Lägger sig vid möte med annan hund.
Hej!
Följer Er sida med stort intresse! Min fråga är lydnadsinriktad
men jag hoppas på svar då mitt förtroende för
denna site är stort. Min 14 månaders flathane lägger
sig vid möte med andra hundar, i stort sett bara då han är
kopplad. Han ligger still och "kollar läget". Ibland
följer han med några steg fram för att sedan lägga
sig på nytt. Problemet blir att han ofta totalt vägrar att
följa med mig framåt. Lock och pock funkar inte och samtidigt
vill jag inte dra och slita i kopplet. Om han är lös stannar
han på kommando vid möte av annan hund.
Kan ni hjälpa mig att lösa detta på ett smidigt sätt?
Varför lägger hans sig ned? Underkastelse?
Ulrika
Hundar som lägger sig så här är ofta av den lite
mer försiktiga sorten, och är som du säger ibland svåra
att rubba ur sin frysta position. Det kan vara så
att han lägger sig för att visa underkastelse, även om
han inte är så underdånig att han lägger sig på
rygg. Det kan också vara så att han blir så koncentrerad
på den mötande hunden att han helt glömmer att röra
sig framåt då han fixerar den andra hunden med blicken.
Precis som du berättar hjälper det oftast inte med att locka
hunden ur en sådan här situation. Här gäller det,
som i alla uppfostringssituationer, att vara tydlig mot hunden. Du vill
alltså inte att han lägger sig ner vid möte med annan
hund, och det måste han få veta på ett bestämt
men ej brutalt sätt. Du säger att du inte vill slita
i kopplet, men det bästa är ändå att faktiskt använda
kopplet. Ibland kan man kanske tycka att man är elak mot hunden
om man använder kopplet att rycka i, men rätt använt
är det ju så mycket enklare att några få gånger
korrigera hunden än att under lång tid ha ett problem som
irriterar dig, eller hur? Så här anser jag att du bör
gå tillväga:
Du kan förhindra att hunden lägger sig genom att när ni närmar er en annan hund, kan du vinkla så att ni inte går rakt emot den andra hunden. Träna lydnad, lek eller försök på annat sätt få uppmärksamhet på dig själv då ni går förbi den andra hunden.
Om nu hunden ändå lägger sig, gör du ett lätt ryck i kopplet (så att hunden reser sig) samtidigt som du säger nej. Du visar nu för första gången att det är fel att lägga sig. Därefter vänder du så att ni går åt ett annat håll så att din hund inte behöver eller får möjlighet att stirra på den andra hunden. Nu går du och din hund tillsammans och exempelvis tränar lydnad eller något annat kul. Du kan skoja och busa, kanske ha en boll i fickan, vad som helst för att få uppmärksamheten på dig. Ingen hund bör få stirra eller fixera sig mot en annan hund. Snart kommer din hane eventuellt att försöka mäta sina krafter mot andra hanhundar, och då vore det fint om det här stirrande beteendet var borta.
Jag tror det är vanligt att vissa
hundägare tycker det är roligt att ens hund dagligen får
leka med olika och nya hundar varje dag. Visst, men ofta mår hunden
nog bättre om den har sin lilla flock av hundar som den leker med,
den har egentligen inget behov av att varje dag mäta sig och kolla
av nya kamrater. Men det viktigaste av allt, som hundägare är
det betydligt enklare om du vänjer hunden att den inte får
leka med alla hundar ni träffar på promenaderna. Får
hunden leka med alla, lär den sig ofta att rusa fram till hundar
utan att fråga först. Risken är då stor att hunden
en dag träffar en annan hund som inte är lika förtjust
i din hund, och bitskador kan uppstå. Om du ger hunden en förväntan
att man INTE leker med andra hundar man möter på promenader,
får du oftast en hund som inte springer fram eller fixerar sig
vid andra hundar. Om du ibland väljer att hunden får leka
med den mötande, ska han alltid fråga(titta på
dig och vänta på tillåtelse) innan lek. Jag vill här
berömma dig för att du har god kontroll på din unga
hund eftersom den stannar då en annan hund närmar sig då
den är lös. Men kan det ändå vara så att
du har låtit din hund leka med i stort sett alla hundar han mött,
och därför fixerar sig vid möte andra hundar i koppel?
Om så är fallet, låt honom istället bara leka
med vissa utvalda kompisar. Det är dig hunden ska ha uppmärksamheten
på!
Lycka till! Marie Sallander
<< tillbaka
Motion av dräktig tik.
Jag undrar vad som egentligen menas med "lagom motion för
dräktig tik". I de olika hundböcker jag tittat i, står
det mest att de ska få gå i den takt de vill, vilket verkar
innebära långsam takt i koppel.
Min settertik har drygt en vecka kvar till valpning, men tycker fortfarande
att ett jaktsök i långsam galopp (långt ifrån
utmärkt fart och stil) är helt i hennes takt. Vad är
rätt motion? Vore intressant med svar från jakthundsfolk
med kunskap i ämnet. Kan tillägga att hon verkar må
utmärkt med sin stora mage.
Tack på förhand!
Maud
Böckerna
har helt rätt även om de uttrycker sig lite luddigt.
En dräktig tik ska röra sig så mycket hon själv
vill! Det betyder att din settertik, som mår prima och tycker
att några slag över fältet då och då känns
helt rätt, gärna kan motioneras som du beskrev - det är
nyttigt för henne. En tik i god kondition återhämtar
sig betydligt fortare efter en valpning än en omusklad och eventuellt
övergödd. En hund som alltså inte vill motionera över
huvud taget, kanske inte ens före parning, blir betydligt tröttare
av en valpkull och får ett hängjuver som aldrig går
tillbaka. En sådan tik bör motioneras lätt under hela
dräktighetstiden. Lätt i det här fallet betyder att tiken
inte bör få någon cykelträning eller hårdare
motion eftersom hon förmodligen inte är van vid detta.
Mina egna hundar får vara med och jaga så länge de
själva tycker det är roligt och meningsfullt (dock inte i
kallt vatten), oftast fram till 5-6 dräktighetsveckan. Därefter
får de daglig motion bestående av skogspromenader där
de rör sig fritt och i valfritt tempo. Anledningen till att de
efter 6:e dräktighetsveckan inte arbetar så bra är att
intresset avtar och istället blir mer inriktat på den kommande
kullen.
Man ska komma ihåg att en dräktig tik på intet sätt
är sjuk eller ska lindas in i bomull. Hur skulle det gå i
naturen om hon slutade jaga bara för hon blivit parad. Om hon inte
svultit ihjäl efter 9 veckor så skulle hon i varje fall inte
kunna föda en valpkull. Själv red jag helt till sista månaden
när jag var gravid och mådde jättebra av det. Enda anledningen
till att jag inte red sista månaden var att jag inte kunde komma
upp på hästen!
Inger
<< tillbaka
Byte av vilt i unghundsklass.
Hur bedöms en unghund som byter vilt under det fria söket?
Exempel - hunden hittar en kråka, snabbt upptag och full fart
hem. På vägen till föraren springer hunden över
tex en fasan och gör ett sekundsnabbt byte (inget velande om vilket
vilt som ska tas med) och fortsätter i full fart hem. Nästa
gång hunden får vind av den lämnade kråkan apporteras
den (spontanitet åter 100 %) hela vägen hem. Bedömning?
Sofia
Hej Sofia
Frågan du ställer har varit föremål för diskussion
på många domarkonferenser. Först och främst har
vi slagit fast att det inte är det faktum att en hund byter vilt
som skall bedömas, utan hur bytet går till.
Det låter väl ganska självklart i första påseendet
men tyvärr har det inte alltid gått till på det sättet.
Troligtvis beror det på att man ibland blandar ihop egenskapsbedömning
och momentbedömning och/eller ser proven som en tävling. I
Sverige har vi sedan länge (1976) infört egenskapsbedömning.
I de flesta andra länder använder man sig inte av den bedömningsformen
och där är viltbyte ett diskvalificerande fel, oavsett hur
det går till.
I det fall du beskriver skall enligt min uppfattning hundens pris ej
sänkas på grund av viltbytet. Först och främst
för att det är en unghund det handlar om därefter sättet
bytet går till på. Om hunden däremot söker med
vilt i munnen och ej låter sig kallas in, är naturligtvis
"brottet" mycket allvarligare och skall bedömas hårdare.
I de högre klasserna ställs också andra krav på
lydnad och och korrekt apportering, varför prissättningen
kan drabbas hårdare där. Observera dock att det även
i de högre klasserna är hur viltbytet går till som ska
bedömas.
Lasse J
<< tillbaka
Inkallning.
Min labbetik på 14 månader är ganska obstinat. Varför
bestämmer hon sig plötsligt för att bara vägra komma
på inkallning (utan synbar retning utifrån), när hon
hela promenaden innan kommit jättefint till mig. Hjälper vattenpistol???
(har ej prövat, men börjar fundera). Vad ska jag göra,
för detta är bara trots, hon vet precis vad hon ska göra.
Jag ger heller inte godis, bara klappar och beröm. Ibland kommer
hon så jättefint, men helt plötsligt måste hon
retas, och jag blir smått desperat. Jag vill ju kunna lita på
min hund!!!
Hjälpbehövande upplandsväsbybo
Din
hund är i "tonåren", och kan ibland testa dig som
hundägare för att se om det verkligen är nödvändigt
att lyssna. Detta är inget ovanligt, utan något de flesta
unghundar gör i vissa åldrar. Vad som gäller då,
är att du som ledare är tydlig och konsekvent. Det hunden
kunnat tidigare, ska även gälla nu. Det är också
viktigt att komma ihåg, att hunden lyssnar mer till dig om du
är en trevlig och initiativrik ledare, än om du bara blir
en som kommer rytande då hunden inte lyder. Försök därför
skapa situationer där ni tränar lydnad, spår, sök,
ja vad som helst där du hittar på något skoj. Anmäl
dig gärna till en kurs, t ex har SSRK kurser i Stockholmstrakten
(på websidan: http://www.ssrkostra.se/utbildning/aktuella-utbildningar/östras-36579411). Kommer din hund
inte alls eller bara ibland på inkallning, kan du:
- själv bli mer attraktiv/viktig för hunden. Du kan som förare
ge hunden beröm, kel, mat, godis, lek, visa var t ex apporter finns
o. s. v. Eftersom en hund lyder sin förare mer gärna om den
har något att vinna på det, kanske det vore bra för
dig att variera ditt beröm, var översvallande du hunden kommer
ibland, en klapp eller godisbit ibland, kanske en kastad boll eller
apport som omväxling. Du kan träna inkallning i olika situationer
- inomhus, i kort koppel, i längre koppel, på korta avstånd
då hunden sitter ner då du ropar, på kortare avstånd
då den är lös och springer fritt, och sedan på
längre avstånd. Du kan också träna med störningar
av exempelvis annan hund i närheten.
- säga åt den att den gör fel då den inte kommer.
Kommer inte hunden då du ropar kan du springa fram till den och
säga nej, därefter backa och kalla in hunden på några
meters avstånd. Då hunden är hos dig måste du
vara glad och positiv igen. Det är mycket viktigt att som dressör
kunna växla mellan positiva och negativa tonlägen - man måste
lära sig att inte vara arg då hunden efter en olydnad gör
rätt. Precis som du kan använda rösten eller kroppsspråket
för att tala om för hunden att du är missnöjd med
att det inte kommer då du ropar, kan du säkert använda
en vattenspruta. Jag tror dock att du kan få lika bra effekt med
ett lätt ryck i kopplet eller med din röst. Jag skulle försöka
de metoder jag föreslagit i detta brev i första hand.
Marie Sallander
Alla fält utom gröna måste fyllas i.