Intensiv labrador.
Jag skulle vilja ha något tips om hur man kan träna bort skällande vid till exempel apportering. Har provat att nonchalera, bli förb..., inte skicka innan hon tystnat och även antiskallhalsband. Tiken är ett år gammal och hon går upp på otrolig stressnivå vilket är synd för hon har en enorm vilja och arbetslust, kan tillägga att hemma går det bättre (naturligtvis, så är det ju alltid) men nu har vi anmält till en jakt/apporteringkurs i vår och det vore ju kul om man kunde höra instruktören.
Lotta och Bruna Bönan

Hej!
En sak som jag genast tänker på då jag läser din fråga är, har du prövat att inte låta henne jobba alls på flera, ja rentav många träningspass i rad? Du kan till exempel på varje promenad ta med dig ett par dummies och sätta henne, samt kasta dessa apporter runt henne 20 gånger utan att hon får ta en enda. Upprepa detta vad varje promenad under flera veckor tills hon är tyst och stabil. Frestas inte att låta henne apportera! Det är viktigt att hon får en annan förväntan på era träningspass, hon måste vänja sig vid att hon inte kommer få göra något alls. Din hund har så höga förväntningar att hon går upp i varv så till den milda grad att hon skäller. Jag tror att du genom enträgen ”tråkig” passivitetsträning skulle kunna få bort detta. Du borde även träffa andra träningskompisar och låta henne bara titta på och då vara noga med att hon är tyst. Då hon är tyst, kan du börja jaktkursen. Kanske ska hon inte få jobba alltför mycket på kursen heller – du får se det som att du som förare ska lära dig först och främst, sen får ni träna mest hemma till en början i alla fall. Vore det min hund skulle jag också säga till henne på skarpen om hon skäller, eftersom jag anser att det är ett ofog att skälla. Hur skarp denna korrigering måste vara får du själv avgöra beroende på hundens mentalitet.
Med vänlig hälsning Marie Sallander
<< tillbaka

När träna avlämning?
Hej!
Min fråga till panelen får jag delvis svar på under "hur fixar jag så det funkar-frågan" men jag formulerar ändå mina frågor: Hur och framförallt NÄR tränar man hunden att lämna av snyggt och prydligt utan att stanna en bit ifrån och/eller släppa dummyn innan man sagt "loss". Personligen har jag fått börja om från början och lära min flathane "håll fast". Men ska man verkligen behöva det på en flat? (Uppenbarligen på min hund.) Bör man lära in detta först, innan man börjar med apporteringsövningarna eller kan man vänta och se om man behöver träna extra på detta? Tränar man en spaniel annorlunda än en retriever när det gäller just avlämningar? Många frågor blev det...
Tacksam för svar!!!
Åsa

Hej Åsa!
Det finns inget som värmer ett domarhjärta så mycket, som när en hund i full galopp kommer in till sin förare och "bjuder" föraren viltet. Det är liksom kronan på verket! Tyvärr är det inte så vanligt att avlämningen av viltet sker på detta sätt, utan "retrieverfolket" har haft en tendens att slarva i träningen när det gäller avlämningar. Jag vill dock framhålla att det ändå blivit bättre under senare år, även om avlämningarna ofta är ganska omständliga och betingade av ren lydnadsträning. För några år sedan var det inte alls ovanligt att se även förare till "elithundar", slänga sig som handbollsmålvakter efter sina adepter.
En anlagsmässigt god retriever har en stor vilja att vara till lags. En hund med den viljan inlevererar funna apporter oftast i mycket hög fart. Den sista delen av apporteringen skall dock ske lugnt och sansat. Om hunden lämnar av sittande eller stående, framifrån eller från sidan är en smaksak. Själv föredrar jag dock en hund som lämnar av framifrån och som visar att den verkligen vill ge mig apporten.
Tyvärr kan felaktig och forcerad träning när det gäller avlämningar, inte bara ge slarviga avlämningar, utan också långsamma inlevereringar och ibland även tuggning av apporterna. Om du börjar tidigt med din valp och leker in "apporteringen" kan du naturligtvis inte ställa några krav på att hunden skall hålla fast apporten. Om du tar emot hunden och inte i första hand apporten, kan du i många fall "lura" hunden att hålla fast. Observera dock att hunden inte gör detta på ett kommando och att den alltså inte ännu har lärt sig vare sig apportkommandot eller att hålla fast.
Den här träningen i valpstadiet kan också föra det positiva med sig att hunden glatt och villigt kommer in till dig med vad den funnit. Om du ska träna avlämningar med en något äldre hund, låt oss säga cirka åtta till tolv månader, när man skall börja är mycket individuellt, anser jag att du aldrig ska börja med det i samband med andra övningar.
Jag brukar börja inne med till exempel en dummy eller något annat föremål som hunden tycker om att bära på. Om hunden släpper föremålet, korrigeras den med ett ”Nej” eller något annat förbudsord. Observera att ”Nej” måste innebära något för hunden så att den snabbt förstår att det är icke önskvärt att den släpper apporten. Beröm lågmält när hunden gör rätt. Det brukar inte ta lång tid förrän hunden fattar vad du vill att den ska göra.
Om man kallar det du nu gjort för inlärningsfasen så måste detta alltid följas av en kravfas. Kravfasen innebär att hunden skall hålla kvar apporten i "alla" lägen även om du provocerar den att släppa. Du kan till exempel rulla iväg en ny apport över golvet, knäppa lite med fingrarna på apporten och så vidare, men hunden får ändå inte släppa förrän du säger tack eller loss!
När detta går bra och du vet att hunden förstår vad du kräver utav den, ja då och först då kan du kräva samma sak i samband med olika övningar ute i fält. Har du utfört de här övningarna lugnt och metodiskt kommer du heller inte få problem med avlämningarna efter apportering från kalla höstvatten.
Lycka till, Lasse J

  << tillbaka

 
Startsida