Log in

Är dyr mat bättre?
Hej,
Jag har lite funderingar kring hundmat. Som vi alla vet finns en mängd olika fabrikat och prisklasser i hundmatsdjungeln.
Min fråga lyder kort och gott: Är det någon egentlig skillnad näringsmässigt mellan ett foder köpt för cirka 200 kr i livsmedelsbutik och ett som kostar mellan 400 och 500 kronor hos veterinär eller i fackhandeln?
Läser man innehållsdeklarationerna verkar de tämligen lika.
Jag har en del vänner som ger dyrt foder och en del som ger billigt till sina hundar. Inte kan jag se någon större skillnad på dessa hundar, varken gällande muskler, päls eller aptit. Tilläggas bör att hundarna ligger på ungefär samma motions- och aktivitetssnivå.
Hälsningar,
Karin Wallander

Hej!
Det här är nog en fråga som många hundägare ställt sig någon gång!
Än så länge finns ingen objektiv studie gjord som undersökt just det du funderar över, nämligen om det är värt att betala de extra slantarna för vissa foder. Det trevliga är dock att jag kommer göra en sådan undersökning, troligen nästa år!

Det finns med största sannolikhet skillnader i kvalitet mellan foder, men det är inte säkert att det billigaste är det sämsta eller att det dyraste är det bästa, även om man kan misstänka att ett lågprisfoder innehåller billigare råvaror. På fodrets ingredienslista står det vilka råvaror som ingår. Trots att man vet vilka ingredienser som ingår i fodret vet man inget om i vilka mängder dessa är tillsatta. Man kan dock få en viss vägledning eftersom den råvara som ingår mest ska stå först, sedan står allt i fallande ordning efter vikt. Det är ofta svårt som hundägare att avgöra fodrets kvalitet. På vissa foder står smältbarheten angiven, det vill säga hur stor del som hunden kan tillgodogöra sig. Detta är en indikation på hur bra kvalitet det är på fodret. En smältbarhet på 80-90 % är mycket god.

Inget vet idag om det finns kvalitetsskillnader mellan importerade och svenska foder.
En sak måste man ha klart för sig. Köper man ett dyrt foder innehåller det oftast mycket energi med mycket protein och fett. Du kan då ge en mindre mängd av fodret och hunden får ändå i sig allt den behöver. Köper du ett billigare foder är det ofta så att du får ge mer av det, eftersom det vanligen är mindre energitätt (mindre protein och fett). Ett dyrt foder blir ofta inte så dyrt som det först verkar, eftersom du ger mindre än då ett billigt foder ges. Räkna ut hur länge fodersäcken räcker, så får du en kostnad per dag.

Mår hunden bra på ett billigare foder finns det som sagt inget som bestämt säger att det skulle vara sämre på något sätt. Det finns heller inget som garanterar att ett s k veterinärfoder automatiskt är bättre än ett foder som säljs på annat håll till friska hundar. En hund som lider av en sjukdom som kan påverkas positivt med en viss diet, bör man däremot i de flesta fall kosta på specialsydda veterinärdieter.
Med vänlig hälsning,
Marie

Tillbaka


Dirigering.
Hej och grattis till en skitbra sida. Min fråga: Hur träna dirigering? Hunden apporterar bra både på land och i vatten, förutom att han vill ha med sig alla dummies/fåglar på en gång. Är han dum eller smart?
Med vänlig hälsning,
Nisse

Träna genom att lära hunden gå på armtecken i sida först. Börja med korta, lätta, markerade apporter, tills din hund förknippat handtecknet med att han ska röra sig i angiven riktning för att finna apporten. Gå över till blinda, men fortfarande lätta och korta, apporter. Klarar han det så har han fattat varför du står där och viftar. Då kan du öka svårighetsgraden gradvis. I början kan det vara till god hjälp att lägga ut flera apporter. Då minskar risken för misslyckande. Observera dock att det inte är meningen att hunden ska plocka dem alla. Efter en eller två plockar du in resten själv. Mängden är till för att underlätta hundens arbete, inte att försvåra det. Börja sedan med att träna enbart handtecknet för ”ut” på samma sätt och tills det sitter. Retrieverraserna brukar fatta det snabbt och snart vara dirigerbara även ut från föraren, medan spaniel och stående hundar har svårare att fatta att de ska ge sig av ut från föraren. Däremot är alla raser ungefär lika mottaglige för handtecken i sidled, givetvis under förutsättning att de tränats rätt. En viktig förutsättning för lyckad dirigeringsträning är att hunden alltid kan sättas direkt på signal, även om den är en god bit från föraren.

Vill du läsa mer utförligt om dirigeringsträning, står det flera sidor om saken i mina böcker Fågelhundar – dressyr & jakt samt Jakthundar.

Att din hund vill ta alla apporter med sig på en gång tyder på dålig lydnad. Så gott som alla hundar försöker sig på det i början, men är hunden väl i hand räcker det med ett kraftfullt ”nej” när hunden försöker ta ytterligare en apport i munnen. En skarp och krävande inkallningssignal när hunden med en apport i munnen sneglar mot en annan, brukar också kunna lösa problemet. Så småningom bryr sig hunden inte om andra apporter, utan bara noterar deras läge.

En bra övning som snabbt lär hunden att ta rätt apport i vatten visar Lasse Johnsson på videofilmen 3. Grundläggande apportering (kan beställas på denna sajt). Först kastas dummyn, därefter en sten ut i vattnet i en annan riktning. Den hund som inte lyder kommandot att hämta dummyn måste dyka väldigt djupt för att få belöning för sin olydnad… det är ett bra sätt att lära hunden att lita på husse eller matte.
Sten Ch
Tillbaka


Vad är avfånga?
Vad menas med "avfånga"?
Mia

Bilden är arrangerad.

Med avfånga menas i modern jaktsvenska att avliva ett skadat djur. Ordet kommer såvitt jag förstår av det tyska verbet ”abfangen”, som i dagligt tal står för snappa åt sig, fånga upp, men i jaktliga sammanhang betyder avliva, sticka ner. Vid kontinentens stora parforcejakter stacks (och sticks fortfarande) det av hundarna ställda villebrådet (hjort eller vildsvin) ihjäl med kniv eller spjut. Tyskarnas långa, spetsiga dolk, avsedd för att sticka ner hjortvilt, heter ju just Hirschfänger (hjortavfångare). I Sverige ägnar vi oss ju som bekant inte längre åt denna typ av jakt och när vi tvingas avfånga ett skadat klövvilt, gör vi det inte med kniv, utan med hjälp av ett fångskott från ett jaktvapen.
Vid avfångning av mindre vilt är det oftast lämpligast att utdela ett rappt slag mot huvudet med en kort, kraftig käpp. När man apporterar på en fasan- eller andklappjakt är det därför lämpligt att ha med sig ett effektivt avfångningsverktyg. Det är inte speciellt trevligt att på en jakt se hundförare avliva fåglar medelst halsomvridning, sammanpressning av brösthålan eller slag mot grenar och trädstammar, för att inte tala om hur det drabbade djuret kan tänkas uppleva en sådan behandling. Själv brukar jag ha med mig en priest, alltså det verktyg brittiska sportfiskare i alla tider använt för att avliva fångade fiskar. Min lilla fickpräst är en prydlig sak av svarvad idegran, 15 centimeter lång, försedd med en läderögla och innehållande en blykärna som gör den mycket effektiv för sitt ändamål.
Sten Ch

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida