Log in
 Okoncentrerad i söket...  
Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Tisdag den 27 Januari 2004 Kl: 22:15
Vad har man för relation till hunden? Den gamla settertiken som jag talade om har en ganska avslappnad relation till. Hon är, sedd ur en människopsykologs synpunkt, en väldigt tilltalande mentalitet. Gå-på-anda och ta-för-dig-anda men ändå med ett visst mått av måttfullhet. Mycket lugn och stabil mentalt både med människor och andra hundar och med barn. En helvetetisk jaktlust och uthållighet. Inte så lätt att "hålla på matten" men ändå alltid ytterst behagfull.

Vårt förhållande är med andra ord genomsyrad av ömsesidig kärlek, humor och en hel del utmaningar. Blåslampan jag refererade till är helt verbal och jag har fullt upp med att vara trovärdigt allvarlig när jag tänder den!

Torsti


Namn: Roar B
Datum: Fredag den 23 Januari 2004 Kl: 15:23
Jeg tror det er 2 saker som kan ta bort problemet for hunden det er snakk om. Å korrigere denne hunden blir helt feil.
1. Hvis fører tror at hunden jobber bra på 4 apporter, skal man på trening sende hunden på 3 apporter. Poenget er at man ikke skal sende hunden på "den siste apporten". Stopp søkstreningen før problemet inntreffer. Testen på hvor mange apporter hunden klarer i søket kommer på jakt eller på prøve.
2. Tren kondisjon med hunden. Hvis hunden blir trøtt i kroppen, blir den også trøtt i hodet og mister konsentrasjonen.

Namn: Hugo
Datum: Torsdag den 22 Januari 2004 Kl: 13:16
TML, Bengt R metoder kanske fungerar på valpar, men att tro att det fungerar på allt är nysens!!

Namn: TML
Datum: Torsdag den 22 Januari 2004 Kl: 11:37
Ok, förlåt att jag frågade något som ni diskuterat tidigare.

Namn: JK
Datum: Torsdag den 22 Januari 2004 Kl: 11:20
TML, Bengt R har förklarat principerna tidigare!
köp hans bok eller leta bland trådarna.

Namn: TML
Datum: Torsdag den 22 Januari 2004 Kl: 10:59
Ok, men hur "lär" man då hunden att strunta i den levande kaninen om jag inte får säga åt den om den drar efter?

Namn: JK
Datum: Onsdag den 21 Januari 2004 Kl: 17:33
Bra Tina :) Bengt R har många poäng, speciellt att lära hunden det den ska göra för att slippar korrigera eller att behöva stötta under träning/inlärning. så mycket positivt så möjligt så jobbar säkert hunden för dig och med stor glädje!

Namn: Tina
Datum: Onsdag den 21 Januari 2004 Kl: 15:32
Jag tror inte heller på korrigering i det läget att hunden tappar koncentrationen. Korrigerar gör jag när hon knallar. I mitt fall och det jag ursprungligen frågade om rör det sig snarare om att jag har pressat min hund lite för långt den dagen. Det har jag kommit fram till genom att läsa era intressanta svar och att fundera på när denna situation uppkommer. Just söket kräver självständigt arbete och hög motivation och jag tror man vinner på att lägga sig i så lite som möjligt.

Namn: Bengt Rödseth
Datum: Tisdag den 20 Januari 2004 Kl: 22:44
Blåögd, ja kanske det men min erfarenhet säger att positiv inlärning kombinerat med hög jaktlust ger minst lika bra resultat som tvång. Om motivationen är högre för arbetsuppgiften än för något annat säger naturens lagar att det "andra" väljs bort. Just nu har jag tretton hundar som jag arbetar med. Tre av dessa är spaniel som är mästerskapsvinnare och två pointrar som har etta i segrarklass. Har aldrig behövt tvinga dem till att arbeta. Tänker inte ens tanken att de övriga åtta ungdomarna skall tvingas till att söka.
Förmodar att du Mikael syftar på stående hundar gärna vill söka istället för att apportera. Anledningen är att man inte tränat apport med valpen utan väntat till ettårsåldern för att då tvångsapportera. Hunden är då redan släppt på sök och detta ligger då högre i motivation än apporteringen.
Det är en seglivad myt att hundar är olydiga och därför måste korrigeras och tvingas. Kaninen som nämns nedan är ett lysande exempel. Om hunden är lärd att strunta i kaninen så bryr den sig inte utan fortsätter med det den var på gång med. Om husse inte lärt den rätt beteende förföljer den kaninen och skall därför straffas. Nej du, det är husse som skall ha på öronen inte hunden.
Hunden följer sina instinkter som då i vissa fall leder till handlingar som vi inte accepterar. Blockerar vi instinkten med en inlärning utför hunden det vi vill.Bestraffning behöver då aldrig användas!!
Bengt R.


Namn: roger
Datum: Tisdag den 20 Januari 2004 Kl: 16:29
Om man måste köra med tvångsapportering så från början så kanske man ska ta sej en funderare över vad man håller på med. har en sexmånaders labtik som klarar dubbelmarkeringar fältsök och dirigeringar, jag har knappast tvingat henne till det

Namn: TML
Datum: Tisdag den 20 Januari 2004 Kl: 01:23
Du, "Bengt R", en orutinerad unghund kan bli distraherad av annat som är lika kul som söket. Hur skall den då lära sig att det inte är ok att självsvådligt byta en kul uppgift mot en annan om man inte passar på att korrigera när den tar sig friheten?

Jag menar givetvis inte att man skall stå och mana på den ideligen för att den inte skall börja matta, men om den stannar och nosar länge på en tik-fläck eller om en kanin bränner förbi framför nosen så kan man inte stå med armaran i kors och låta arbetet spåra ur.


Namn: Tomas
Datum: Måndag den 19 Januari 2004 Kl: 19:54
Hej Tina
Fundera först på om hon är onödigt belastad i vardags situationer. Vad jag menar är att om hon är för hårt belastad innan du skickar så kommer hon att gå i väggen/taket ganska snart av minsta lilla svårighet. Och detta kommer då ifrån den tid som är icke träning, ca 150 timmar av veckans 168 timmar. Exempelvis så äter mina hundar numera i olika rum. Ränner inte runt i huset när husse eller matte plockar i ordning inför träningen utan ligger på mattan i hallen. Inga leksaker som ligger framme. Andra exempel är för mycket oväsen, för mycket uppskruvade lekar, att aldrig kunna koppla av, koppelryck, direkta hot mm. Vidare se Turid Rugaas, I samspråk med hunden.

Träna förmågan att koncentrera sig/sortera intryck/hantera den belastning som hon utsätts för så kan du träna spår=sortera dofter. Långa skogs promenader off-road då hon ska gå vid din sida och följa dig. Om hon är följsam så prova att ta med henne ut när du lägger ut söket utan att hon hämtar något. Gå sedan tillbaka och vila en stund. Gå sedan ut igen tillsammans i söket, återigen utan att hon hämtar något och gå sedan tillbaka. Vila och skicka sedan. Prova att bryta hennes förväntningar och sätt henne i situationer där hon verkligen måste tänka, viktigt är dock att det inte är för svårt utan att hon lyckas. Kombinera fysisk och mental belastning. Syresättningen till hjärnan minskar under fysisk belastning och hon kommer då inte att klara av lika hård mental belastning.
Det viktiga är att du lär dig vad som onödigt belastar din hund och kan reducera dessa saker ut hur hundens liv.

Pella
Vad är det som du betvivlar i min slutsats? Vänligen utveckla så kanske jag kan förklara.

Mvh/Tomas

Namn: Michael
Datum: Måndag den 19 Januari 2004 Kl: 19:22
Bengt,

Det är klart att en hund kan vara olydig när den inte söker, kan vara många hundar som inte tycker att apportsök är det roligaste, exempelvis stående hundar…Det kan finnas mycket annat roligt än att leta ”dödfågel”……

Själv har jag börjat träna apporten med ”glada” medel, men detta är väl mest för att testa något annat… Tidigare tränade jag alltid en ovillkorlig ”tvångsapport”. Trots den relativt hårda metoden var det slående vilka enormt ”glada” apportörer dessa blev. Fördelen med denna metoden var att om det fanns något som var mera intressant kunde man alltid ”blåsa” på lite med rösten så var det full fart igen. Detta behövdes sällan då det fanns en enorm glädje och lust när dressyren var klar.

Din sista mening : ". Att hunden bara jobbar när den själv vill är då inget problem, den vill alltid!” är väl att se på livet med lite för blå ögon? Det finns många hundar som föredrar att jobba med annat än att hitta skjutna fåglar, dessa behöver kanske en och annan "lampa"???

Michael


Namn: Bengt R.
Datum: Måndag den 19 Januari 2004 Kl: 18:17
Olydig när den inte söker?????????? Visst går det att tvinga en hund till att arbeta men hur går det med arbetsglädjen. Om hunden är det minsta vek (lätt kommer ihåg obehag) kan den koppla "blåslampan" till apportsöket och sluta jobba. Öka motivationen så slipper du både stopp och "blåslampa". Att hunden bara jobbar när den själv vill är då inget problem, den vill alltid!
Bengt

Namn: TML
Datum: Måndag den 19 Januari 2004 Kl: 17:15
Lägga till där att det är skillnad på om hunden är olydig eller om den stannar upp för att den inte vad vad den skall göra.

Namn: TML
Datum: Måndag den 19 Januari 2004 Kl: 17:05
Jag håller med Torsti Mäkinen att om hunden vet vad som förväntas av den så krävs det att ledarskapet fungerar fullt ut. En "blåslampa i häcken" kan vara rätt medicin om hunden börjar syssla med annat under söket.

Att stå och vänta lugnt tills hunden själv behagar att återupta söket kommer inte att fungera något vidare. Om man använder sig av den metoden så finns risken att man får en hund som enbart jobbar när den själv känner för det.


Namn: Pella
Datum: Måndag den 19 Januari 2004 Kl: 16:04
Jag har ingen retriever eller apportspecialist, utan en hund som används vid praktisk jakt, det vill säga att vid viss jakt fungerar hon som apportör,ibland som den stående fågelhund hon är och ibland som eftersökshund. Dock förstod jag vad Tomas menade med lekställning i själva greppandet av, i vårt fall apportbock (den här typen av apportering som man gör på appellplan) men jag betvivlade slutsatserna i Tomas resonemang.

Namn: JK
Datum: Måndag den 19 Januari 2004 Kl: 14:40
Det blev lite fel, det är JAG JK som skrivit inlägget där det står TINA...sorry

Namn: Tina
Datum: Måndag den 19 Januari 2004 Kl: 14:39
Jag skrev tidigare om hur du skulle göra för att få igång hunden på sök. STANNAR hunden upp och slutar söka, mana INTE på eller gör något annat, vänta ut den till dess den sätter igång, NÄR den gör det ge beröm om det behövs.
Är hunden inte riktigt medveten om VAD den ska göra(otränad/ung) då kanske man ska lära in söket, kommando och motivering först. manar du på, eller som andra springer ut & sätter fart på hunden då är risken stor att det blir ett mönster med osäkerhet & frågande, vid minsta ljud/tveksamhet så kommer hunden att stanna och "fråga"...Tror på mig, jag är inne på min fjärde retriever :)

Namn: Hugo
Datum: Måndag den 19 Januari 2004 Kl: 13:44
Ursäkta men...vad är ett "lekgrepp"? Och vad är det för dravvel Tomas skriver om. Ska inte era så kallade apporterings specialister vara duktiga och apportera i alla lägen????

Namn: Pella
Datum: Måndag den 19 Januari 2004 Kl: 13:30
Ang det Tomas skriver om att hunden "sänder" lugnande signaler, undrar jag över. Min tik kan göra "lekgreppet" om vi tränar enkla saker, tex hämta en apport som ligger synlig ett par meter bort. När hon är ute på i mina ögon betydligt tuffare apporter som ska sökas går allt i hundra knyck med totalfokuserad hund, bra grepp och inga "lekinviter" i greppandet.
Här tycker jag inte ditt resonemang stämmer. Det beror väl kanske på typ av hund och vilken erfarenhet den har.

Namn: Tina
Datum: Måndag den 19 Januari 2004 Kl: 10:59
Torsti, jag glömde nämna att det här handlar om en ej erfaren hund. Din metod funkar säkert på en hund som vet vad den ska göra.

Tomas har du några exempel på hur du har tränat upp din tik mentalt. Jag tror att du kommit mycket nära det problem jag har. Min tik är mjuk och kännslig för hur jag beter mig. Kanske är det just att hon är trött och känner att hon inte klarar situationen. Mycket att fundera på.

Namn: Tomas
Datum: Söndag den 18 Januari 2004 Kl: 21:55
Hej Tina
Jag har ett liknande problem med min Flatt, men jag är på god väg att lösa det. Det har blivit bättre och kommer mer sällan. När det kommer så vet jag nu varför. Varför gör hon så här?
Hon försöker lugnan sig själv och mig, (Jag har tidigare i dessa lägen verbalt och fysiskt korrigerat detta oönskade beteende.) Nosa i backen är en lugnande signal, se Tuurid Rugaas Lugnande signaler. För att lugna sig ytterligare så kan hon gå ner i "lek" ställning, tassarna framför sig med svagt krökt rygg, i samband med att hon griper apporten. En annan typ av lugnande signal.
Vad beror det på?
Hon har för dålig fysisk kondition för uppgiften och/eller varit för hårt mentalt belastad. Vid starkare mental eller fysisk belastning kan "lek" ställningen komma, annars bara nosandet, (egen notering). En korrigering i detta läget hjälper inte utan belastar bara henne ännu hårdare vilket leder till att hon kommer att lugna mig och sig själv ännu mer nästa gång.

Lösningen på mitt problem har varit att stärka hennes fysiska kondition samt att träna upp hennes förmåga att hantera mental belastning = förmågan att kunna koncentrera sig i olika situationer/sortera intryck, slarvigt förklarat. Jag gör också allt jag kan för att inte befästa de oönskade beteendena genom att träna korrekt gripande och inlevereringar under enkla former. Sedan försöker jag att ej heller försätta henne i situationen som hon inte klarar av att lösa.
Så vad gör jag när detta inträffar? Förbannar mig själv för att jag inte har lästa av hunden i tid utan pressat henne över gränsen av vad hon klarar av. Analyserar sedan vad som föregick denna händelse och har förhoppningsvis lärt mig något tills nästa gång. Låter henne sedan vila en stund och skickar igen.

Hoppas att detta resonemang kan vara till hjälp.
Mvh/Tomas

Namn: JK
Datum: Lördag den 17 Januari 2004 Kl: 08:43
Det skiljer sig säkert mellan olika hundar, ålder och hur långt komna de är i sin träning!
Hur gör man i ett skarpt läge, hunde ska finna och apportera nedskjutet vilt och hunden är utom synhåll?(skymd etc)

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Fredag den 16 Januari 2004 Kl: 22:21
Vi har en ovanligt mentalt stabil, självsäker och erfaren engelsk setterdam i familjen. Ofta stannar hon och rotar när det gäller sök på dummies. Ibland tror man att hon glömt vad hon i första hand skulle göra men konstigt nog, när man springer fram och sätter en blåslampa i häcken på henne så att sot och gnistor yr så kommer hon plötsligt ihåg väldigt väl vad hon blev ombedd att göra i första hand och utför uppdraget väldigt snabbt, lätt och korrekt!

Jag har svårt att tro att denna metod inte skulle funka på Tinas och de flesta andra hundar också i dylika situationer - under förutsättning att de är så erfarna att de vet vad som förväntas av dem!

Torsti


Namn: Tina
Datum: Torsdag den 15 Januari 2004 Kl: 13:04
Jo jag har nog varit mer inne på att inte korrigera i söket då det är meningen att hon ska lära sig jobba självständigt. Man kan kanske mana på istället för att påminna vad hon håller på med. Och jag måste erkänna att då jag måste åka bil till skogen så blir det att man tar med sig dummies och tränar varje gång. Är väldigt dålig på att bara gå ut och promenera i skogen. Jag ska tänka på det och ta det lugnt och inte köra hunden i botten varje gång.
Tack för alla tips.

Namn: JK
Datum: Onsdag den 14 Januari 2004 Kl: 10:59
Jag har själv retriever och känner igen det du beskriver.
Är hunden ung, så är det inget ovanligt att de kan fastna i någon spännande lukt och glömma vad de höll på med.
Ge hunden mycket skogsvan promenader utan för stigar i skogen så hunden brukar hjälpa.
När det gäller att den stannar upp på söket, så kan det vara både som Torsti & andra skriver, men jag anser inte man ska korrigera, styra eller annat när man träna sökarbete.Det ska komma av ren motivation. Ett "misstag" som många, och jag själv gör & har gjort är just att börja man på mm när hunden lägger av. Titta inte på hund låt den stå frågande, men när de börjar jobba igen ge den lite muntligt beröm. Problemet är om man har mjuk & osäker hund att den mer och mer söker stöd hos sin förare. Träna sen bara en sak vid varje tillfälle och korta pass dvs kör inte markeringar mm. och sen sök osv...en ung hund behöver tid för att smälta intrycken.

Namn: Peter Ålund
Datum: Onsdag den 14 Januari 2004 Kl: 09:51
Det SKULLE kunna vara vana också :O) Jag har stött på beteendet på flattar jag tränat för ensidigt. Byt marker och lägg ut söket synligt för hunden så har du snart en övermotiverad hund igen tror jag.
Att neja hunden på söket gör bara att den slutar söka helt och hållet är min erfarenhet. Springer ut o ställer sig mitt i rutan o vet inte vad den ska göra o väntar på husses tips. Söket kräver självförtroende av hunden.

Namn: Tina
Datum: Onsdag den 14 Januari 2004 Kl: 09:04
Tack för ditt råd Torsti men jag har en väldigt mjuk hund. Hon svarar direkt på en korrigering och tar jag i det minsta för hårt så blir hon osäker. Det brukar räcka med ett nej i det här fallet. Tycker du då att jag ska korrigera henne när hon gör så här? Är det inte bättre i så fall att avbryta helt?

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Tisdag den 13 Januari 2004 Kl: 22:15
Alla hundar har dåliga dagar ibland men försök i alla fall att skärpa till ditt förhållande till hunden. Det betyder absolut inte att man slutar gullas med hunden utan det betyder att när man ställer krav på den så skall kravet gälla på bråkdelen av en sekund! Annars följer en ordentlig korrigering.

Jag säger inte att alla hundar svarar positivt på en skärpt kravställning men jag säger att tillräckligt många gör det för att du skall finna det värt att ta chansen att pröva det med din hund.

Torsti

Namn: Tina
Datum: Tisdag den 13 Januari 2004 Kl: 14:32
Hon är ingen filbunke direkt och för det mesta väldigt motiverad. Det här händer inte varje gång men lite då och då. Förmodligen så är hon trött efter andra övningar och jag har varit dålig på att läsa av det eller så har hon helt enkelt en dålig dag.
Det jag ville veta var hur man agerar när det nu blir så här. Eftersom det bara händer ibland ska jag kanske inte bry mig så mycket.
Att jag kallar henne virrpanna är att hon blir väldigt ivrig när hon ska få jobba och hoppar runt. Det tar en stund innan man får henne att bli lugn så hon kan koncentrera sig.

Namn: Torsti Mäkinen
Datum: Måndag den 12 Januari 2004 Kl: 22:32
Hej!
Voffsingen kan vara ung som sagt men den kanske inte har förstått sin uppgift?

Uppgiften för en hund i en jagande människas sällskap är att för det första vara fostrad på att följa och tro på alla signaler flockledaren sänder ut och i andra hand att vara så gudfruktig mot sin ledare att motivationen för att utföra den begärda handlingen enbart består av ledarens vilja! Den skall med andra ord kunna jobba med glädje därför att ledaren vill att den skall göra det - och få beröm för ett bra utfört jobb - utan att egentligen förstå vad den har gjort (jämför narkotikahundar).

Eftersom du beskriver din labbe som en "virrpanna" så dristar jag mig till att dra slutsatsen att hunden vill göra något men vet inte vad den skall göra!

Åter igen: Du måste lära dig mera om ledarskap! Åter igen hänvisar jag dig till en brukshundsklubb (om inte andra året runt kurser för jakthundar finns) för att lära dig det grundläggande om ledarskap och ovillkorlig lydnad.

När du har fått bra lydnad på din hund så kan du sedan bli medlem i en specialklubb för din ras och åka vidare på vågen som lydnaden har skapat.
Hälsningar!
Torsti

Namn: chivas
Datum: Måndag den 12 Januari 2004 Kl: 15:35
Hur gammal är hunden? det kan vara åldern oxå att det finns så mycket mer i skallen just nu än att göra det matte vill.

Namn: Emla
Datum: Måndag den 12 Januari 2004 Kl: 15:30
Jag skulle vilja säga att det är motivationen som tryter om de har tid att tänka på annat än att apportera. Så vad kan du göra för att höja motivationen för just din hund? Hur är hon i övrigt? Är hon stressad, svår att hålla i hand eller är hon helt lugn och lydig? Är hon lugn i pasivitet också när annan hund jobba?

Namn: Tina
Datum: Måndag den 12 Januari 2004 Kl: 15:06

Eftersom alla verkar vara så hjälpsamma idag så passar jag på att slänga in en fråga. Min virrpanna till labrador är en riktig nosfröken. Ibland under ett sök så ser jag hur hon stannar upp och fastnar i någon spännande doft. Hur ska jag agera när hon gör så här. Ska jag tjoa på henne och påminna henne om att hon ska jobba, eller ska jag låta henne hållas då hon fortsätter jobba när hon nosat klart. Eller ska jag helt enkelt kalla in henne och gå och hämta apporterna själv. Jag har provat alla 3 varianter och lutar åt den sista men vill gärna höra ved ni mer erfarna har för åsikt.

  << tillbaka
EftersöksService: 798    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida