Log in

Golden eller spaniel?
Hej Sten,
Jag heter Krister och bor på Österlen i Skåne.
Jag har läst din bok om jaktträning och sett (flera gånger) på dina filmer, samt läst ditt jakthundtema i Svensk Jakt 4/00. Valet står mellan springer spaniel och golden. Men det kommer troligen att bli en golden för gås- och harjakt.
Problemet är att hitta någon uppfödare som förstår goldens ursprung. Jag har varit inne på nätet och letat med föga resultat.
Känner du till någon uppfödare av denna ras med mycket jakt i sig? Är dual purpose golden något att ha eller man skall satsa på en jaktgolden?
Kan man få en golden att stöta viltet?
Tack på förhand
Mvh
Krister

Hej Krister,
Det är verkligen ett problem att hitta uppfödare av den rätta sortens golden. Jag tycker du ska vända dig till Agneta Gudmundsson, jag mailar hennes telefonnummer till dig privat. Agneta är uppfödare av jaktgolden, jaktprovsdomare och har mycket goda goldenkontakter i Storbritannien. En annan kontakt är Jaktgoldengruppen, som jag presenterade så här i en rasspecial om golden retriever i Jakthunden 1/97:
”Jaktgoldengruppen kallar sig en alldeles nybildad intressegrupp med målsättning att ta till vara och förbättra goldenrasens jaktliga egenskaper och höja dess status bland jägarna. Gruppen består främst av uppfödare och ägare av jaktgolden, men alla som är intresserade golden som jakthund är välkomna att vara med. Genom jaktgoldengruppen kan du också få reda på var du kan få tag i en lämplig valp. Kontaktman är Gunnar Axlund, 0581 - 66 00 23.”

Vad gäller dual purpose golden: GLÖM DET!!!
Så till din fråga om det går att få en golden att stöta vilt. Det beror mycket på vad du menar med "stöta".

Pratar du om att stöta harar, ripor, fasaner och kaniner inom bösshåll och vara lugn i uppflog, så ligger även den bästa golden ljusår efter en bra jaktspaniel. Dessutom har en så stor hund ingen chans att snabbt kila omkring inne i täta snår och vill det sannolikt inte heller.

Pratar du däremot om att stöta och förfölja rådjur och annat vilt, även hare, så går det i princip lika bra med en golden som med vilken annan retriever, spaniel, kontinental fågelhund eller terrier som helst. Detta är ingen kvalificerat jakthundssyssla och klaras av de flesta, bara det finns viltintresse. Men sådana övningar rimmar illa med att hunden en annan gång ska sitta diskret, stilla och tyst på har- eller gåspasset. Därför måste du börja med apportering, lydnad och att lära hunden sitta med på passet, och först sedan den fungerat bra på detta under en eller två säsonger börja släppa den lös efter oskadat vilt. Annars riskerar du att få en knallapportör som måste sitta kopplad och dessutom kanske blir gnällig på passet.
Lycka till,
Sten Ch

P.S. När det ovanstående legat ute ett par dagar på nätet fick vi ett tips från en tjej som heter Laura att det visst finns en jaktgoldensajt. Adressen är http://kickme.to/centralen/
Tack för hjälpen, Laura!
Tillbaka


Lämna hunden i bilen?
Hej
Min hund tycker om att ligga i bilen. Kan han ligga där när jag arbetar? Det blir sju, åtta timmar ett par dagar i veckan. Jag kan givetvis rasta honom flera gånger om dagen. Vilket är bäst att hunden är lös i hela kupén eller sitter i bur i kombiutrymmet?
Roland

Visst kan din hund ligga i bilen medan du jobbar. Givetvis förutsatt att det inte är svinkallt eller solen skiner på en tillbommad bil, inga elaka ungar knackar på bilrutorna och retar hunden och så vidare. En annan viktig sak i sammanhanget är givetvis att hunden själv uppför sig väl och inte skäller på förbipasserande med eller utan hund.
Jag tycker obetingat att hunden ska sitta i kombiutrymmet, med eller utan bur. Hundar som flänger runt i en bil är ett otyg. De gör det även när de har lera på tassar och i päls och kanske medan man kör, och då kan det bli riktigt farligt. Eftersom hunden sannolikt ändå ligger och vilar hela tiden, behöver den inte större utrymme än buren/kombiutrymmet ger den.
Sten Ch
Tillbaka


Vägrar apportera duva.
Vår munsterländer vägrar ta duva som apport. Övrig fågel fungerar bra. Vad gör jag? Jag har försökt med tvångsapport, men utan resultat. Vid duvjakt markerar hunden endast var fågeln/fåglarna finns utan att röra dessa. Tidigare har hunden apporterat duva utan problem, utan detta har uppträtt de två sista säsongerna. Hunden är sex år
Gunnar W

Korrekt genomförd så kallad tvångsapport borde ha löst problemet, så jag är rädd för att du inte har arbetat dig igenom hela programmet tillräckligt noga och givit det tillräckligt lång tid. Men detta är naturligtvis bara ett antagande från min sida. Resultatet av ofullständig eller felaktig tvångsapport blir emellertid ofta att problemet i stället förvärras. Förhåller det sig på detta sätt bör du än en gång gå igenom hela programmet under överinseende av någon som VERKLIGEN vet hur man tvångsapporterar en hund.

Annars tycker jag att ett sådant problem borde kunna lösas på ett positivt sätt genom att du försöker göra duvor intressanta för hunden. Vissa hundar tycker inte om att få en massa löst dun i munnen och vägrar därför ta ringduva. Detta kan bara övervinnas med lydnad (= väl genomförd apportdressyr) eller att du gör duvorna intressantare för hunden. Försök först med en ringduva som du stoppat in i en strumpa. Går det bra ska du arbeta länge med sådana apporter. Kanske kan du så småningom klippa allt större hål i strumpan så att fjädrar och dun tittar ut, och lösa problemet den vägen. Ett annan sätt kan vara att prova med blöta duvor, där fjäderdräkten smiter åt och inte fyller hundens mun.

Sedan har vi alla de gamla vanliga tricken med att kalla in hunden och själv springa bort från den, prova med en annan hund som får apportera flera duvor innan din münsterländer äntligen får chansen och så vidare.

Sist gör jag reflexionen att lagen ju säger att ”en apporterande eller markerande hund” måste finnas med vid bland annat ringduvjakt, så tack vare att hunden åtminstone markerar fåglarna, kan du fortsätta att jaga duvor inom lagens ram. En klen tröst, men dock någon…
Sten Ch
Tillbaka


Valpfoder eller inte?
Hej Marie!
Jag tycker att det är toppen att du tar upp detta med utfodring. Jag har en fråga om valputfodring. Många fullfoder innehåller nästan samma energivärde som valpfoder, andra gör det inte. Ska jag utfodra mina retriever med valpfoder och sedan övergå (vid cirka 16 veckor ålder då behovet minskar) till ett foder som är nästan likadant? Eller ska jag ge vuxenfoder hela tiden? Jag jämför och jämför men blir bara villrådigare. Enligt vad jag förstått visar forskningen att man kan "driva" en valp, detta vill jag undvika. Hur gör jag? Var snäll och svara i begripliga termer.
Ankie

Hej Ankie!
Precis som du märkt, finns en stor spridning i hur mycket energi och näringsämnen som olika foder innehåller. Ibland kan så kallade vuxenfoder innehålla lika mycket energi som så kallade valpfoder. Ibland har valpfoder lika mycket energi och näring som foder som kallas högenergifoder. Det finns inga regler för hur mycket energi eller näring foder med olika benämningar (valp, vuxen, högenergi, light och så vidare) ska innehålla. En sak som kan vara bra att veta är att de allra flesta foder på marknaden innehåller tillräckligt med näring även för en växande valp.

Du kan välja olika strategier då du utfodrar din unga hund.
1. Du kan med fördel ge hunden ett så kallat valpfoder upp till åtminstone 4-6 månader, då den största tillväxten sker. Du kan om du vill faktiskt fortsätta med samma foder hela livet, men vanligen är valpfoder lite väl energitäta för många vuxna hundar (de blir lätt feta för att vi ger för mycket!) och dessutom dyra i jämförelse med så kallat vuxenfoder. Vanligt är därför att man övergår till ett vuxenfoder vid kanske 12-18 månaders ålder för en stor ras, kanske tidigare för småväxta hundar.

2. Du kan om du väljer ett vuxenfoder av god kvalitet utfodra med detta redan från då valpen är helt liten. Du ger då ofta större mängd foder än då valpen äter ett valpfoder.

Man ”driver” inte en valp fortare för att den får valpfoder. Detta är en myt! Valpen växer däremot fortare, det vill säga når vuxenvikt fortare, om den får för MYCKET mat, vare sig det är i form av valp- eller vuxenfoder.

Välj ett foder där det står att det är anpassat till ”hundar i alla livsstadier” eller ”helfoder för alla hundar” alternativt ”valpfoder”. Ge valpen så mycket/lite av ett foder så att den håller sig slank, ge ej extra vitaminer/mineraler om du ger ett helfoder, och häng inte upp dig så mycket på om fodret kallas valpfoder eller vuxenfoder.
Med vänlig hälsning
Marie Sallander
PS. läs också frågan: Utfodring av valpar.

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida