Log in

Lägger sig vid möte med annan hund.
Hej!
Följer Er sida med stort intresse! Min fråga är lydnadsinriktad men jag hoppas på svar då mitt förtroende för denna site är stort. Min 14 månaders flathane lägger sig vid möte med andra hundar, i stort sett bara då han är kopplad. Han ligger still och "kollar läget". Ibland följer han med några steg fram för att sedan lägga sig på nytt. Problemet blir att han ofta totalt vägrar att följa med mig framåt. Lock och pock funkar inte och samtidigt vill jag inte dra och slita i kopplet. Om han är lös stannar han på kommando vid möte av annan hund.
Kan ni hjälpa mig att lösa detta på ett smidigt sätt? Varför lägger hans sig ned? Underkastelse?
Ulrika

Hundar som lägger sig så här är ofta av den lite mer försiktiga sorten, och är som du säger ibland svåra att rubba ur sin ”frysta” position. Det kan vara så att han lägger sig för att visa underkastelse, även om han inte är så underdånig att han lägger sig på rygg. Det kan också vara så att han blir så koncentrerad på den mötande hunden att han helt glömmer att röra sig framåt då han fixerar den andra hunden med blicken.
Precis som du berättar hjälper det oftast inte med att locka hunden ur en sådan här situation. Här gäller det, som i alla uppfostringssituationer, att vara tydlig mot hunden. Du vill alltså inte att han lägger sig ner vid möte med annan hund, och det måste han få veta på ett bestämt men ej brutalt sätt. Du säger att du inte vill ”slita” i kopplet, men det bästa är ändå att faktiskt använda kopplet. Ibland kan man kanske tycka att man är elak mot hunden om man använder kopplet att rycka i, men rätt använt är det ju så mycket enklare att några få gånger korrigera hunden än att under lång tid ha ett problem som irriterar dig, eller hur? Så här anser jag att du bör gå tillväga:

Du kan förhindra att hunden lägger sig genom att när ni närmar er en annan hund, kan du vinkla så att ni inte går rakt emot den andra hunden. Träna lydnad, lek eller försök på annat sätt få uppmärksamhet på dig själv då ni går förbi den andra hunden.

Om nu hunden ändå lägger sig, gör du ett lätt ryck i kopplet (så att hunden reser sig) samtidigt som du säger nej. Du visar nu för första gången att det är fel att lägga sig. Därefter vänder du så att ni går åt ett annat håll så att din hund inte behöver eller får möjlighet att stirra på den andra hunden. Nu går du och din hund tillsammans och exempelvis tränar lydnad eller något annat kul. Du kan skoja och busa, kanske ha en boll i fickan, vad som helst för att få uppmärksamheten på dig. Ingen hund bör få stirra eller fixera sig mot en annan hund. Snart kommer din hane eventuellt att försöka mäta sina krafter mot andra hanhundar, och då vore det fint om det här stirrande beteendet var borta.

Jag tror det är vanligt att vissa hundägare tycker det är roligt att ens hund dagligen får leka med olika och nya hundar varje dag. Visst, men ofta mår hunden nog bättre om den har sin lilla flock av hundar som den leker med, den har egentligen inget behov av att varje dag mäta sig och kolla av nya kamrater. Men det viktigaste av allt, som hundägare är det betydligt enklare om du vänjer hunden att den inte får leka med alla hundar ni träffar på promenaderna. Får hunden leka med alla, lär den sig ofta att rusa fram till hundar utan att fråga först. Risken är då stor att hunden en dag träffar en annan hund som inte är lika förtjust i din hund, och bitskador kan uppstå. Om du ger hunden en förväntan att man INTE leker med andra hundar man möter på promenader, får du oftast en hund som inte springer fram eller fixerar sig vid andra hundar. Om du ibland väljer att hunden får leka med den mötande, ska han alltid ”fråga”(titta på dig och vänta på tillåtelse) innan lek. Jag vill här berömma dig för att du har god kontroll på din unga hund eftersom den stannar då en annan hund närmar sig då den är lös. Men kan det ändå vara så att du har låtit din hund leka med i stort sett alla hundar han mött, och därför fixerar sig vid möte andra hundar i koppel? Om så är fallet, låt honom istället bara leka med vissa utvalda kompisar. Det är dig hunden ska ha uppmärksamheten på!
Lycka till!
Marie Sallander

Tillbaka


Motion av dräktig tik.
Jag undrar vad som egentligen menas med "lagom motion för dräktig tik". I de olika hundböcker jag tittat i, står det mest att de ska få gå i den takt de vill, vilket verkar innebära långsam takt i koppel.
Min settertik har drygt en vecka kvar till valpning, men tycker fortfarande att ett jaktsök i långsam galopp (långt ifrån utmärkt fart och stil) är helt i hennes takt. Vad är rätt motion? Vore intressant med svar från jakthundsfolk med kunskap i ämnet. Kan tillägga att hon verkar må utmärkt med sin stora mage.
Tack på förhand!
Maud

Böckerna har helt rätt även om de uttrycker sig lite ”luddigt”. En dräktig tik ska röra sig så mycket hon själv vill! Det betyder att din settertik, som mår prima och tycker att några slag över fältet då och då känns helt rätt, gärna kan motioneras som du beskrev - det är nyttigt för henne. En tik i god kondition återhämtar sig betydligt fortare efter en valpning än en omusklad och eventuellt övergödd. En hund som alltså inte vill motionera över huvud taget, kanske inte ens före parning, blir betydligt tröttare av en valpkull och får ett hängjuver som aldrig går tillbaka. En sådan tik bör motioneras lätt under hela dräktighetstiden. Lätt i det här fallet betyder att tiken inte bör få någon cykelträning eller hårdare motion eftersom hon förmodligen inte är van vid detta.
Mina egna hundar får vara med och jaga så länge de själva tycker det är roligt och meningsfullt (dock inte i kallt vatten), oftast fram till 5-6 dräktighetsveckan. Därefter får de daglig motion bestående av skogspromenader där de rör sig fritt och i valfritt tempo. Anledningen till att de efter 6:e dräktighetsveckan inte arbetar så bra är att intresset avtar och istället blir mer inriktat på den kommande kullen.
Man ska komma ihåg att en dräktig tik på intet sätt är sjuk eller ska lindas in i bomull. Hur skulle det gå i naturen om hon slutade jaga bara för hon blivit parad. Om hon inte svultit ihjäl efter 9 veckor så skulle hon i varje fall inte kunna föda en valpkull. Själv red jag helt till sista månaden när jag var gravid och mådde jättebra av det. Enda anledningen till att jag inte red sista månaden var att jag inte kunde komma upp på hästen!
Inger
Tillbaka



Byte av vilt i unghundsklass.
Hur bedöms en unghund som byter vilt under det fria söket? Exempel - hunden hittar en kråka, snabbt upptag och full fart hem. På vägen till föraren springer hunden över tex en fasan och gör ett sekundsnabbt byte (inget velande om vilket vilt som ska tas med) och fortsätter i full fart hem. Nästa gång hunden får vind av den lämnade kråkan apporteras den (spontanitet åter 100 %) hela vägen hem. Bedömning?
Sofia

Hej Sofia
Frågan du ställer har varit föremål för diskussion på många domarkonferenser. Först och främst har vi slagit fast att det inte är det faktum att en hund byter vilt som skall bedömas, utan hur bytet går till.
Det låter väl ganska självklart i första påseendet men tyvärr har det inte alltid gått till på det sättet. Troligtvis beror det på att man ibland blandar ihop egenskapsbedömning och momentbedömning och/eller ser proven som en tävling. I Sverige har vi sedan länge (1976) infört egenskapsbedömning. I de flesta andra länder använder man sig inte av den bedömningsformen och där är viltbyte ett diskvalificerande fel, oavsett hur det går till.
I det fall du beskriver skall enligt min uppfattning hundens pris ej sänkas på grund av viltbytet. Först och främst för att det är en unghund det handlar om därefter sättet bytet går till på. Om hunden däremot söker med vilt i munnen och ej låter sig kallas in, är naturligtvis "brottet" mycket allvarligare och skall bedömas hårdare. I de högre klasserna ställs också andra krav på lydnad och och korrekt apportering, varför prissättningen kan drabbas hårdare där. Observera dock att det även i de högre klasserna är hur viltbytet går till som ska bedömas.
Lasse J
Tillbaka


Inkallning.
Min labbetik på 14 månader är ganska obstinat. Varför bestämmer hon sig plötsligt för att bara vägra komma på inkallning (utan synbar retning utifrån), när hon hela promenaden innan kommit jättefint till mig. Hjälper vattenpistol??? (har ej prövat, men börjar fundera). Vad ska jag göra, för detta är bara trots, hon vet precis vad hon ska göra. Jag ger heller inte godis, bara klappar och beröm. Ibland kommer hon så jättefint, men helt plötsligt måste hon retas, och jag blir smått desperat. Jag vill ju kunna lita på min hund!!!
Hjälpbehövande upplandsväsbybo

Din hund är i "tonåren", och kan ibland testa dig som hundägare för att se om det verkligen är nödvändigt att lyssna. Detta är inget ovanligt, utan något de flesta unghundar gör i vissa åldrar. Vad som gäller då, är att du som ledare är tydlig och konsekvent. Det hunden kunnat tidigare, ska även gälla nu. Det är också viktigt att komma ihåg, att hunden lyssnar mer till dig om du är en trevlig och initiativrik ledare, än om du bara blir en som kommer rytande då hunden inte lyder. Försök därför skapa situationer där ni tränar lydnad, spår, sök, ja vad som helst där du hittar på något skoj. Anmäl dig gärna till en kurs, t ex har SSRK kurser i Stockholmstrakten (på websidan http://ssrk-ostra.hem.netlink.se/utbildning.htm). Kommer din hund inte alls eller bara ibland på inkallning, kan du:
- själv bli mer attraktiv/viktig för hunden. Du kan som förare ge hunden beröm, kel, mat, godis, lek, visa var t ex apporter finns o. s. v. Eftersom en hund lyder sin förare mer gärna om den har något att vinna på det, kanske det vore bra för dig att variera ditt beröm, var översvallande du hunden kommer ibland, en klapp eller godisbit ibland, kanske en kastad boll eller apport som omväxling. Du kan träna inkallning i olika situationer - inomhus, i kort koppel, i längre koppel, på korta avstånd då hunden sitter ner då du ropar, på kortare avstånd då den är lös och springer fritt, och sedan på längre avstånd. Du kan också träna med störningar av exempelvis annan hund i närheten.

- säga åt den att den gör fel då den inte kommer. Kommer inte hunden då du ropar kan du springa fram till den och säga nej, därefter backa och kalla in hunden på några meters avstånd. Då hunden är hos dig måste du vara glad och positiv igen. Det är mycket viktigt att som dressör kunna växla mellan positiva och negativa tonlägen - man måste lära sig att inte vara arg då hunden efter en olydnad gör rätt. Precis som du kan använda rösten eller kroppsspråket för att tala om för hunden att du är missnöjd med att det inte kommer då du ropar, kan du säkert använda en vattenspruta. Jag tror dock att du kan få lika bra effekt med ett lätt ryck i kopplet eller med din röst. Jag skulle försöka de metoder jag föreslagit i detta brev i första hand.
Marie Sallander

  << tillbaka

EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida