Hur fixar jag så det funkar?
Jag har en ettårig labradortik som heter Liza, och jag har två frågor till er:
1) Hur får jag en bättre inkallning? Jag försöker att vara "rolig" när jag kallar, leka, ge godis, öva och så vidare. Oftast kommer hon bra, men hon är så otroligt social, och ska hälsa på alla (hundar och människor), att hon då inte hör mig. Hur ska jag göra för att komma tillrätta med problemet? I övrigt är hon väldigt lättlärd och fin, goare hund kan omöjligt finnas.
2) Jag har så smått börjat försöka träna apportering med henne, för hon är så otroligt glad i att bära, att både jag och uppfödaren tror att hon har anlag för något stort. Jag har sett Stens filmer, och försöker arbeta enligt dem och en annan bok jag läst. Kan ni ge några bra tips?, för hon är inte alls så intresserad av dummyn, och släpper den direkt om jag berömmer. Hon tror nog att hon ska få godis, men det har hon bara fått när hon släppt dummyn på "loss".
Hur ska jag fortsätta arbeta så att det fungerar?
Tacksam för svar!!!
Sara

Hej Sara,
Trevligt att du trivs med din labbe. De små problem du redogör för har med största sannolikhet att göra med ledarskap, dominans och för lättvindig dressyr. Jag ska förklara.
En labbe ska vara en positiv hund med bra kontakt som älskar att hämta och bära. Detta är medfödda anlag. Slarvar man med dressyren får man därför ändå en trevlig hund som inte springer bort när man stryker kopplet och som gärna hämta apporter och annat roligt. Men, och detta är viktigt, hunden gör detta bara när den själv vill. är någonting annat roligare, som till exempel att hälsa på andra hundar och människor eller äta godis, ja då funkar det inte längre.
Många väljer en lättdresserad ras som labradoren i tron att den inte behöver dresseras alls. Detta är totalt fel. Visst lyckas vissa få sin hund blint lydig utan att det tycks som om de dresserar den, som till exempel Lasse Johnsson i del 3 och 4 av de filmer som du nämner. Men det beror på att Lasse och en del andra är så skickliga att det inte syns att de hela tiden ställer krav på hunden som den känner att den måste försöka klara av. Andra, som har svårare att växa in i flockledarrollen, måste ta i betydligt mera för att nå samma resultat. Det är mycket möjligt att du tillhör den senare kategorin.
Det där med godis, lock och pock är bra under inlärningsskedet, när man försöker få hunden att förstå vad den ska göra. När den fasen är över ska man i stället börja kräva av hunden att den ska lyda kommandot. Det verkar som om du aldrig kommit så långt, och att Liza därför bara gör som du vill när det godis och beröm du erbjuder är trevligare än allt annat i omgivningen. Det håller aldrig i längden.
Alltså, ställ krav! Kalla på Liza, beröm vänligt men inte överdrivet om hon kommer. Gör hon inte det direkt kan du springa mot henne, utan att upprepa inkallningen, och till exempel sätta henne. Gå sedan en bit bort och kalla igen och beröm lite lagom. Lägger hon sig undergivet när du springer mot henne kan du vara säker på att det kommer att funka, bara du är noga med att få henne att förstå precis vad du vill. Försöker hon smita undan, är det värre. Då måste du träna dominans och ledarskap på allvar och öva inkallning med stenhård disciplin på platser där du har full kontroll.

Vad sedan gäller apporteringen måste du genast sluta med godis och för en tid också med själva apporteringen. I stället ska du lära henne att sittande framför dig ta dummyn på kommando och hålla den tills du säger loss. När det funkar och hon kan gå fot med dummyn i mun så länge det behagar dig är det åter dags att kasta en apport, men nu ska hon lämna av snyggt. Ta dock inte i hårt vid avlämningen om den trots allt inte fungerar. öva mer ”håll fast” i stället. Gör du avlämningen negativ är det stor risk att hon inte kommer frimodigt till dig med apporterna i fortsättningen, och sådant ser aldrig trevligt ut.
Lycka till,
Sten Christoffersson
<< tillbaka


Hur undviker jag groparna.
Jag har tränat min allra första hund, en flatcoated retriever, och lyckades komma så långt som etta med hp i öppenklass på jaktprov med honom. Har gjort många tabbar som tagit tid att reparera, av vilka jag också jag lärt mig mycket. Nu har jag inför våren en färsk ettåring, som i mina ögon är mycket lovande. Vad bör jag tänka på nu då, för att inte falla i de vanligaste "groparna" av misstag?

Jag vill först gratulera dig till ett så bra arbete med din första hund. Nu när du ska arbeta med en ny hund ska du använda all den kunskap du skaffat dig men du har en del nya problem som man inte har då man enbart har en hund.
För det första, din nya unghund måste bli en självständig individ som inte är beroende av den gamla. Ta aldrig med båda hundarna då du tränar. Minst en gång per dag ska du ta ut unghunden så att den har dig helt för sig själv och lär sig ditt "språk", fatta egna beslut och göra egna värderingar.
För det andra, försök inte vara "perfekt". De flesta andrahundsägare blir lätt för nitiska och överambitiösa vilket är svårt för hunden att klara av. För det tredje, låt unghunden vara unghund och mogna i sin takt. Man har lätt för bråttom. Hunden måste få lära sig gå innan den kan springa om du förstår vad jag menar. återkom gärna med specifika frågeställningar så att vi kan hjälpa dig på vägen.
Jag önskar dig lycka till!
Inger Eckhardt
<< tillbaka


Gräver ner apporten.
Jag har en retrieverhane på ett år som fungerar hyfsat lydnadsmässigt. Han kommer för det mesta på inkallning men när han får något att apportera så finns inte viljan att komma in med apporten utan han sticker ganska omgående efter upptaget och försöker gräva ner "bytet". Varför gör han så? Går det att träna bort? I så fall hur? Ska jag kanske ägna mig åt något annat med honom då det börjat så osmidigt?

Hej!
De allra flesta hundar kan lära sig att apportera – vissa kan man lära med den så kallade spontanmetoden medan andra lärs bäst med mer uppstyrd lydnadsapportering. Du har nu fått problem med en viktig del i apporteringen, och vi ska nu försöka reda ut vad problemet kan vara och hur du kan lösa det.

Din hund är i en ålder då könsmognaden uppträder, och det är då inte ovanligt att hundar ”glömmer” vad de lärt sig tidigare eller börjar ta sig friheter som de ej gjort innan. Jag tror du skulle vinna mycket på att styra upp hunden i olika vardagliga situationer, till exempel att sitta innan den får matskålen eller att inte gå ut genom dörren innan tillåtelse givits. Att på liknande sätt skärpa upp lydnaden genom att träna exempelvis sitt, ligg och inkallning är också ett sätt att rikta uppmärksamheten mot dig som förare. Hunden måste också förstå att det är ROLIGT att lyda dig – du måste öva upp samarbetsviljan. Detta görs exempelvis genom att du ofta tar initiativ till att gå på promenader, träna eller leka. Du bestämmer också när det är slut på olika aktiviteter. Träningen ska vara positiv med styrning från dig!

När det gäller själva apporteringen, så brukar man dela upp apporteringen i fyra delar, nämligen att springa ut efter apporten, att greppa, att springa in till föraren och att avleverera apporten i förarens hand. Din hund har problem med själva inlevereringen. Vid en bra inleverering ska hunden snabbt och utan omvägar komma in till dig, hålla apporten i ett fint grepp, därefter bjuda upp apporten mot dig som förare.

Att hunden tar apporten och gräver ner den kan bero på olika saker, men ofta får man som förare rannsaka sig själv då träningen inte fungerar som den ska. Din hund har vad man brukar kalla en hög bytesmedvetenhet; han vill behålla apporten själv. Vissa hundar är mycket självständiga och kan därför tycka att det är trevligare att dra iväg med bytet än att komma in med det till sin förare. Du kan också fråga dig själv om han verkligen vet vad apportering innebär? Har du tränat genom att kasta en apport till hunden, och sen har den bara kommit in med apporten, eller har du tränat in apporteringen stegvis och metodiskt? Gräver han ner eller sticker iväg med apporten i alla situationer (inne/ute, alla slags apporter)? Han kanske inte har så bra samarbetsvilja just nu – har han fått lära sig att det är roligt att lyda dig? Eller har du kanske ”bråkat” på hunden vid apporteringen eller annan träning vid tidigare tillfällen?

För att undvika att hunden rymmer med bytet, tycker jag att du ska träna dels inomhus, gärna i en smal korridor utan möjligheter att sticka iväg, eller i vanligt koppel utomhus. Jag ska ge tre olika förslag på hur du kan gå till väga.

1. Ha hunden sittande vid din sida. Kasta apporten om du är i den trånga korridoren inomhus. Då hunden är i färd med att greppa apporten, kalla in den. Sätt dig gärna ner. Då hunden kommer till dig med apporten, är det viktigt att du tar emot hunden, ej apporten. Klappa och beröm hunden ordentligt, dina händer ska riktigt klia och gosa med hunden längs hela sidorna (inget litet fjutt-beröm alltså), låt den hålla sin apport och bry dig inte om apporten till en början. Vill hunden ej komma till dig, kan du prova att backa några steg, luta dig bakåt då hunden kommer fram till dig, och låt hunden bjuda upp mot dig.
Ett vanligt fel som man göra är att man slänger sig fram mot apporten och får då en hund som inte vill komma fram utan springer rundor runt dig. Hunden kan också börja vända bort huvudet ifrån dig, ibland med ett hårdnande grepp om apporten. När du så småningom tar apporten från hunden (vilket ska göras innan hunden själv släpper den), gör det genom att säga ”loss” på ett mjukt och trevligt sätt.
Vill hunden inte släppa kan man faktiskt byta apporten mot en godisbit. Pass på bara så att hunden inte börjar släppa apporten innan du tagit den i handen! Hunden ska aldrig belönas om den släppt apporten först. Om hunden ändå släppt apporten, bråka inte om det, utan gör om övningen, och var med bättre själv nästa gång. Du kan eventuellt få mindre problem med att hunden inte vill släppa om du har hunden sittande vid din sida (sitta fot), och ta apporten ”bakifrån”. Om en bytesmedveten hund istället sitter framför dig, och du ska ta apporten ifrån den, kan det hända att hunden mer uppfattar det som om du går i kamp om bytet med den.

2. Om du istället har hunden i koppel på din vänstra sida, håll kopplet i vänster hand, och apporten i höger hand. Gå i cirkel i högervarv. Egga hunden att ta apporten genom att leka med den framför och ifrån hunden. Man får aldrig trycka in apporten i hundens mun, utan den ska själv sträcka sig efter apporten. Du bygger här på hundens jaktlust, fast under kontrollerade former. När hunden vill greppa låt den hålla apporten, fortsätt gå i högervarv (du går då ifrån hunden, vilket gör att den oftast inte släpper apporten). Backa sedan ifrån hunden, och låt den bjuda upp apporten mot dig, sätt dig eventuellt ner, och ta emot hunden på samma sätt som under punkt 1. Vill hunden ej komma till dig, så kan du göra ett lätt ryck i kopplet, så att hunden förstår att det den gör inte är vad du vill. Backa direkt, ta emot hunden.

3. Du kan också göra en ren lydnadsapportering. Träna vanlig inkallning så att det sitter ordentligt. Träna därefter apportering genom att lära hunden hålla apporten på kommandot apport – i koppel. Lär den hålla apporten både under gång och stillasittande. Sen kan du lära hunden att apportera då du första lagt apporten på marken, fortfarande kopplad hund. Sen kan du sätta hunden, gå ifrån den ett par meter, lägga ner apporten, sen vända dig om och kommendera apport, sen kalla in hunden. Träna avlämningar för sig, gärna med hunden sittande på vänstra sida. Detta sätta att träna är väldigt metodiskt, och ger dig en väl genomarbetad apportering. Denna metod bygger på att varje detalj i apporteringen är genomtänkt, både hunden och du vet exakt vad som ska ske.

Du tränar här inleverering genom att under en tid lära in rätt beteende, och ger hunden inte chansen att göra fel. Ju fler gånger hunden lyckas göra som du vill, desto större blir chanserna att apporteringen ska bli bra i fortsättningen. Så småningom kan du träna med lös hund, på större avstånd och med mer klurigheter. Det finns alltså ingen som helst anledning att ge upp apporteringsträningen, det kan bli jättebra med rätt träning. Lycka till!
Marie Sallander

  << tillbaka

 
Startsida