Log in

Shibahundar
Hej.
Min fråga rör shibahundar i jaktsammanhang. Shiban är ju en fågelhund, men ingen verkar veta hur man tränar den eller ens vilken typ av fågelhund det är. Jag skulle vilja ha lite information om jaktträning etcetera
Mvh Micke Bergman

Jag måste erkänna att jag blev tvungen att slå upp rasen för att få reda på hur den ser ut. Därmed kan du säkert också räkna ut hur insatt jag är i jakt med och träning av shiba.

Av den bild jag hittar ser man att det rör sig om en spetshund, och texten förmäler att den används i Japan för jakt på småvilt och fågel. Tanken uppenbarar sig då att det kanske rör sig om en östasiatisk motsvarighet till våra småspetsar, de skällande fågelhundarna. I så fall ska hunden träas på samma sätt som finsk spets och norbottenspets.

Men så enkelt är det naturligtvis inte. Blotta upplysningen om att du inte vet något i dessa frågor om rasen, trots att du uppenbarligen känner den i övrigt och kanske har en shiba, talar sitt tydliga språk. De som tog hit hunden var inte intresserade av den som jakthund. De har därför plockat hit hundar med i första hand utställningmeriter. Räkna därför inte med att en shiba i vårt land – och kanske inte längre i Japan – har tillräckligt av de rastypiska jaktegenskaperna för att plats som jakthund. Därmed är det knappast heller lönt att lägga ner jobb på hunden.

Vi har en parallell i vårt land i spaniel- och retrieverraserna. De togs hit vid tiden för andra världskriget som sällskaphundar och blodet som importerades var oftast därefter. Krampaktigt försökte vi i några årtionden göra rastypiska jakthundar av dem. När jaktspaniel och jaktretriever slutligen nådde oss på 1970-talet fick vi äntligen upp ögonen för vad hundar av dessa raser verkligen förmår i jaktmarkerna.

Udda raser kan säkert vara trevliga, men som jakthundar är de sälla värda att satsa på. Det är inte tillfälligheter som gjort att stövare, drever, tax, jämthund, gråhund, finnspets, norrbottenspets, vorsteh, setter, pointer med flera raser etablerat sig som pålitliga jakthundar i Jägarsverige. De är bra på vad de ska göra, helt enkelt. Att försöka komma till samma nivå med en udda ras är oftast dömt att misslyckas, hur ambitiös man än är.

Jag brukar säga att om man nu tvunget måste sticka ut och vara annorlunda, är det betydligt enklare att göra en ovanligt bra jakthund av en jakthundras än att göra en bra jakthund av en ovanlig ras.
Sten Christoffersson

Tillbaka

Renfri
Hej.
Jag undrar vad som krävs av hunden och hur man eventuellt tränar den för att få kalla den renfri och ha med den på fjället vid ripjakt?
Jonas Edet

Hej Jonas,
Det som krävs av hunden är att den inte intresserar sig för renar. Normalt ska detta inte vara något problem. Har man en fågelhund som inte bryr sig om rådjur, är det sannolikt att den inte heller bryr sig om renar. För säkerhets skull bör man försöka konfrontera hunden med ren före jakten, men det möter naturligtvis oftast praktiska svårigheter. Det finns renhägn där man kan få hunden testad och eventuellt renfri med hjälp av eldressyr. Prata med Jägareförbundets länsförening, de ska kunna förmedla den tjänsten.
Sten Christoffersson

Tillbaka


Field spaniel som rådjurshund.
Hur fungerar field spaniel som stötande hund på rådjur?
Kristian Eriksson
Åland

Hej Kristian,
Field spaniel är ju en gammal jakthundras, även om den i dag bör räknas som en sällskapshund. Visst används en del field spaniel på jakt och säkert fungerar många hundar till sina förares belåtenhet. Men för att i mina ögon betraktas som jakthund, måste rasen omhuldas av en skara uppfödare som strävar efter att förbättra de rastypiska jaktanlagen och som har lyckats med detta i större eller mindre grad.

Så är det inte med fielden. Visst finns det uppfödare som tycker det är trevligt att det jagas med hundarna, men därifrån till ett aktivt och realistiskt avelsprogram med sikte på förbättrade jaktegenskaper, är vägen lång.

Därmed vill jag ha sagt att du aldrig kan räkna med att med en field spaniel kunna komma i närheten av den klass de ”bästa” spanielraserna håller på jakt och jaktprov. Jag har någonstans skrivit att det alltid är lättare att göra en ovanligt bra hund av en vanlig ras än att göra en bra jakthund av en ovanlig ras. Den hemmagjorda aforismen står sig fortfarande.

Tro nu inte att jag är negativ till fielden eller andra ovanliga raser. Jag vill bara att folk ska veta hur landet ligger innan de väljer ras.

Nu gäller frågan ju inte jaktprov eller jakt med stötande hund på klassiskt spanielmanér, och då är det givetvis lite annorlunda. De allra flesta hundar, oavsett ras, förföljer vilt om de får chansen. Speciellt om de som field spaniel en gång har varit rena jakthundar. Mot den bakgrunden tror jag säkert att i stort sett alla field spaniel kan duga som stöthundar på rådjur (observera skillnaden mellan en stötande hund för småvilt, som aldrig får springa efter, och en stötande hund på rådjur, som jag hellre vill kalla stöthund, som förföljer djuret en bit).

Men hur bra din hund blir, står skrivet i stjärnorna. Det beror givetvis på anlagen, men också på hur du tränar den och vilken erfarenhet hunden får. Du kan inte heller veta om den förföljer med skall eller ej.

För att fungera som rådjurshund ska en spaniel ha ett ganska stort, och därmed rasotypiskt, sök. Den bör också förfölja villebrådet och driva med skall, vilket också är rasotypiskt. Men å andra sidan har jag nyss redogjort för att dagens field spaniel saknar de rastypiska jaktegenskaperna, och alltså inte har mycket av de jaktanlag vi ser hos jaktspringrar och jaktcockrar. Så du förstår hur svårt det är att förutspå hur en field vilken som helst kommer att uppträda i rådjursmarkerna.

Med största sannolikhet kommer hunden alltså att springa efter rådjur. Det blir ditt jobb att göra den skogsvan så att söket kan utvecklas och att ge den många chanser att sätta fart på rådjur, så att den lär sig vad du vill att den ska söka efter i skogen.

Det kanske blir ditt livs flopp. Eller ditt livs hund. Vilket det blir får tiden utvisa.
Sten Ch
Tillbaka


Tål hunden kyla?
Vi har två labbar av "jakttyp" och min fråga är: Hur mycket kyla tål en hund? Nu när har det varit kallt en längre tid -15 till -20 och mycket snö 30-50 cm måste man ju ut ändå.

Hundarna verkar tycka om snön och inte bry sej om kylan. Vi går oftast på sådana ställen där dom kan springa fritt och brukar vara ute cirka en timme när det är kallt. Sen är dom ut på kortare "pinkturer" däremellan. Nu fick vi höra att det är synd om hundarna att vara ute så länge när det är kallt. Hur ska vi göra?

Hundar tål mera kyla än vi kan föreställa oss. Varför skulle inte en välpälsad labbe med magen mer eller mindre full av högvärdig, energi och vitaminbaserad, vetenskapligt framforskad hundmat, tåla att springa omkring en timma i snö och kyla, när vilda djur måste stanna ute dygnet runt och försöka leva på det de kan få tag på i en stelfrusen och vintertillbommad natur? Eller slädhundar, visserligen tjockpälsade, som sover i snö och blåst i fyrtiogradig kyla efter en ansträngande arbetsdag och med bara en bit torkad fisk i magen.

Jag tror bestämt att det är mycket kallare för en labbe att apportera änder en ruggig höstdag, även om termometern visar på en eller annan plusgrad. Den som är blöt, fryser mer. Det har vi alla upplevt när vi stiger ut ur duschen till ett rum som håller en temperatur som vi i torrt tillstånd tycker är helt acceptabel.

Fryser en hund, märker man det. Den darrar och kurar ihop sig, precis som vi. Men så länge hunden arbetar eller leker och rasar, fryser den inte.
Sten Ch

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida