bock, springer den oftast en liten bit, även för ett bra skott. Då har du chansen att få spåra upp den, även om skytten sett den falla och vet precis var den ligger. Det är viktigt att oerfarna eftersökshundar får känna på verkligheten vid sådana här situationer som de kan lära sig från utan att ”ställa till det” vid ett riktigt eftersök.

Efter några sådana, kortare eller längre, lätta eftersök kanske någon jägare har fått tillräckligt förtroende för din hund och utnyttjar er när det verkligen behövs.

Nackdelen med din ras är naturligtvis att hunden inte självständigt kan ta ett skadat rådjur, och än mindre ställa en skadad älg. Därför blir det bara fråga om spårning i lina, vilket begränsar användningsområdet för er som eftersöksekipage.

När du vet att hunden fungerar, och känner dig mogen att försöka på riktigt, är det dags för dig att anmäla dig och hunden på EftersöksService.
Sten Ch
Tillbaka


Apportvägran
Hej
Vad kan det bero på när en retriever som alltid tidigare apporterat allt vilt, dummies och så vidare helt plötsligt på ett jaktprov (sitt första) markerar alla vilt i söket men inte kommer in med något av dem?
Hunden är 21 månader gammal.
Vad ska vi göra åt det?
Hälsningar,
Arne

Hej!
Vad händer på ett jaktprov? Varför beter sig hunden på ett för oss obegripligt och märkligt sätt? Man hör ofta: så här gör min hund aldrig hemma! Men varför?

Du skriver att det var hundens första jaktprov och att den är ung. Jag tycker inte att du ska vara orolig för att den vid ett tillfälle gjorde ett för dig förvirrat beteende. En ung hund har inte den säkerhet och erfarenhet som den äldre hunden har. Även om allting fungerar problemfritt hemma i träningen och kanske även i grupp, betyder det inte att den fungerar lika säkert i en provsituation. Den osäkerhet eller det problem som inte är helt genomarbetad brukar då visa sig.

För att undvika att hunden ska överraska dig bör all träning hemma fungera helt utan några som helst bekymmer. En hund som har helt klart för sig vad som förväntas av den, och som inte blir påverkad av omgivningen, gör givetvis ett lika bra arbete på provet som hemma, men detta problem som du beskriver är inte ovanligt och brukar försvinna med att hunden mognar och blir säkrare i sin roll.

Hunden känner att det ligger mycket stress och nervositet i luften på provplatsen från andra hundar och hundförare. Vissa hundar är känsligare än andra och kan reagera för omgivningen och de signaler som vi ger ut. Jag tror att i ditt fall eftersom hunden är duktig och genomarbetad kommer den att med ålder och erfarenhet inse att det även går att arbeta på ett prov med de störningar som där förekommer.

Jobba du på med din hund, men skulle problemet fortsätta handlar det om andra saker än ungdomlig osäkerhet och kräver åtgärder som bygger på bättre ledarskap och krav från dig.
Lycka till!
Lena Bratsberg Karlsson
Tillbaka


Lära golden att jaga rådjur!
Hej!
jag är en golden(hane) av jakttyp som heter Moltas och nu e de så att husse tjatar om att han vill att jag och han ska lära oss att jaga rådjur.

Hur ska vi bära oss åt för att komma igång? Jag menar, man är ju inte någon drever direkt! Meningen är väl att husse ska använda mig som "stöthund" men hur ska jag lära mig att springa efter dom jäsingarna? Husse skriker att han är tacksam för många och snabba svar!

Förlåt, jag glömde säga att jag bara är sex månader. Är de för tidigt att börja träna mig?
Med vänlig hälsning,
MOLTAS

Hej!
Ja lilla Moltas, säg du till din husse att han ska lugna sig med att lära dig stöta rådjur. Du är en ung hund och behöver först och främst lära dig de grunder och regler som behövs för att du ska fungera i jakten och i det vanliga livet.

Om en hund får börja jaga efter rådjur utan att grundlydnaden finns där, kan det skapa ett problem för framtiden. Att få en hund att sätta efter vilt i skogen brukar inte vara det största problemet. Efter ett par kontakter med viltet och förknippandet med bössan brukar de flesta hundar snabbt lära sig vad som ska hända. Det problem som kan uppstå om hunden inte är genomarbetad är att den sätter efter allt den ser och hör och blir omöjlig att kalla in. Vem vill ta med en "jaktidiot" i skogen?

När hunden är äldre kan den få följa med i drevet, men börja inte för tidigt. Denna typ av hund tar sig ofta fort och långt fram i marken. Risken finns att klövviltet far som raketer ur såtarna och skytten har inte en chans att hinna med. En lydig hund kan man styra och påverka vilket ger en trivsammare och trevligare jakt.

Retrievern är en apporterande fågelhund som i första hand är avlad för att arbeta efter skott, även om många jägare med glädje använder denna typ av hund till klövviltsjakt.
Lycka till!
Lena Bratsberg Karlsson

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida