Log in

Dålig avance.
Vi har en vortehtik på två år. Hon är mycket mjuk och följsam, åt det veka hållet. Redan som ettåring var hon en duktig jakt och provhund. Mycket tack vare att hon vill vara husse till lags. Hon visade lite tendenser till dålig avance redan ifjol men det har tilltagit i år. Själv tror jag att det beror på att hon har fått stå för fågel i bur utan att få avancera och fått beröm för att hon stått. Dels för fåglar i en voljär hemma på gården och för utsatta burar med fågel i skog och på fält. Hon har fått fatta stånd och fått beröm och har hon tagit ett steg framåt utan kommando för detta har hon fått en tillsägning. Eftersom hon vill vara husse till lags så har hon förstått att står man still så får man beröm och rör man på sig så får man bannor. Vi har inte gett henne några bannor nu även om hon har gått efter fågel någon gång, något som hon inte heller gjorde i fjol. Nu är avancen näst intill obefintlig när vi jagar fältfågel och knappt jaktbar vid skogsfågeljakt. Så den stora frågan är vad gör vi för att rätta till vårt misstag, finns det någon övning eller är det fågelträning som gäller??
Trissas husse och matte.

Jag delar mattes analys om orsaken till den tröga resningen. Jag vill återknyta till mitt förra svar på frågan om hunden som inte stod ännu. Det är precis detta som jag avsåg när jag skrev att jag inte anser att man skall använda sig av artificiella metoder och definitivt ej träna stånd på fåglar i bur.

Ert problem är dessvärre mer svårlöst än den som har en hund som börjar stå lite sent.
Tiken är mån om att vara till lags och nu gäller det att försöka utnyttja detta faktum. Men jag skall säga först som sist att när det gäller trög avance finns inget universalmetod. Det som fungerar på den ena hunden gör det inte på den andra. Jag skall räkna upp några olika sätt och jag föreslår att Ni prövar dem i den tur jag räknar upp dem. Ge varje övning ett antal försök och om/när något fungerar, håll er då till det. För samtliga förslag gäller att om det blir en eftergång får man överse med det.

1. Tjata inte avancekommandot när du kommer fram till hunden. En eller två gånger, inte mer. Det kan var idé att i detta skede börja med ett nytt kommando. Vissa män har ett röstläge som mer kommenderar än uppmuntrar till avance. Det är kanske idé att byta förare till matte tillfälligtvis?
2. Beröm aldrig hunden när fåglarna går utan resning.
3. Spring med hunden samtidigt som du ger ett uppmuntrande resningskommando. Följer tiken med och reser skall du ge mycket beröm.
4. Om inte hon vill följa med fram, sätt snabbt på ett koppel och ta av tiken från ståndet. Gör en liten sväng så att hon tappar vittringen och spring tillsammans fram mot platsen där hon stod och när hon reser får hon mycket beröm. Hela övningen skall ske lugnt och sansat så att hon absolut inte känner obehag.
5. Nästa steg är att utnyttja avundsjukan. Till denna övning behövs en hund av icke stående ras. När tiken står och inte vill resa, springer husse fram med den andra hunden som får resa fåglarna. När den gör det får den översvallande beröm. Er tik får stå och se när den andra får allt berömmet. Det kan få mycket bra effekt på vissa hundar.
6. En variant på ovanstående sätt är att lyfta upp den stående hunden och låta en annan hund (i detta fall går det bra att använda även en stående ras) sköta resningen medan den tröga får åse hur den blir bestulen på fåglarna. Även här översvallande beröm till den som reser fåglarna.

Jag har hört om andra mer eller mindre fantastiska metoder men dessa vågar jag inte rekommendera. En norrman hade en hund som blivit trög på fasan i betor, och det vet alla att det är hopplöst. Hunden var i övrigt mycket begåvad så föraren ville försöka lösa problemmet. När han berättade detta för mig sa han att om någon sett honom under dessa övningar hade han förmodligen blivit inspärrad. Han låg på alla fyra på golvet tillsammans med hunden bredvid sig. Han kastade hundens absoluta favoritgodis framför sig en bit samtidigt som han gav avancekommando. Kastade hunden sig inte omedelbart framåt och tog godisen så gjorde föraren det. Efter inte så många gånger kastade hunden sig efter läckerbiten. Han visste att han annars gick miste om den. För denna metod krävs naturligtvis en matglad hund och det behövs kanske nystekta köttärningar. Man får använda sin fantasi men ett är säkert att bara fortsätta fågelträningen som tidigare löser inga problem utan snarare befäster beteendet.
Britt-Marie
Tillbaka


Vill ha allt för sig själv.
Hur ska jag träna min chesapeake bay retriever att kunna arbeta sida vid sida (på jaktprov) med en annan hund utan att han ska söka precis där den andra hunden söker och då han eventuellt finner inte försvara bytet?
Jag har inte kommit dit än i träningen och kanske blir det aldrig problem. Men idag är situationen den att om han vet att det ligger en pinne flera meter bort och en annan hund närmar sig platsen, så rusar han i 140 km/h dit och roffar åt sig pinnen med ett argt morr. Naturligtvis försöker jag stoppa honom men jag hinner inte alltid med.
MVH Maria

Jag tror du skulle ha nytta av att strama upp lydnaden i vardagliga situationer. Träna lydnad inne, ute, med andra hundar runt och gå gärna till en hundklubb som ordnar träningar. Om en annan hund närmar sig er på promenader, kan du kalla in hunden och tala om att den inte ska hälsa idag.

Din hund har heller ingen rätt att vakta pinnar eller annat på era promenader. Du får helt enkelt korrigera hunden, förslagsvis genom att se till att hunden har koppel på då den andra hunden närmar sig.

När det gäller själva jaktträningen, kan du genom att träna med kompisar vänja din hund vid att andra hundar finns runt omkring den då den söker, men till en början inte i själva sökområdet. Du kan också lära din hund att söka inom ett relativt smalt anvisat område. Säger du att hunden ska söka av den högra delen av ett fält, ska den inte gå över till den vänstra. På så sätt kan du senare styra din hund att söka mer avgränsat och undvika att den ska behöva finna samma vilt som en annan hund.

Om du tränar din hund till att tycka att själva arbetet med apportering och sök är det roligaste han vet, blir det ofta så att hunden inte har tid att vakta eller bråka med andra hundar under arbete. En hund som har en god ledare i sin förare tillåts inte göra utfall på det viset.
Marie Sallander
Tillbaka


Fotgående.
Hej!
Tack för en mycket bra sajt! Nu till min fråga. Har en jaktlabbe som blir två år i februari. Jag har fortfarande inte fått ordning på fotgåendet. När han är lugn, går han fot helt perfekt med huvudet vid mitt vänstra knä. Har tränat en hel del fotgående med mycket beröm när han går rätt och har försökt undvika att dra i kopplet när han går fel. Problemen startar på väg till något han vet skall bli kul, till exempel träffa andra människor eller få apportera. Då kan han inte gå bredvid mig längre, utan håller sig framför, så halva eller ibland hela hunden är framför. Har provat att korrigera, men får inte det att bli bättre. Har ni något förslag hur jag kan gå vidare?
Fredrik

Den första frågan du måste ställa dig är: Vet hunden att fot innebär att gå vid din sida, varken före eller efter dig? Du borde ta hunden i koppel. Ha kopplet i höger hand, sätt hunden vid sidan. Se till att ni har ögonkontakt innan du börjar gå. Säg fot och börja gå. Gå helst i cirklar, i zig-zag mellan träd eller i andra kringelikrokar. Det är då lättare för hunden att tycka att det är trevligt och har då bättre uppmärksamhet på dig. Beröm med rösten, smek hunden på sidan och förstärk eventuellt med godis då hunden är vid din sida. Börja bara med ögonkontakt, två steg framåt, ögonkontakt och sitt. När hunden blir duktigare kan du gå tio steg framåt, backa, svänga höger eller vänster mer tvärt osv. Ha fantasi!

Träna fotgåendet inomhus i början, sedan ute utan andra störningar, därefter med en kastad apport som störning. Kasta apporten, kör sedan fotgåendet. Låt inte hunden hämta apporten överhuvudtaget. Han ska inte längre ha förväntningen att få hämta apporten. Apporteringsträningen kan du lägga på is ett tag. Samma sak om du träffar andra människor eller hundar. Låt honom inte hälsa på alla människor eller leka med andra hundar på ett tag. Det är du, hunden och lydnaden som gäller just nu. Han kanske alltid får hälsa, leka och busa med andra människor och hundar så att han är så uppskruvad då han ser dem att han glömmer det han kan då ni är ensamma.

Vad jag kan förstå har du till stor del undvikit att korrigera hunden då den gått för långt framför dig. Vill du ha en hund som lyder dig och går vid din sida i alla situationer, måste du visa den vad som är rätt och fel. Går hunden för långt fram då du sagt fot, gör ett ryck i kopplet, och då hunden vänder mot dig, byter du riktning och går åt ett annat håll. Beröm mycket då den gör rätt. Jag tror vi hundägare ibland är rädda för att korrigera hundarna och resultatet blir en hund som ofta eller alltid drar i kopplet. Träna fotgåendet ett par, tre gånger per dag, men bara fem, tio minuter per gång. Om du kan lägga lite energi på fot-träningen under någon månad, kan du sen ha en hund som går fint vid din sida i alla väder!
Marie Sallander

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida