Log in

Stöta eller inte stöta...
Jag har en labbe som börjar fatta detta med viltspår. Hans intresse för rådjur och annat vilt är mycket stort. Är det värt att använda honom till stötjakt? Han gick lugnt och fint och spårade en bock, men har väldigt bråttom om han släpps lös på löpan.
Nisse

Det ska normalt inte vara något problem att kombinera stötjakt och viltspår med en och samma hund, Nisse, oavsett ras. Var bara uppmärksam på att hunden inte försöker växla över till löpor efter oskadat vilt när du tränar spår och spårar med den. När ni spårar, spårar ni, det måste hunden förstå. Och det gör den säkert också, speciellt sedan den haft framgång vid några riktiga eftersök. Under träningen kan du då och då fresta hunden genom att släpa ett vilt eller en viltdel över spåret. Då vet du exakt var korsningen är (använd snitsel för att markera platsen) så att du ögonblickligen kan korrigera ett eventuellt intresse för att avvika. Släpp den inte lös på löpan förrän den är helt säker på spårning i lina och då till en början endast när du har sådan fullständig kontroll över situationen att du hela tiden ser eller vet vad hunden gör.
Vad gäller stötjakt efter rådjur och annat vilt är det viktigt att du befäster lydnaden innan du jagar på allvar med hunden. Du ska kunna kalla in den även om den har fått upp vilt. Då kontrollerar du alltid jaktsituationen och hunden jagar där du vill. Dessutom kan du undvika situationer som ur jaktetisk synvinkel är tveksamma. En labbe, åtminstone om den är en jaktlabbe, är i mitt tycke i snabbaste laget för rådjursjakt och måste därför kunna kontrolleras för att viltet inte ska stressas eller tillfogas, som lagen säger, onödigt lidande.
Sedan finns det en aspekt på det där med stötjakt som inte är helt oviktig. Labben är en efter-skottet-hund och ska kännetecknas av ett svalt intresse för levande vilt, så att den kan sitta lugnt i jaktens hetta och först koppla på när skottet fallit och dess tjänster behöver tas i anspråk. Denna egenskap skadas naturligtvis inte av att man använder hunden som rådjurshund, men om man i aveln selekterar på ”duktiga”, kanske skalldrivande rådjurslabbar är man ute på mycket hal is och kommer på sikt att förändra rasens jaktegenskaper på ett i mitt tycke mycket negativt sätt. Jag tycker faktiskt att sådant är minst lika förkastligt som den överdrivna avel på exteriöra egenskaper som förstört så många jakthundraser.
Sten Ch
Tillbaka


Skäller av rädsla?
Jag har en setter, 1,5 år gammal hanhund. Han har sedan ett halvår tillbaka börjat skälla i något som liknar vaktsituationer, till exempel när främmande människor går förbi utanför ytterdörren, obekanta kommer och hälsar på, främst manspersoner med grov röst. Men han vaktar inte utan visar snarare rädsla. Vill inte gå fram och hälsa direkt utan går undan och morrar. Jag har läst att settrar kan göra så i denna ålder, en form av "svajningsbeteende". Hur skall jag reagera? Ska jag bli arg på honom (det är jag som ledare som bestämmer när flocken skall visa rädsla) eller tala lugnande och vänligt till honom. Jag har provat båda varianterna och tycker att den förstnämnda verkar fungera bäst. Vid vilken ålder skall detta normalt börja gå över?
Engagerad hundägare

Hej!
Din unga hund är nu i tonåren, och de flesta har själv erfarenhet av hur denna ålder kan vara. Man vill både vara valp och vuxen, prövar sina krafter, blir ibland rädd och är lite svajig som du beskriver. Vid 2-2,5 årsålder har nog mycket av det du beskriver stabiliserats.
Jag tycker du som chef över hunden ska kunna säga åt hunden att inte morra då en annan person kommer in eller går förbi utanför. Gör inte detta brutalt eller så att hunden blir rädd, men säg ”Nej, så där gör vi inte här i huset” bestämt och ta med hunden och gör något annat. Visa honom till exempel att han kan gå och lägga sig i sin korg, sitt där och kela med honom en stund tills han slappnar av och glömmer det läskiga.
De personer som kommer hem till er behöver inte bry sig om hunden då de kommer. Låt istället hunden få komma fram om den själv vill det senare under besöket. Hunden lär sig då att personerna inte är farliga eller påträngande och det kanske det behöver lite tid på sig för att inse.
Marie

Tillbaka


Knäcker fågel ibland.
Hej, jag har en flatcoated retriever som snart är fyra år. Vi har tränat bruks och nu på senare tid även lite jakt. Ett bekymmer är dock att han knäcker viltet ibland. Vid två tillfällen som jag har sett det:
1. Korta avstånd, det knakar en meter framför mig vid inleverering.
2. Långa avstånd, om jag skickar honom från sidan av mitt ben. Inte om jag tar två steg bakåt och skickar honom sittande en halv meter framför mig.
Det är inga problem att få honom till mig. Snygga raka snabba ingångar. Det är heller inga problem att promenera och hålla fågel i munnen.
Min fråga är hur jag skall träna vidare. Vore tacksam för svar.
Mvh
Birgitta Larsson

Hej!
Hundar som ibland eller alltid är hårda i mun är ett svårt problem. Innan vi går in på olika sätt att träna detta, kan det vara bra att förstå att det faktiskt inte är säkert att man helt löser detta. Här är några allmänna råd om hur man kan träna:
1. Träna in apporteringen med dummies och sen med vilt i de olika stegen springa ut, greppa, inleverera och avlämna. Hur du gör detta har jag beskrivit i en tidigare fråga på birddog.nu. Träna i olika miljöer; inne, i skog, på fält, med andra hundar osv. Hunden ska veta exakt vad den ska göra i de olika stegen.
2. Tänk på att viltet måste vara fräscht så att det inte kan betecknas som mumsig köttfärs i hundens ögon. Byt ut vilt innan det blir för slaskigt. Använd åtminstone i början stora fåglar, senare då du är säkrare på att den inte ska tugga kan du även pröva småfågel.
3. Träna särskilt inlevereringar eftersom din hund enligt vad du säger trycker till viltet nära dig ibland. Ibland kan det vara så att hunden trycker till viltet eftersom den vet att du ska ta det snart. Visa för hunden att det är trevligt att komma med viltet även fast du sen tar det. Sätt hunden, gå framåt, lägg ner dummyn eller viltet, fortsätt gå framåt. Vänd dig om och kalla in hunden och säg åt den att apportera. Då hunden kommer, låt den ha kvar apporten i mun, luta dig lite bakåt, låt hunden bjuda upp munnen mot dig, beröm och klappa hunden ordentligt, ta först därefter apporten. Gör berömmet och klapparna till en större grej än det att du tar apporten ur hundens mun.
4. Det andra fallet då hunden tuggar är lite svårare att förstå orsaken till. En ren spekulation är att då du skickar hunden från din sida kanske du har mer lydnad och press på den än då du skickar hunden bakåt och ut. Kanske upplever hunden det mer som en intränad situation med lydnad inblandat då den skickas på ett mer ”bruksmässigt” apporterande? Har du kanske slarvat med att få trevliga och villiga avlämningar tidigare då du tränat bruks? Kräver du att den ska avleverera sittande eller duger det med att den ger dig apporten framför? Ett tips kan i alla fall vara att hunden tillåts ge dig viltet framför dig själv, då undviks tjafs med att hunden ska springa runt dig och sen sätta sig.
Lycka till!
Marie S
Tillbaka


Spanielkurs sökes.
Hej,
Jag har en engelsk springer spanieltik som är sju månader gammal, (ej jakttypen). Jag skulle vilja gå några jaktkurser med henne för fågeljakt men allt jag hittar är bara kurser för stående fågelhundar. Finns det kurser och hur hittar jag dessa och hur gammal ska hon vara? Vi har gått valpkurs i grundlydnad och hon är mycket duktig.
Helst vill jag komma i kontakt med någon som har kurser privat och möjlighet till jaktövningar med fågel.
Sara Brogan
Björklund Rickeby
740 12 Knutby
0174-40629

Hej Sara,
Din tik är i mitt tycke lagom gammal för jaktträning, men jag kan tyvärr inte hjälpa dig med någon kurs. Det hålls en del i regi av de olika avdelningarna inom SSRK. Var och när går att läsa i Apportören, den tidning du får som medlem. Springerklubben ordnar sannolikt också kurser i jaktträning för spaniel. Dessutom har den nybildade jaktspanielgruppen kurser, men de är skräddarsydda åt jaktspaniel och därför kanske inte riktigt lämpliga för din hund. Förutom dessa ”klubbkurser” förekommer en del privat kursverksamhet och dessutom säljer vissa gods och gårdar med fågelutsättning träningsdagar för såväl stående som stötande hundar. Kolla jakttidningarnas annonsspalter. Har du ingen jakttidning kan du kolla Svensk Jakts radannonser som du hittar om du går in på www.jagareforbundet.se och går vidare till Svensk Jakt och sedan Radannonser. En utväg kan också vara att fråga uppfödaren till din hund om han/hon känner till någon kurs.
Kanske kan någon av sajtens besökare hjälpa till? Kontakta då Sara på adressen eller telefonnumret ovan.
Du är säkert inte den ende som är intresserad av kurser och träningsgrupper. Det vore därför bra om ni som arrangerar eller känner till någon bra jakthundkurs (det behöver inte tvunget vara en kurs för enbart fågelhundar) hör av er till oss på birddog.nu, så kan vi lägga ut uppgifterna på nätet.
Lycka till Sara! Och alla ni andra: tipsa oss om kurser.
Sten Ch

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida