Kommer inte sista metern med dummyn.
Hej!
Jag har en welsh springer spaniel som är fem månader gammal,
en glad och härlig tik. Hon springer frimodigt efter apportdummyn,
hämtar den men på hemvägen släpper hon den nästan
alltid några metrar från mig och kommer glatt viftandes
på svansen till mig. Jag har inte brytt mig om detta beteende
så mycket utan varit nöjd med att hon kommer. De gånger
hon haft med dummyn ända fram har hon fått rikligt med beröm.
Men nu när jag tycker att det är dags att hon ska bära
den ända fram, lägger hon sig ner med dummyn och ser helt
frågande ut en bit ifrån mig. Vad göra? Är det
helt fel att strunta i situationen, gå och hämta apporten
och börja om från början?
Catharina
Anledningen
är helt enkelt att valpen inte fått lära sig vad den
ska göra. Den tycker apporteringsövningarna är en kul
lek och vill sannolikt att du ska kasta dummyn igen, och igen, och igen.
Samtidigt begriper den naturligtvis inte att den måste komma till
dig med dummyn för att du ska kunna kasta den.
Jag brukar rekommendera de övningar du uppenbarligen gör när
det gäller att lära en valp eller unghund apporteringens första
steg. Men då framhåller jag alltid att det är viktigt
att valpen gör rätt och verkligen kommer åter med dummyn.
Annars lär den in ett felbeteende. Mitt råd i sådana
fall som ditt är därför att sluta med övningarna
en vecka eller två, och sedan försöka igen. Går
det inte då heller, måste du vänta ytterligare en tid.
Går det inte då heller blir det sannolikt fråga om
att först lära hunden ta dummyn på kommando och sedan
hålla fast och bära den så länge du vill. Men
observera att din femmånadersvalp ännu är för ung
för denna övning, eftersom den kräver regelrätt
dressyr med absolut krav på lydnad.
Efter vad du beskriver är valpen förtjust i att leta reda
på dummyn, plocka upp den och åtminstone bära den en
bit mot dig. Det är bra och räcker i och för sig på
detta stadium. Sådan spontan hämtglädje försvinner
inte för att du håller upp några månader med
övningarna för att valpen ännu inte är mogen för
kravbetonade övningar i håll-fast.
Sten Ch
<< tillbaka
Apporteringstokig tollare.
Hej,
Vi har en tollare på nio månader. Han har ända från
första början älskat att bära. Vi har gjort så
att vi haft med en valpdummy som han sedan fått bära hem.
Han tycker så mycket om att apportera att det nästan går
till överdrift. När vi avslutat träningen och stoppat
undan alla dummies så letar han snabbt upp något annat som
han kommer fram och lämnar.
Nonchalerar vi honom så lägger han ner det framför våra
fötter och backar undan. Om vi fortsätter att nonchalera så
backar han ännu ett steg och så vidare. Gömmer vi undan
alla bollar i trädgården så plockar han äpplen
Vad ska vi göra???
Han tar kallt vilt, både på land och i vatten och kommer
in med det, men avlämningarna är inte de bästa (han är
ju fortfarande så ung). Vi har sett din första film som är
mycket informativ och bra, men hur tränar man "Loss"?
Han håller mer än gärna fast...
Vänliga hälsningar,
Yvonne
Jag
börjar med avlämningen och loss-kommandot. Om du anser din
hund för ung för att ta itu med avlämningen på
allvar apport!, håll fast!, loss! alltså med
höga krav på absolut lydnad, tycker jag att du ska lägga
hela apportträningen i malpåse tills hunden är mogen
för denna avlämningsdressyr. Den är ju så apporteringsglad
att det inte längre finns någon anledning att genom lustfylld
träning uppmuntra dess hämtglädje. Gör du inte så
är det risk att du permanentar hafsigt apportarbete och slarvig
avlämning.
När du sedan sätter igång med apport, håll fast,
loss-övningarna ska du bara träna i korta pass och endast
begära små framsteg varje gång. Det går alltid
trögast i början eftersom hunden inte kommer att begripa att
du verkligen kräver något, utan sannolikt uppfattar det hela
som en lek. Begär därför endast några sekunders
koncentration de första tiotalen gånger ni försöker
er på övningen och hemfall för all del inte till dödssynden
att avsluta med att kasta en apport. Då kommer hundens förväntningar
att trissas upp inför nästa dressyrpass och allt blir mycket
svårare.
Hunden bör faktiskt tycka det är tråkigt, först
då kan den förstå att den MÅSTE göra som
du säger. Då löser sig säkert också loss-problemet
av sig självt hunden vill gärna slippa sitta där
med dummyn när det inte längre är kul. Är du osäker
på hur dressyren går till finner du säkert en hel del
tips bland tidigare frågesvar. Annars står det hela beskrivet
i min bok Jakthundar (finns på Marknaden här på birddog.nu).
Skulle loss-problemet ändå stanna kvar råder jag dig
att alltid ta apporten från hunden med en enda, bestämd rörelse
utan någon som helst tendens till dragkamp. Öppna dess mun
med ena handen, om det behövs, och ta apporten med den andra. Upprepa
aldrig loss-kommandot. Säg LOSS och ta därefter alltid apporten
nästa sekund.
Beträffande problemet med att hunden tar äpplen och annat
och kommer med dem så måste ni fortsätta med att nonchalera
hunden. Jag känner igen problemet sedan några hantverkare
här hos mig roade sig med att kasta äppelkart åt min
spaniel Aya medan jag inte såg det. Trots att det gått några
månader och ingen har kastat ett äpple sedan dess, kommer
hon för jämnan med ett äpple i mun och sätter sig
att stirra på mig eller någon annan i hopp om att vi ska
ta det från henne och kasta det. Jag hoppas att du, Yvonne, gör
liksom vi och talar om för alla som kommer och hälsar på
att de ABSOLUT inte får kasta NÅGONTING för hunden.
Hav tålamod, alltså, och tag tiden som din bundsförvant.
Men kom ihåg att ett sådant beteende hos en hund är
ungefär lika svårt att bli av med som alkoholism eller narkomani
hos en människa ett enda återfall och man är
i stort sett tillbaka på ruta ett. Däremot kan du tillåta
dig att alltid plocka upp äpplet och gå till komposten eller
slaskhinken och lägga det där, utan att ta notis om hunden.
Lycka till i kommande äppeltider!
Sten Ch
<< tillbaka
Olydig cocker eller dålig matte?
Har en drygt tvåårig cocker som slarvar(?) vid viltapportering.
Om jag ger kommandot apport utan att han sett att jag slängt/lagt
ut någonting så letar hunden glatt och ivrigt upp något
att apportera (dock inte vilt) och kommer och lämnar av ordentligt.
Lägger eller slänger jag ut en apport (dummy, apportbock,
eller vad som helst utom vilt) medan han ser på så hämtar
han glatt och lämnar av fint. När det är vilt det gäller,
så låtsas han inte se det. Detta har börjat vid drygt
ett års ålder, dessförinnan apporterade han även
vilt. Är det helt enkelt så att han inte kan apportkommandot
ordentligt, tro? Tycker att jag tränat enligt alla "regler"
som finns och fram till cirka ett års ålder gick det ju
bra. En hund kan ju egentligen inte trotsa, så antagligen är
väl jag boven i dramat. Är jag för dålig på
att ställa krav eller har jag för dåligt ledarskap?
Vet inte att något speciellt hänt just vid ettårsåldern,
men något fel är det ju i alla fall. Tacksam för tips,
har försökt med att skärpa kraven, men då blir
allt bara värre. Eller blir det kanske värre innan det blir
bättre?
Elisabeth
Hej
Elisabeth,
Av någon anledning tycker han inte riktigt om att apportera vilt
och väljer därför att låta bli, även om det
innebär att han avsiktligt struntar i den order han fått.
Hunden är alltså olydig, så tolkar jag det.
Eftersom han uppenbarligen kan apportera gäller det för dig
att i första hand få honom att tycka om att apportera vilt.
Först i andra hand bör du skärpa tonen och mer eller
mindre tvinga honom att lyda, och framförallt får du inte
göra det genom att plötsligt ta i med hårdhandskarna
i en apportsituation då han vägrar. Då riskerar du
att göra all apportering olustig, i synnerhet viltapportering.
Det är bättre att arbeta igenom apporteringen steg för
steg med vilt i stället för dummy och på så sätt
få fram en lydig viltapportör.
Men, som sagt, du bör i första hand försöka få
honom att gilla att apportera vilt. Själv hade jag nog stoppat
undan alla dummies och börjat träna med vilt enbart, först
i vatten. Jag tycker det brukar vara lättare att få en hund
att ta vilt där. Använd färskt, fint vilt som små
kaniner, nötskrikor, krickor och tamduvor. Men framförallt,
se till att ta med hunden ut på jakt och skjut några fåglar
för den. Andjakten börjar nästa vecka, och ett par krickor
som plaskar i vattnet alldeles framför hunden borde göra susen.
Skulle det vara så att du inte jagar och inte tänkt ha hunden
till jakt anser jag inte det har så stor betydelse om den inte
tar vilt. Då kan du fortsätta med dummies. Jag tycker det
är svårt att ur etisk synvinkel försvara att man tar
livet av djur för att träna en hund med dem om hunden sedan
inte ska användas för riktiga eftersök. Men jag vet ju
inte alls hur det står till i ditt fall om hunden ska jagas
över eller ej jag kom bara att tänka på den möjligheten
medan jag skrev.
Försök alltså i första göra vilt intressant
och viltapportering spännande och trevlig. I andra hand ska du
arbeta genom apporteringen från första början, men med
vilt i stället för dummy, och under tiden och lång
tid därefter ska dummies vara bannlysta från träningen.
Lycka till!
Sten Ch
Alla fält utom gröna måste fyllas i.