Log in

Finns field spaniel?
Används field spaniel i Sverige som jakthund?
Hur arbetar hunden? Är det som en jaktspaniel eller ...?
Finns det någon kennel som föder upp field spaniel och som har jaktmeriterade hundar?
Jörgen K

Field spaniel är en liten ras med endast ett tjugotal registreringar i Sverige årligen. Jag har vid något enstaka tillfälle träffat på field spaniel under jakt och några gånger på jaktträningskurser, men de flesta field spaniel hålls som enbart sällskapshundar. Rasen arbetar inte som en jaktspaniel, långt därifrån. Det verkar som om man ibland förväxlar de snarlika namnen field spaniel och field trial spaniel, men de har mycket lite med varandra att göra. Field spaniel är en självständig spanielras medan field trial spaniel är ett osvenskt ord för jaktspaniel, alltså den relativt ursprungliga rasvariant av engelsk springer eller cocker spaniel som föredras av åtskilliga jägare.

Field spanieln anses ganska nära släkt med cocker spaniel och ska arbeta ungefär som en sådan. Jag har dock inte sett någon field som kunnat mäta sig i fält med en hyfsad cocker. Därtill är rasen tyvärr alltför påverkad av ihållande och ensidig exteriöravel. Är du ute efter en jakthund finns det därför andra spanielraser som är betydligt säkrare kort att satsa på.

Jag kan inga kennelnamn för rasen, men kontakta rasklubben för sådan information. Klubbens valphänvisare bor i Norge och heter Marit Johansen (00947 671 200 36) och dess ordförande Kenth Mellgren når du på vp.mellis@memo.volvo.se.
Sten Ch
Tillbaka


Tips på apporteringsövningar.
Hej! Har en jaktlabb på fyra månader och vill ha lite tips på lämpliga apporteringsövningar. Vi har kommit så långt att hon sitter och kan kallas in på signal och handtecken. På apporteringsfronten tränar vi sök efter gömd dummy. Hon vet att det finns något att hämta så fort hon får sök. Vi tränar även markering med två dummies, hon får hämta båda efter att lämnat av den första och sedan fått nytt kommando.
Henrik

Tag det lugnt! Din valp är bara fyra månader och det är inte dags för någon regelrätt dressyr ännu. Visst hävdar jag och många andra att man ska börja tidigt med valpen, men vi påstår inte att man ska starta DRESSYREN så tidigt. Vad du ska ägna din och valpens tid åt är att vara tillsammans så mycket som möjligt och göra saker tillsammans som valpen tycker om och som om möjligt ligger i linje med vad den ska lära sig senare. Du ska också se till att den inte lär sig ”dumheter” som du senare måste arbeta bort. Denna lekfulla skolning av den lilla valpen får inte förväxlas med regelrätt och systematiskt upplagd dressyr med allt svårare övningar och allt större krav, utan är till för att grundlägga ett gott ledarskap och samtidigt intressera valpen för vissa elementära moment som enkel apportering och så vidare. Visst kan du träna med två dummies om valpen enkelt klarar av övningarna och tycker de är roliga, men utvecklingen måste hela tiden ske i valpens eget tempo och ska vara lustfyllda och positiva.

Men de roliga övningarna får inte heller överdrivas så att valpen blir alltför uppspelt och grundlägger ett stressbeteende i jakt- och träningssituationer. Därför får du inte upprepa övningar ofta bara för att valpen älskar att utföra dem. Det den klarar av, klarar den av utan att det behöver repeteras i oändlighet och det den inte klarar av ännu, ska du låta mogna fram snarare än träna fram. Släpp alltså av på kraven och tempot och ha det mysigt med valpen och gör någon liten övning emellanåt som den uppskattar och utan vidare klarar av att utföra korrekt.

En form av krav tycker jag dock att man ska ställa på en valp, och det gäller sådant som rör uppfostran och ledarskap. Låt den inte hoppa upp i möbler och bilsäten eller kila in i rum där den inte ska få vistas. Genom att redan tidigt vara konsekvent i sådana saker – vänligt, men bestämt konsekvent vill säga – ger du valpen goda vanor som ni båda har nytta av allt framgent. Jag brukar framhålla som en grundregel i valpfostran att man inte ska tillåta den lilla valpen att göra vad den inte ska få göra som vuxen. Följer man den regeln slipper man ”ta itu” med en busig unghund senare och man behåller lättare ett harmoniskt förhållande mellan förare och hund. Det betalar sig när dressyren sätter in på allvar.
Sten Ch

Tillbaka


Låg social kamplust?
Jag har en 19 mån gammal flathane som jag har jakttränat sedan han var 16 månader. Han har god fart ut till apporten och ännu bättre fart in till mig med mycket fina avlämningar.
Vad är då problemet?
Jo han är lite sen i upptaget av apporten. Står och funderar en liten stund, tittar sedan frågande på mig innan han tar upp den och rusar in till mig. Om jag förstått innebörden av social kamplust rätt (viljan att engagera sig i bytet, har jag fått det förklarat) så skulle jag vilja påstå att den är för låg. Han är en ganska vek hund, alla "instruktioner" måste göras väldigt tydligt. Tror han sig göra fel avbryter han och kommer tillbaka till mig. Han tar apporten från hand på kommando. Har ni något bra tips hur jag tränar in snabbare upptag? Det känns som risken är stor att jag kommer att börja träna in en förväntan på att jag skall agera vid upptaganden och det känns inte riktigt rätt.
Jag upplever det inte som att hunden apportvägrar, så lång är inte tiden han hänger över apporten.
Hälsningar
Karin

Hej Karin!
Många hundar tar sig en liten funderare när de finner sina vilt. Framförallt om de ligger helt öppet. I fall hunden inte lämnar ett vilt, utan tar det utan uppmaning från din sida, är det mer att se som ett "skönhetsfel", än som något stort problem. Det finns dock några saker som du kan pröva för att få hunden att ta upp vilt snabbare.
Först och främst, göm alla vilt ordentligt så att hunden dels får jobba för att hitta dom och dels för att få fram dom ur buskar och snår. De flesta hundar tar då viltet betydligt mer distinkt än om de ligger helt synliga för hunden.
Vid markeringar (där viltet oftast hamnar mer öppet) kan du, om du har en bra inkallning på din hund, vissla inkallningsignalen precis när du ser att hunden lokaliserat viltet. En lydig hund tar då viltet betydligt snabbare, men kan också göra det med slarviga grepp så att viltet tappas.
Du får ej heller vissla för ofta för då kan det bli just en sådan förväntan som du själv är inne på. Undvik att ta ögonkontakt med din hund när han är framme vid viltet, så kommer också den frågande blicken från hans sida mer sällan. Nonchalera hunden, låtsas gå åt något annat håll, kasta ett vilt i annan riktning när hunden tittar upp. Framför allt variera övningarna och ställ successivt större krav på snabbare apportering.
Lycka till
Lasse J
Tillbaka


Motion av tik med valpar.
Nu är jag tillbaka med nästa fråga angående min tidgare dräktiga tik, nu med valpar. Det står i böckerna att tiken inte ska motioneras för mycket, men vad innebär det för min setter-tik som är van att röra sig mycket och inte verkar banga för det även nu efteråt? Hon har börjat hänga med mej på kortare löpturer (4 km) sedan valparna blev två veckor, och rör sig gärna på egen hand när hon får tillfälle.
Maud Matsson

Hej igen,
Grattis till valpkullen som tydligen anlänt lyckligt och väl. Jag hänvisar delvis till mitt tidigare svar angående motion av dräktig tik. Även här är det hunden som, i stora stycken, får bestämma med ett litet undantag. Har tiken eventuellt dåligt med mjölk blir det inte bättre med ökad motion utan tvärt om. I ett sådant fall bör tiken hållas ganska lugn och utfodras med mycket vätska, näringsriktig kost och många små mål. Det är ju heller inte önskvärt att mjölkproduktionen avtar för tidigt eller att intresset för valparna minskar för mycket.
Om Din tik mår bra av en lätt joggingrunda på fyra kilometer och några rundor över fältet varje dag, har bra med mat och dessutom sköter sina valpar finns ingen anledning till oro eller funderingar. Om hon inte fick röra på sig i den utsträckning hon vill kanske hon skulle bli rastlös och lite stressad vilket skulle påverka både henne själv, mjölkproduktionen och valparna negativt.
Det finns mycket stora skillnader i våra olika rasers beteenden när det gäller ovanstående fråga och det är också olika från tiklinje till tiklinje inom raserna. Mina pointer- och settertikar har alla velat hänga med ut på en runda ganska tidigt efter valpning medan retrievrarna mest haft mat i blicken ett par veckor efter valpning. Det finns ingenting så hungrigt som en digivande labbetik!
Titta alltså på hur Din tik mår och hur hon sköter sina valpar. Det sunda förnuftet är, som alltid, den bästa 'läroboken'!
Inger E.

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida