Log in
 Eldressyr...  
Namn: Mimmi
Datum: Torsdag den 19 Februari 2009 Kl: 10:46
Gunilla, han vet mycket väl vad ett nej betyder men den andra hunden lockar så mycket mera. Jag har börjat kräva mer av både honom och mig själv än tidigare. Han måste visa mer fokus på mig och mina krav är starkare ledarskap med som du säger rak rygg, bestämd röst och så tränar jag på kontaktövningar på promenaderna och har börjat använda stryp i stället för halti eftersom han avskyr den och den bara ökar på problemet då hans frustration bara ökar med den på.

Igår kändes som om vi fick ett litet genombrott då vi mötte två hundar och båda gångerna blåsta han iof upp sig men skällde inget. Jag såg att han spände upp sig och tog tag i det och krävde ett stopp och fick det i mycket större grad än tidigare! :) Wiiee :D Jag hoppas på små små framsteg nu, sakta men säkert. Skam den som ger sig ;)
Tack snälla för dina svar!
kram, Mimmi

Namn: Gunilla
Datum: Tisdag den 17 Februari 2009 Kl: 14:34
Mimmi, Det är svårt att så här att ge det optimala tipset. När väl hunden är uppi i stress är det svårt att nå den , så det gäller att redan tidigt komma åt den med nej kommandon. Går den sen igång på kamp så går det inte att stoppa med tragande i koppel utan den tar det som ett beröm eller triggar den. Ditt kroppspråk/tonart gör oxå mycket. Sträck på dig och tala bestämt och myndigt. Själv kräver jag något av hunden( när jag märker vart det barkar iväg tex sitt och titta på mig). Detta har jag sett till att hunden behärskar innan. Ta tag i problemet och gå inte runt. Det är Du som bestämmer.

Ledarskaps övningar är bara positiva om de ska ge något.(?)
Tex. Hunden får vänta på kommandon innan mat,genom dörren/grinden/bilen. Sen gillar vi ledare som är positiva, hittar på roliga saker, konsekventa, trygga ja se bara till dig själv.
Lycka till

Namn: Mimmi
Datum: Måndag den 16 Februari 2009 Kl: 11:43
Hej Gunilla: Jag har haft privatträning med en jättekunnig tränare men tom han kliar sig, efter 1,5 år, i huvudet och vet inte riktigt vad som kan hjälpa min hund ur denna jobbiga, onda cirkel han hamnat i.

Jag vet att min ledarroll inte är den starkaste av våra två och jag läser en hel del böcker om hur man kan stärka den rollen. Är det någon som har bra övningar på hur man stärker sin ledarroll på ett positivt sätt skulle jag bli jättetacksam om den kunde ge några exempel =)

Jag måste tillägga att han inte är aggressiv utan vill bara leka och han är så frustrerad över att inte få som han vill! När han lös och leker med andra hundar, obeorende ras, kön så vid eventuella "konflikter" är det han som ger sig... Det känns bara så eländigt att man tillslut inte vet vad i hela friden man ska göra...

Namn: rpc
Datum: Måndag den 16 Februari 2009 Kl: 08:09
Jag har läst tråden och såg att någon efterlyste nergrävt elstängsel. Vill påpeka att detta är förbjudet enligt svensk lagstiftning.

Namn: Gunilla
Datum: Fredag den 13 Februari 2009 Kl: 19:08
Min åsikt är nej. Elen kan vid felanvändning förvärra. Det finns orsaker varför den förbjöds. Tag kontakt med en kunnig person som kan hjälpa dig. Börja själv med att kolla det här vad ledarskap är och hur den övriga relationen med hunden är.

Namn: Mimmi
Datum: Fredag den 13 Februari 2009 Kl: 13:23
Jag är varken för eller emot eldressyr för jag vet inte så mycket om det... men jag tänker såhär! Min hane är fruktansvärd vid hundmöten... han gör utfall, skäller, drar (vid tillfällen omkull mig). Detta har pågått i 1,5 år nu och jag har försökt med allt..leka, gå omvägar, mata med godis, halti, nypa i ljumsken och ibland har jag varit tvungen att lägga ner honom, vilket inte funkar längre då han är 36 kg tung och en kropp full med muskler. Min undran är hur bra mår han av dessa ångestfulla, laddade och förmodligen hyperstressande mötena? Skulle jag kunna få bort detta beteende med hjälp av ett elhalsband och en person som är van vid dessa halsband skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig att göra det. Trots att det bär mig emot för min "kille" är det bästa jag har! Jag älskar han över allt på denna jord men hur bra mår han när han vid alla möten får negativ energi, nyp, drag och ryck och skäll? Jag bara undrar...

Namn: Torkel
Datum: Onsdag den 24 Oktober 2007 Kl: 16:40
Polisen, eller den som vansköter hunden.

Namn: anonym
Datum: Onsdag den 24 Oktober 2007 Kl: 14:12
va ska man vända sig om nån slår sin hund och vanskötter den?
hälsningar arg anonym

Namn: Chivas
Datum: Söndag den 17 November 2002 Kl: 16:38
Det går inte att bevaka en hund varje sekund flockledare eller inte.

Namn: yllet
Datum: Söndag den 17 November 2002 Kl: 15:39
...ja, om de inte har en flockledare som fungerar bra som flockledare och som finns närvarande och sätter en gräns. Sitter hunden i en hundgård så är det ju upp till hunden att ta egna initiativ...

Namn: Chivas
Datum: Söndag den 17 November 2002 Kl: 15:02
Du glömde en sak yllet hundar kan gräva och faktiskt ta sej rakt igenom staket om dom är på det humöret

Namn: yllet
Datum: Söndag den 17 November 2002 Kl: 08:40
...Och om man nu har hunden i hundgård och det är därifrån den rymmer så kan man väl sätta nät som tak också??? Om man vill vara absolut säker på att hitta den där man lämnade den...

Namn: yllet
Datum: Söndag den 17 November 2002 Kl: 08:31
Ja jag var inne på ett staket runt tomten...Hundgårdar är ju ett problem för sig, att man vill ut från en sådan kan jag mycket väl förstå. Det är ganska onaturligt för en hund att sitta isolerad utan sin flockledare där. En del sitter inspärrade och ensamma hela dagarna.

Det är flockledaren som ska vara med och bestämma att goa tikar ska hundpojken låta bli. Och det är ju svårt när flockledaren sitter inne och sörplar kaffe... ;)

Namn: Melker
Datum: Lördag den 16 November 2002 Kl: 22:58
Jo Chivas, vi har ju faktiskt suttit i köket och sörplat kaffe och tittat på när min gammhund (som normalt inte går av tomten utan staket) utan vidare skuttat över ett 2m högt hundgårdsstaket när en go tik passerade på utsidan. M a o ska man lämna hundarna utan uppsikt längre tid och har vägar i närheten så bör man nog ta till det som finns för att de ska hålla sig inne.

Namn: Chivas
Datum: Lördag den 16 November 2002 Kl: 18:45
Jo jag håller med på den punkten men om det nu inte är en valp och stängsel inte håller hundarna inne trots 2 meter högt gunnebo stängsel.
Naturligtvis så finns det säkert nån professor som vet hur man ska göra men har man hittat hundarna på andra sidan av en stor riksväg fler gånger en hjärtat orkar med så tar man till alla tänkbara medel för att hålla dom kvar på tomten.
Och dessutom så är grannen hunduppfödare med allt vad det innebär med löptikar

Namn: Sten Ch
Datum: Lördag den 16 November 2002 Kl: 12:20
Jovisst, yllet. Och själv tycker jag att det fukar bra att helt enkelt från det hunden är valp lära den att inte träda över tomtgränsen utan tillåtelse. Det finns alltid mer än ett sätt...

Namn: yllet
Datum: Lördag den 16 November 2002 Kl: 12:15
Ett bra staket, t.ex. Gunnebostängsel brukar väl i de flesta fall fungera bra om man vill ha hunden lös på tomten...Om man tycker att el inte är en bra metod, vill säga. Så nog finns det väl andra lösningar om man verkligen vill bespara sin kompis obehaget?

Namn: Sten Ch
Datum: Lördag den 16 November 2002 Kl: 11:09
Maila mig, så ska jag leta reda på annonsen.

Namn: Chivas
Datum: Lördag den 16 November 2002 Kl: 08:58
Vilken tidning har du läst det?

Namn: Sten Ch
Datum: Fredag den 15 November 2002 Kl: 22:43
Nja, Chivas, är de så svåra att finna? Jag har sett dem annonseras ut i svenska tidningar.

Namn: Chivas
Datum: Fredag den 15 November 2002 Kl: 22:00
Kan som information berätta att nedgrävbart elstängsel är ytterst svårt att hitta nån som säljer i sverige.
Jag har letat med ljus och lykta efter ett dylikt stängsel för att stävja ett rymmarbeteende på min ena hund.
I vissa fall tar man till alla metoder för att slippa hitta sin hund överkörd.
Nu har det för tillfället löst sej för han hatar att vara ute när det är kallt och snön ligger på marken men problemet kommer att återkomma till våren

Namn: Sten Ch
Datum: Fredag den 15 November 2002 Kl: 18:43
Hej Bengtsson,
Har du läst tråden noga är du medveten om att jag inte är FÖR eldressyr, men anser att det finns situationer som rättfärdigar metoden.

Beträffande hundens förknippande av halsbandet med stöten håller jag inte med dig. Har du halsbandet på hunden dagligen i veckor, både hemma och på träning, är risken minimal - även om hunden är en klok tollare...

Men tollare är inte aktuella i sammanhanget. Har du den som apportör är den hos dig i princip hela tiden eller inom kontrollerbart avstånd. Använder du den som stöthund är det tillåtet för den att jaga efter vilt. Inga problem, alltså.

En typisk situation där halsbandet kan vara bästa utvägen för alla parter är däremot om tex en pointer lär sig jaga hare. Hunden ska söka hundratals meter från föraren, och i det sydskånska jordbrukslandskapet hittar den garanterat tio harar och ett par rådjur under ett träningspass på försäsongen.

Förarens frustration blir allt större och kanske spränger den till slut gränsen för hans/hennes besinning, viket kan resultera i hundmisshandel. Och hunden korsar ofta trafikerade vägar i hasorna på en hare. Dessutom blir det inget av med träningen/jakten.

Att dressyrmässigt få en hund som ska arbeta hundratals meter från föraren att sluta springa efter hare är mycket, mycket svårt och de fleste lyckas aldrig med det, trots att de är kompetente dressörer. Du vet säkert själv hur det är när en hund fått smak för något och du inte kan vara i närheten av den hela tiden. Ex vis hundar som skäller när de lämnas ensamma, som tuggar osv.

I harjagandets fall kan man oftast stoppa beteendet med ett par, tre knapptryckningar. Alldeles oavsett hur hunden upplever strömmen, är det sammanlagda obehaget mycket litet jämfört med summan av den misshandel och den frustration jag skisserade ovan.

Detta är skälet till att jag anser att el är berättigat i avskräckningssyfte!

Vad gäller de nergrävda "elstaketen" måste jag påpeka att du har fel. Jag har sett sådana och de har alltid haft en varningsfunktion. När hunden kommer inom några meter från det, piper det i halsbandet. Fortsätter hunden får den en stöt. Efter två eller max tre gånger fortsätter inte hunden, enligt de jag intervjuat och som har denna typ av staket. Inte särskilt mycket trial & error, alltså.

Lyckligtvis.

Missförstå nu ingenting, ni som läser. Jag har bara redogjort för sakernas förhållande utifrån de kunskaper jag inhämtat när jag samlat stoff till artiklar i ämnet. Jag har däremot inte tagit någon som helst ställning för eller emot dessa "staket".

Namn: Bengtsson
Datum: Fredag den 15 November 2002 Kl: 17:17
Jag har genom mina år sett mycket på brukshundsklubbarna som jag inte tyckt om i form av bestraffningar och allmännt hårda tag med hundar. Detta trodde jag (i min naivitet) inte förekomm bland jakthundsmänniskor.

Patetiskt att tro att inte en hund mår bäst av att slippa elhalsband - jag vet att min hund (som kan skilja på diverse utrustning vi i dag använder för olika saker) genast skulle koppla ihop elhalsbandet med det obehagliga som skulle följa vid korrigering. Dummare än så är inte min hund, men jag har ju också en tollare, ni som inte tror detta har nog någon hundras som inte är lika kvicktänkt.

Skärp till er nu för faan - vi pratar om en kamrat och familjemedlem som skall kunna lita på oss i vått och tort - inte ett jävla redskap!

Tokarna i USA har ju (som vi alla vet) mycket konstigt för sig. Där är det ju vanligt att gräva ner elstängsel i marken för att slippa ha staket och sätta på hunden ett halsband som ger den en jävla stöt när det kommer för nära/över gränsen. Hunden har inte en chans som kreatur att höra var elen går (det knäpper om vanligt elstaket) utan får lära sig gränsen via trial and error.

Namn: Sten Ch
Datum: Fredag den 15 November 2002 Kl: 08:47
Jovisst, Husse, men häri ligger också fördelen med metoden. Hunden kunskaper i elektrofysik är knappast tillfyllest för att den ska förstå. Men den försöker naturligtvis förstå, och det är därför dressörens skicklighet är avgörande för resultatet. Finessen är att genom rätt tajming och med hjälp av en gnutta hundpsykologi få hunden att tro att det är haren eller rådjuret som på något mystiskt sätt är källan till detta oförklarliga obehag men att det kan undvikas om man i fortsättningen väljer att inte jaga efter dylika djur.


Namn: Husse
Datum: Torsdag den 14 November 2002 Kl: 22:30
Sorry Sten.... Jag "skummade" inläggen lite väl fort !

Men jag tror fortfarande att det är där vi har själva "grejen".
Vi vet VAD och VARFÖR, hunden lär sig alldeles säkert varför efter några ggr om "knappen" används rätt, men har fortfarande ingen aning om VAD det är..

Första gångerna vet den ju varken det ena eller det andra.
Det kan nog lätt bli snett...

Namn: Sten Ch
Datum: Torsdag den 14 November 2002 Kl: 18:46
Ok yllet, jag medger gärna att jag kunde missuppfattas, men faktum är alltså att jag inte stod upp inför folket iklädd elhalsband...
Beträffande ställningstagande rundade på fakta och känsla, empati etc är vi också helt överens. Att jag pressat så hårt på fakta beror på att det saknats i så stor utsträckning i denna debatten. Empatin var självklar för mig. Vi älskar ju våra hundar, eller hur?
Och liksom du vänder jag mig mot "plågsamma, dåliga metoder att behandla sin hund på". Jag tillhör dem som anser att en hund bör kunna jaktdresseras i pribcip helt utan bestraffning, helt enkelt genom att man som självsäker och krävande ledare dominerar hunden till den grad att den mest av allt i världen vill vara en till lags.
Men ibland kan eldressyr vara den enda, bästa och framför allt skonsammaste metoden att stävja ett oönskat jaktbeteende, som att jaga hare, ren eller rådjur. Om du bara vetat hur mycket handgripligt stryk svenska fågelhundar fått genom tiderna av förare som inte lyckats i harrenhetsdressyren. Om du också hade vetat hur snabbt och enkelt dessa hundar hade kunnat "botas" med hjälp av ett elhalsband, är jag övertygad att du själv hade köpt ett om din setter/pointer/vorsteh/breton eller vad det nu kunde vara för ras, inte låtit sig stoppas sedan den en gång fått upp en hare och sprungit hit och dit över grannens mark och trafikerade vägar i hopp om att till slut lyckas fånga den.


Namn: yllet
Datum: Torsdag den 14 November 2002 Kl: 17:27
Sten Ch. Du undrar varifrån jag fick uppfattningen att du provade halsbandet under själva symposiet, dvs. med deltagarna som åskådare. Från det du själv skrev, naturligtvis.
"Jag har provat el på mig själv, bland annat på ett symposium med en riksdagskvinna som motionerat mot eldressyr och som visade sig kunna noll i ämnet och om hundar med för den delen. Det talades om elchock osv, så jag blev förbannad och krängde på mig ett halsband som en veterinär tagit med och tryckte på utlösaren. Obehagligt, javisst, men inte värre än att jag kunnat rabbla multiplikationstabellen medan strömmen var på."
Och "Salen drällde av folk som talade om elchock, högspänning, djurplågeri och allehanda laddade (skämtet är ofrivilligt...) omdömen, samtidigt som de helt saknade erfarenhet eller objektiv kunskap i ämnet. Och så råkade någon som skarpt talade mot eldressyr (vilket jag också gjorde) ha med sig ett halsband. Vad ligger närmre till än att man provar?"
Dina egna ord. Hur skulle jag kunna gissa mig till att det skedde i en paus med ett par veterinärer som enda sällskap???
Jag kunde bara utgå från de fakta du lämnade. Nu har du ändrat dig och lämnat helt andra fakta så nog om detta.

Och fakta och kunskap är ofta väldigt bra att ha med sig i bagaget vad det än gäller, det är aldrig tungt att bära. Men du missar en sak, Sten Ch.
Fakta och kunskap behöver alltid kompletteras med några egenskaper till när det gäller levande varelser. Känsla. Förmåga till empati. Sunt förnuft. Omsorg. Emotionell intelligens. Vanlig god mänsklighet helt enkelt. Det bygger inte på fakta. Man kan aldrig läsa sig till det. Det är något som man under gynnsamma förhållanden kan utveckla i samvaro med andra levande varelser. Dock knappast med hjälp av elhalsband.

Du skriver att du avskyr förutfattade meningar och ställningstaganden grundade på känsla i stället för fakta. Jag däremot vill ha ställningstaganden grundade på fakta OCH känsla. Du har säkert en mycket gedigen faktakunskap i det här ämnet jämfört med mig.
Jag är en ynka liten vanlig hundägare som tar mig friheten att ha säga vad jag tycker när det gäller, enligt mig, mer eller mindre plågsamma, dåliga metoder att behandla sin hund på. Och den åsikten grundar jag dels på fakta, men även mycket känsla och empati. Typiskt kvinnligt kanske? Tack för mig! yllet (Inte arg nu heller, inte ens ironisk tror jag) ;)

Namn: Bo Nordin
Datum: Torsdag den 14 November 2002 Kl: 12:12
Risken för att hunden skall utsättas för övervåld vid el-dressyr är större, är just det Sten skriver, att dressören tappar behärkningen. Det är lättare att trycka på en liten knapp än att ta fysiskt i sin hund. Det är därför som hundägaren aldrig bör hålla i sändaren vid ex viltrenhetsdressyr utan en erfaren dressör sköter sändaren. Sedan tror jag också precis som hugo att el-dressyr inte på något sätt skiljer sig mot vanlig dressyr, dressyren blir aldrig klar utan måste ständigt underhållas.

Namn: Sten Ch
Datum: Torsdag den 14 November 2002 Kl: 10:50
Kul att höra om dina erfarenheter, Hugo, och jag håller fullständigt med dig. Det du använde halsbandet till kan man göra minst lika bra med konventionella metoder eller kanske klicker.
Det är här den stora risken med el ligger, att man ersätter andra hjälpmedel med den. Det ger dressören för stor makt. Hunden kan tex inte längre hålla sig undan om dressören mister självbehärskningen.
Det är därför jag bara kan justifiera elanvändning i avskräckningssyfte. För att det är effektivt och samtidigt det skonsammaste för hunden. Men en förutsättning är att stöten inte förknippas med föraren eller själva elhalsbandet!

Namn: P-O Olsson
Datum: Torsdag den 14 November 2002 Kl: 10:45
Våld mot djur, tortyr, skräck, djurplågeri, skadade psykiskt för livet, panik. Om jag inte visste vad tråden handlade om så skulle man kunna tro att det handlade kamphundar som hetsas mot varandra eller någon annan avancerad form av hundmisshandel. Jag tycker att ordvalen i tråden verkar sakna relevans. Vi skriver trots allt om el-dressyr, en dressyrform som i många länder är helt accepterad.
Jag har ingen erfarenhet av elhalsband eller el-dressyr, men om man jämför med elstängsel så kan jag kanske dra några slutsatser. Mina båda hundar har varit i kontakt med elstängsel. Den ena hunden blev efter första kontakten med elstängslet mycket försiktig när den passerade ett stängsel av någon sort.
Den andra hunden gick (som jag såg) tre gånger i sin ungdom in i elstängsel. Den värsta gången stod hon i ett par minuter mot stängslet, dessutom i vatten, och höll ett skadat djur (stängslet var av modern typ med ordentlig kraft, det tyckte i varje fall jag när jag nuddade det). Den sist nämnda hunden bryr sig fortfarande inte om huruvida hon passerar ett stängsel eller inte.
Jag måste nu fråga er som vet: Kan det inte vara så att elhalsband påverkar alla hundar olika, precis som andra korrigeringar gör. Ett koppelryck, som på en hund inte har någon effekt, gör att en annan hund blir rädd för både hund och koppel.
För att varje hund ska korrigeras rätt måste man alltså anpassa metoden och kraften på korrigeringen. När man använder elhalsband antar jag att man börjar ytterst försiktigt för att se hur hunden reagerar. Sannolikheten för att en hund utsätts för tortyr, skräck, djurplågeri, psykisk skada för livet eller panik måste därför vara låg. Jag har svårt att se att någon utbildad hundtränare skulle börja på högsta effekt och sedan gå neråt till en lämplig nivå.

Namn: hugo
Datum: Torsdag den 14 November 2002 Kl: 10:06
Av nyfikenhet provade jag att dressera en hund med elhalsband. Jag kopplade obehaget till mig själv. Dvs när jag strömmade för felbeteende kopplade hunden obehaget till mig. Hunden tog emot dressyren som andra hundar gjort med "vanlig dressyr", varken bättre eller sämre. Det man kanske kunde uppfatta vad det att hunden lärde sig lite snabbare. Dock var beståendet i lydnaden inte ett dugg bättre än vanlig dressyr. Hunden hade jag haft sedan valp och hade ett bra förhållande till. Vad jag vill säga det är att eldressyr inte är ett dugg effektivare än vanlig dressyr. Så länge du kopplar obehaget till dig själv.

Namn: Sten
Datum: Torsdag den 14 November 2002 Kl: 01:00
yllet, du skriver: "Ironin kommer sig av att jag i ditt inlägg om symposiet läser in lite braverande, du krängde på dig elhalsbandet och visade de okunniga i salen, inklusive riksdagskvinnan som kunde noll i ämnet - ja, vad visade du de okunniga? - att elhalsband är helt ok. på hundar för du mådde inte dåligt av det. Eller? Vilken slutsats skulle alla okunniga dra?"

Var har du fått det ifrån? Jag har sagt att en veterinär hade det med och jag provade det, inte att jag stod på en scen och braverade. Jag tvivlar på att någre fler än ett par veterinärer observerade det. Resten, inklusive den ignoranta riksdagskvinnan, var ute och drack kaffe eller något. Jag provade för att jag ville veta, inget annat!

Du skriver också: "Som jag tidigare konstaterat tycker jag den sortens tester är trams, en hund upplever inte elhalsbandet på det sättet du gör. Och eftersom du själv har konstaterat det faktumet förstår jag ännu mindre meningen med din demonstration av halsbande."

Nu är du där igen med nedssättande formuleringar (tycker är trams) i stället för fakta. Förklara för mig varför man inet skulle ha nytta av att själv ha upplevt stöten från ett elhalsband när man diskuterar företeelsen, speciellt om man som i mitt fall är medveten om att hundar inte behöver uppleva sensationen exakt likadant? Måhända är provet av litet värde, men efteråt vet man ändå mer än man skulle gjort om man inte prövat.
Ärligt talat, yllet, tänk dig om jag i stället skrivit att jag kastades till golvet och vred mig i kramp och fick gå med nacken i stöförband en vecka efteråt.
Ärligt talat och handen på hjärtat, skulle du du skrivit i denna tråd att du visserligen är svuren motståndare till eldressyr, men att det höll på att ta livet av mig inte behöver betyda att hundar far särskilt illa av det?
Allt jag begär av dig är att du redovisar de kunskaper och den erfarenhet som ligger bakom ditt ställningstagande mot elhalsband.
Jag avskyr förutfattade meningar och ställningstaganden grundade på känsla i stället för fakta. Det är därför jag driver denna fråga så hårt. Trots att jag som sagt i princip är motståndare till eldressyr, uppträder jag alltså som dess försvarare ungefär som en försvarsadvokat försvarar en brottsling. Inte för att jag tror på metoden, utan för att jag vill att den ska ha en rättvis "rättegång".
Låt oss hålla oss till fakta. Saknas sådana kan vi i stället diskutera hur och var vi ska kunna få fram fakta. En enkel form av vetenskaplig metodik, alltså, i stället för tyckande på bräckliga grunder!


Namn: Sten
Datum: Torsdag den 14 November 2002 Kl: 00:40
Husse, du skriver: "Det som skiljer en hund från dig Sten Ch är ju det att du är förberedd på "kyssen". Och dessutom VET du vad det är som händer.
Hunden däremot har inte en "susning" om vad det är och reagerar förmodligen utifrån denna rädsla och skräck för det "okända"."
Visst husse, det är ju exakt vad jag skrev i denna tråd i går kväll!!!

Namn: Michael
Datum: Onsdag den 13 November 2002 Kl: 21:53
Debatten borde väl handla om hur el används idag och varför. Varför ska man använda detta medel överhuvudtaget? Som jag skriver tidigare i denna tråd så är bruken omfattande i Sverige/Norge idag och all den stund detta inte lyfts fram är det stor risk att förare förstör sina hundar, ennu större er risken att man avlar vidare på individ som är mycket svåra att klara av med konventionella metoder.

Varför man demonstrerar el på sig själv och hur är väl ganska ovidkommande. Har själv sett ganska många ”fårrenhetskurser” och som i allt annat är reaktionerna mycket olika hos hundarna. Några skriker till ordenligt, troligen lika mycket i överraskning som av smärta, andra vrider knappt på huvudet. Lyfter du en hund i nackskinnet så skrikar vissa ordentligt, andra bara hänger där och väntar på att något annat kul ska hända.

Det stora problemet med elhalsband torde inte vara hur ont det gör för hunden, som alla andra korrigeringar eller smärtor (skador, bett etc) så reagerar hundar individuellt. Problemet är som sagt vad detta gör i förhållandet hund/ägare, skadeverkningar på sikt och i aveln. Envar dressyr som inte hunden kan koppla direkt till matte/husse måste i sig vara motstridig…El är ett onödigt hjälpmedel som bara blotlägger brist på kunskap och tålamod kunskap hos användaren, detta då med undantag av f.ex får och renrenhet. Dessutom har jag själv sett el-dresserade hundar som faller tillbaka i synden så det är inte ens ett effektivt redskap, detta av den enkla grund att den inte skapar ett förhållande mellan förare/hund.

Att samtliga i denna tråd är överens om att undgå el er solklart, tyvärr tror jag inte dom som använder El i "normal" dressyr vill argumentera för detta på denna sida vilket är synd för debatten blir då något utspårat, (Har Sten eller hunden mest ont av el.....och varför...:))

Namn: yllet
Datum: Onsdag den 13 November 2002 Kl: 21:29
Det här sättet att diskutera har ett stort problem. Känslor syns lite dåligt. Så, Sten Ch, jag är inte arg. Ironisk, ja, och engagerad. Jag blir lätt det när man diskuterar metoder där hundar eller andra djur far illa.

Ironin kommer sig av att jag i ditt inlägg om symposiet läser in lite braverande, du krängde på dig elhalsbandet och visade de okunniga i salen, inklusive riksdagskvinnan som kunde noll i ämnet - ja, vad visade du de okunniga? - att elhalsband är helt ok. på hundar för du mådde inte dåligt av det. Eller? Vilken slutsats skulle alla okunniga dra?
Som jag tidigare konstaterat tycker jag den sortens tester är trams, en hund upplever inte elhalsbandet på det sättet du gör. Och eftersom du själv har konstaterat det faktumet förstår jag ännu mindre meningen med din demonstration av halsbandet.

Att elhalsband blir accepterat och helt lagligt i Sverige är ingen omöjlighet. Det är det i en del andra länder.
Vill vi det? Det är upp till oss att ta avstånd från de här metoderna eller tycka att de är ok.

När diskussionen gällde en liten harmlös klicker i en annan tråd var det många som tyckte att hjälpmedel ska man klara sig utan, det har man gjort i alla tider, kroppspråk, beröm/bestraffningar och ledarskap var tillräckligt för att träna sin hund. Klarar vi oss inte utan det här hjälpmedlet då?
Jag tycker att vi kan förpassa elhalsbandet till muséet, där hör de här metoderna hemma.


Namn: Husse
Datum: Onsdag den 13 November 2002 Kl: 20:33
Sten, JK, Yllet mfl..

ALLA former av våld mot djur är väl mer eller mindre att betrakta som övergrepp ?

Ändå tror jag att de allra flesta av oss någon gång har koppelkorrigerat en hund, eller kanske gett den en smäll eller dylikt när hunden har gjort något riktigt jävla dumt..
Eller har varit på "g" ...
Men el ! Det för ju tankarna till ren tortyr och har en negativ klang.

Jag måste ge Yllets tankesätt en viss poäng.
Det som skiljer en hund från dig Sten Ch är ju det att du är förberedd på "kyssen". Och dessutom VET du vad det 'är som händer.
Hunden däremot har inte en "susning" om vad det är och reagerar förmodligen utifrån denna rädsla och skräck för det "okända".
Chivas kan nog åxå ha en poäng i sin teori med mer jordad yta på en hund.
Den lilla smäll ett normalt elstängsel ger en hund som enbart touchar i detsamma under tex en jakt skulle ju inte avskräcka om det inte upplevs mkt värre för hund än människa. Samma hund kan ju springa rätt in i ett träd utan att blinka. DET gör inte vi...

Att el är effektivt emotsätter jag mig dock inte.
Utan att själv ha sett det användas kan jag ändå ha viss förståelse för vissa användningsområden som tex vid trafikerade vägar etc..
Jag har själv tänkt tanken när en av mina hundar äter gamla döda sorkar, skit och allt annat äckligt den kan hitta.
Principen är: Ju jävligare det luktar destå godare är det att käka :-))
Då skulle det vara intressant med en liten ampere så husse slipper skrika NEEJ när hunden bara fortsätter att käka på avstånd.. :-)

Namn: Melker
Datum: Onsdag den 13 November 2002 Kl: 18:53
Vill bara tillägga att man inte kan generalisera en hunds uppfattning och reaktion på el. Där jag renrenhetstestade (och elbehandlade) vorsteh innan jag drog till ripfjället sa de (med 500 hundars erfarenhet) att hundarna reagerar mycket olika. Några tvärvänder och skriker till medans andra knappt verkar bry sig.

Jag har själv råkat få en av varje sort.

Namn: Sten Ch
Datum: Onsdag den 13 November 2002 Kl: 18:21
Varför så arg, yllet? Kan vi inte diskutera detta som vuxna människor, utan att ta till ironi och brösttoner. Självklart tycker jag inte det är ok att vandra runt med ett elhalsband och ge mig själv små fräsiga impulser, och det visste naturligtvis du också. Ändå skriver du så. Du kan väl inte tycka att sådant för diskussionen vidare?
Vad gäller min avsikt att tra på mig halsbandet på symposiet, trodde jag det framggick. Salen drällde av folk som talade om elchock, högspänning, djurplågeri och allehanda laddade (skämtet är ofrivilligt...) omdömen, samtidigt som de helt saknade erfarenhet eller objektiv kunskap i ämnet. Och så råkade någon som skarpt talade mot eldressyr (vilket jag också gjorde) ha med sig ett halsband. Vad ligger närmre till än att man provar? Du måste väl ändå erkänna att det ger en indikation om hur hunden upplever elen? Sedan håller jag med dig om att hundar nog inte upplever elstöten precis som vi, och jag har ganska utförligt förklarat mig därvidlag. Jag tror inte heller att hundar upplever hugg och slag, koppelryck, nackskinnsdrag eller vad du vill likadant som vi. Lika lite som jag tror att två människor upplever en sak likadant. Men det ska väl inte hindra oss från att ta delvis utgå från egna erfarenheter när saken diskuteras? Så stor är skillnaden inte att egna erfarenheter helt saknar relevans.
Jag har sett el användas på tre hundar och själv provat elhalsband, Dessutom har jag via litteratur (både för och emot och intervjuer satt mig in i ämnet så gott jag kunnat. Ändå uttrycker jag mig försiktigt. Du däremot, yllet, verkar väldigt tvärsäker. Kommer det av bred erfarenhet, djupa litteraturstudier, egen forskning eller. Berätta gärna!

Namn: Chivas
Datum: Onsdag den 13 November 2002 Kl: 17:04
Yllet
Om du kan hålla i elstängsel så testa detta nästa gång
Ta ena handen och tryck ner den i marken och sen ta ÖVERSIDAN på andra handen och lägg den mot stängslet.
Hundarna har 4 kontaktytor rakt ner i marken plus oftast en blöt nos mot tråden.
Jag lovar dej att du får en JÄVULSK smäll när du har samma jordförbindelse som hunden har när han får en smäll
Min yngsta satte nosen mot ett stängsel där det var kor innanför efter den smällen så rann blodet ur nosen på honom.
Min äldsta har gjort likadant och han är livrädd för blanktråd och helt ko ren han går inte i närheten av en ko så elstängslet är inte att leka med.
Dessutom EL är ytterligt farligt att leka med halsband eller stängsel har du dåligt hjärta eller pacemaker så kan du ligga där stendöd eller med hjärtkammarflimmer.
Slutsatsen är Yllet att om du har lika bra jordförbindelse som en hund har (du har ju skor på dej) så lovar jag att det känns JÄVLIGT otrevligt.


Namn: Anneli
Datum: Onsdag den 13 November 2002 Kl: 12:40
.....och med den lilla engelska "versen" som JK skriver så faller det mig så lätt att hänvisa tillbaks till klickertråden.....Man får aldrig vara rädd för nytänkande för då tar vi ju oss aldrig framåt, eller hur? Then you get what you always got...

Namn: JK
Datum: Onsdag den 13 November 2002 Kl: 11:19
Yllet, medvetet eller omedvetet så verkar du att vilja missuppfatta vad som skrivs!
Jag ska nu inte börja göra utlägg eller några omfattande förklaringar. Jag respektera din uppfattning.
Men som det gamla orspråket säger:
”if you always do what you always did,
you will always get what you always got”:)


Namn: yllet
Datum: Onsdag den 13 November 2002 Kl: 11:11
Ja, jag står fortfarande undrande över vad Sten Ch hade för avsikt med att på ett symposium ta på sig ett elhalsband och trycka på utlösaren. Vad vill man uppnå med det inför publik? Vad vill man bevisa? Oavsett om man rabblar multiplikationstabeller högt eller bara kunnat göra det så saknar den sortens "test" all betydelse.
Det är hundens upplevelse av el vi måste titta på, det är hunden vi hela tiden måste utgå från om vi ska diskutera dressyrmetoder, bestraffningar, problemlösningar, hjälpmedel osv.

Om du, JK eller Sten Ch tycker att det känns ok. att vandra runt med ett elhalsband och ge er själv små "fräsiga" impulser så får ni gärna göra det för mig. Alla har ju sina nöjen, och ni gör det ju frivilligt och skadar ingen annan. Men för inte automatiskt över era upplevelser och slutsatser till hundarna för så enkelt är det inte. :)

Namn: jk
Datum: Onsdag den 13 November 2002 Kl: 09:07
Yllet, jovisst är det så, upplevelsen som som är avgörande, det tror jag vi alla kan skriva under på. Det jag reagerar på är att du ”slänger” dig med färdiga slutsatser som .tex ”Hunden uppfattar helt klart elen otrevlig och skrämmande, tom. i en del fall mycket skrämmande, så pass att den får panik. En del hundar blir skadade psykiskt för livet. Det finns inget försvar för det djurplågeriet enligt mig.”
Slutsatser där du redan bestämt dig för att SÅ HÄR ÄR DET PUNKT SLUT!
Du har åsikter om Sten Ch;s sätt att testa elhalsband, men du beskriver själv hur du testat/upplever ett elstängsel. Jag är inte ute efter att ”slå isönder” din egen uppfattning om elhalsband, utan öppnade tråden för att vi på ett öppet sätt skulle kunna diskutera och få tillfört oss lite mer kunskap än den som existerar just nu, där elhalsbandet och dessa användning endast ses som ett vertyg för djurplågeri & bestraffning!
Vad det gäller upplevelse av elstängsel, så beskrev Sten Ch det rätt bra,och det handlar om resistansen mellan jord och strömkällan, Kvinnor upplever t.ex elstängsel på ett annat sätt än män eftersom de vanligen har mer vätska (som leder ström) i kroppen, likadant är det med hundar, de har pälsen, och är alltid barfota :) ..
Till slut, så tror jag INTE själv på användningen av eldressyr mer än i extrema fall som beskrivits tidigare, och jag tror inte ensidigt att el är mer destruktivt för hunden än t.ex de som pryglar sina hundar till lydnad & underkastelse.

Namn: yllet
Datum: Onsdag den 13 November 2002 Kl: 08:32
JK, en liten undran bara. På vilket sätt illustrerar mitt inlägg om elstängsel på okunskap i allmänhet?
Det avgörande är inte strömstyrka osv. eller hur du upplever ett elhalsband på dig. Det är ganska ointressant.

Det avgörande är hundens reaktion och hur hunden upplever att bli bestraffad/dresserad med el. Det är väl det vi måste utgå från?
Och att hunden reagerar på el är helt klart. Det är ett mycket effektivt sätt att få hunden att göra/inte göra vissa saker. Sedan får man då ta ställning till om man som hundägare vill utsätta sin kompis för det här och ta riskerna med att det kan gå snett.
Tyvärr finns det hundägare som på grund av dumhet och/eller inkompetens tycker att det är helt ok. En del försvarar sig med att i vissa situationer är det rätt att använda, och ev. av vissa personer, men i slutändan så tycker man alltså att el är ok.

Namn: JK
Datum: Onsdag den 13 November 2002 Kl: 07:49
Vi är troligen alla emot elhalsband som dressyhjälpmedel?
Jag håller med om att det kan behövas ibland och då med utbildade "knappskötare"...Yllet inlägg om elstängsel illustrerar just okunskapen om el i allmännhet.
Det är som sagt oerhört avgörande genom vilka kroppsdelar strömmen passerar, samt spänningen. hur det upplevs.
Ett elhalsband har vanligtvis två elektroder som sitter ca: 10-20mm isär, det är här emellan strömmen går..

Namn: Michael
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 23:00
Jag tycker det finns all anledning att begrunda Stens inlägg. El är onödigt i dressyrsyfte. Om man ska jaga i ren eller fårrika marker eller man har stora problem med hare i kombination med trafikerade vägar så är det ett effektivt och skonsamt sätt att få bukt med problemet.

El kan aldrig lära en hund något i samarbete med förare, bara avskräcka från ett beteende. Om vi kan diskutera ”klickers” som i den föregående tråden, vad ska man då säga om elhalsband!!!

Inom stående fågelhundar har tyvärr el blivit vanligare och vanligare, det används till lydnad, inkallning, stopp och till och med i stadga i uppflog. Detta säger ett av två saker; 1) vi hundägare har blivit lata och lite kompetenta. 2) På grund av dessa dressyrmetoder är vi på gång att avla fram hundar som inte kan dresseras med ”vanliga” medel. Personligen tror jag att 1) gäller. Tålamodet är kort, den grundläggande kunskapen är låg och det JAGAS för lite över hundarna. Samtidigt är önskan att få en 1ukl så stort att man stressar fram resultat, detta med eventuella bivärkningar som blinkning, ringning, trög resning som resultat i det senare hundlivet.

Det är mycket naivt att to att detta är et lite problem här i Sverige eller Norge för den sakens skull. El används oftare och oftare, ”nybörjare” ser att ”proffs” använder detta medel och tror att det hela är OK. Debatten måste nog lyftas fram och ämnet diskuteras, på dom senaste 5 åren har det skett en kraftig ökning av el, konstigt nog mycket mera inom dom engelska stående hundarna än dom kontinentala, varför???

När det gäller själva smärtan så är nog inte el så illa, et rejält lyft i nackskinnet är nog lika illa, men då vet i alla fall hunden varför och från vem ilskan kommer…..

Namn: yllet
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 22:10
Sten Ch, får be om ursäkt direkt för att jag fattade fel i ditt inlägg. Missade att det stod att du kunnat rabbla multiplikationstabellen, inte att du gjorde det...;)

Namn: yllet
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 21:51
Nej, Sten Ch, jag tror inte heller att hundar är känsligare för el fysiskt. Men att de är det psykiskt kan man lätt se.
Så att prova på sig själv för att få en uppfattning om hur hunden kan tänkas uppfatta elhalsbandet är populärt trams bland elförespråkare, det saknar all betydelse eftersom det är hunden som ska ha halsbandet på sig.

Att du kan rabbla multiplikationstabellen medans strömmen var på bevisar väl ingenting, eller? Säger det dig någonting om hur en hund uppfattar samma strömstyrka?
Vilken avsikt hade du med att göra så??? Dvs. stå och rabbla multiplikationstabellen med ett elhalsband på dig? För våra hundars skull är den här frågan lite för allvarlig för att larvas bort med sånt.

Hunden uppfattar helt klart elen otrevlig och skrämmande, tom. i en del fall mycket skrämmande, så pass att den får panik. En del hundar blir skadade psykiskt för livet. Det finns inget försvar för det djurplågeriet enligt mig.

Hur stort mörkertal det är med eldressyr vet ingen. Att få tag på halsband är lätt, de säljs helt öppet här i Sverige bl.a. via internet. Den träning som bedrivs i bl.a. USA med el finns även här men inte öppet. Den dagen vi säger att det är nog ok. med el, titta det gör ju inte alls ont på mig, den dagen har vi eldressyren här för att stanna.

Namn: Sten Ch
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 20:56
En kommentar till yllet. Du har säkert rätt i att hundar uppfattar elen i tex ett elstaket annorlunda än vi. Eftersom hundar reagerar så starkt är det bestickande att tro att de är känsligare för el. Inget fysiologiskt förhållande talar för detta. Fysikaliskt sett har den närmre till marken och därför mindre resistans. På så sätt blir strömstyrkan ju högre (Ohms lag, du vet...). Du får en häftigare kyss av ett elstaket om du tex lägger knäet mot det samtidigt som foten är i marken än om du tar i det med handen. Men kanske kompenseras hunden av att pälsen isolerar?
Så¨här kan man resonera i evigheter. Men jag tror hundars känslighet beror på något helt annat. Överraskning. Du vet att det är/kan vara el i tråden. Så icke hunden. Även om du inte vet, fattar du snart att du fått en stöt. Det gör aldrig hunden. Den blir förskräckt för att den råkar ut för ett fenomen som är den fullkomligt oförklarligt och samtidigt obehagligt. Det hade jag också blivit.

Namn: Sten Ch
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 20:40
JK igen: Jag glömde en sak. Jag har provat el på mig själv, bland annat på ett symposium med en riksdagskvinna som motionerat mot eldressyr och som visade sig kunna noll i ämnet och om hundar med för den delen. Det talades om elchock osv, så jag blev förbannad och krängde på mig ett halsband som en veterinär tagit med och tryckte på utlösaren. Obehagligt, javisst, men inte värre än att jag kunnat rabbla multiplikationstabellen medan strömmen var på.
Sedan har jap provat igen, men det halsbandet var det mera fräs i. Men någon risk för att nackmusklerna skulle krampa var det långtifrån!

Namn: Sten Ch
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 20:36
JK. Jo, jag har nog läst att jänkarna använder el i många dressyrsammanhang och att det fungerar. Det är just därför jag skriver som jag gör i mitt förra inlägg. Jag är nämligen gammalmodig nog att tro att vem som helst som begriper lite om hundar, har bra en valp av bra material och träningsmarker får fram en utomordentlig fågelhund med hjälp av vettig vaplfostran och idog jaktträning där hundens vilja att vara sin (dominante/a) förare till lags i stort sett gör behovet av korrektionsmedel överflödigt. Att göra som i USA, där man använder el som "stimulans" i snart sagt all dressyr (tex Hit!, Gå i korgen! osv) medför alltför däremot stora risker för irreparabla fel. Dessutom är risken stor att aveln påverkas negativt. Är det inte en gängse uppfattning att amerikanska jakthundar är betydligt hårdare än europeiska?
El ska vara en nödlösning om hunden tex får för sig att jaga efter hare. Visst, felet är ALLTID förarens, som utsatt hunden för frestelsen innan den varit tillräckligt väl i hand för att kunna stoppas på första haren. Då är el utan tvekan den bästa, snabbaste och inte minst skonsammaste metoden för att få fågelhunden att ge upp stövarbanan.

Namn: yllet
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 20:13
JK, att testa med elhalsbandet på sig själv är väl ganska meningslöst?
Jag kan utan problem hålla i elstängsel runt ko- och hästhagar. Elpulsen är visserligen lite pirrande och obehaglig men inte mer. När mina hundar av misstag gått på samma stängsel har de blivit vettskrämda och skrikande sprungit iväg. De har sedan hållit sig på avstånd från trådarna. Jämför med vargar, el runt fårhagar håller dem borta.
Så hur vi uppfattar elstöten saknar betydelse, hunden uppfattar den med all säkerhet helt annorlunda.

Namn: Bo Nordin
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 19:58
Att den för får strömmade eftersökshunden har svårigheter att spåra, var det ett utlagt spår? där det luktar får. Det är naturligt, själva poängen med eldressyr ex mot får är just att man för hunden "talar om" att får är obehagligt om man jagar efter dom. Sedan måste man om eftersökshunden skall kunna göra eftersök i en får hage, öva detta och lära hunden att det är ok - ofarligt att spåra i fårlukt. Sedan är det naturligtvis lätt att göra fel i eldressyr - därför är det så otroligt viktigt att det är erfarna dressörer som håller i sändaren.

Namn: JK
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 19:24
Är det någon som testa med elhalsband på sig själv, och som vet hur det känns?
Är det någon som vet att bland den vanligaste styrkan som används under dressyr/inlärning inte känns mer än som ett lätt nyp i nackskinnet?
Den allmänna Svenska uppfattningen om elhalsband är att det i princip slår omkull hunden eftersom nackmusklerna krampar!

Namn: Marith
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 19:11
Ett litet inlägg ang eldressyr. Min man, som är viltspårdomare, blev ombedd att döma ett viltspårprov i Norge. Ett antal av de startande lyckades ganska bra på provet medan en hund hade stora problem. Efter bara några meter vägrade hunden att spåra och trots att den fick flera försök att "komma igång" så misslyckades det. Det visade sig att denna hund hade blivit tränad medelst elhalsband för att bli "får-ren". I markerna hade får gått och betat och därför spårade inte hunden. Det finns säkert tillfällen där elhalsband går att ta till som sista utväg (för att avskräcka och rädda livet på hunden), men det måste vara oerhört lätt att göra fel om man inte kan sin sak.

Namn: Sophie
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 18:58
Jag har hört talas om att det skall finnas halsband som skickar upp en rejäl luftstråle på hunden (Typ Citronhalsband, men med luft istället) Kanske skulle vara ett alternativ. För jag vet att många aldrig skulle använda elhaslband, men ändå har problem de vill komma tillrätta med. Men det krävs säkerligen en lika erfaren person som utför det för att det skall få rätt verkan.

Namn: JK
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 16:54
Ett tillägg. enligt vad jag hört, så används elhalsband frekvent i USA, och kanske i andra länder.
Men det är inget jag vill ska blir ett etablerat hjälpmedel i Sverige.

Namn: JK
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 16:49
Sten Ch.....du beskriver just det som folk i gemen menar och tror vad det gäller El-halsband, och som också är ett konkret sätt att rätta till "felbeteende" som kan rädda liv,(hundens,renar osv) Jag är ingen förespråkar för eldressyr, men tycker att det skadar inte att lära sig mer om det innan man som en del gör, ser det som ett grymt bestraffningsmedel från en hundförare som inte lyckats med sin träning.Fel använt så är det på gränsen till "kriminellt", men rätt använt så kan det vara till stor hjälp både för hund och förare.
det finns som sagt andra sätt att använda elhalsbandet på utan att ha stora "elverket" inkopplat...

Namn: Sten Ch
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 16:37
Jag satte mig in i saken ganska ordentligt när jag skulle skriva en artikel i ämnet (se Svensk Jakt 4/02) och en sak föreföll helt klar: att el aldrig får användas för att bastraffa, bara för att avskräcka. och det är stor, stor skillnad. Bestraffning kommer från föraren och förknippas med denne. Avskräckning ska utföras så att den förknippas med det som hunden ska avskräckas för, tex harar, renar, rådjur eller varför inte trafikerade vägar. Hunden ska tro att det är haren, renen, rådjuret eller bilen som kommer susande vägen fram som orsakar obehaget och att det är bäst att låta bli att jaga efter sådana farliga djur eller snabbt lämna vägbanan när en bil närmar sig.
Använt på detta sätt kan elhalsbandet bespara hunden mycket obehag och till och med rädda dess liv. Använt som bestraffningsmedel knäcker elhalsbandet en hund på mindre än fem minuter, och skadorna går inte alltid att reparera.

Namn: JK
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 14:19
Jag läste en bruksanvisning för ett elhalsband (köpt i USA)
Här upptäcker man att användningsområdet är inte (eller sällan) att bestraffa hunden med en jävla strömsmäll så den går omkull. här beskrevs andra metoder och användningsområde för att förstärka beteende etc...
Jag tror att många i gemen har en felaktig bild av elhalsbandet och dess användning..
Det är nästan tabu att tala om det:)

Namn: Bo Nordin
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 11:29
Jag vill påstå att vi idag i Sverige vet alldeles för lite om eldressyr pgr av att det just ses så "mörkt ut". Om vi istället kunde se det som en dressyrmetod(problemlösning) som vilken som helst och på något sett kunde ställa höga krav på utövarna. Dvs ex att en hundägare kunde vända sig till en "auktoriserad"problemlösare som kunde ha erfarenhet och utbildning för att bla använda ett elhalsband eller använda någon annan dressyrmetod för att komma tillrätta med ett hundproblem. För jag vill påstå att det finns vissa problem som skulle vara bäst för hunden om man löste med eldressyr ex viltrenhet.

Namn: JK
Datum: Tisdag den 12 November 2002 Kl: 11:11

Kände mig tvungen att öppna ett nytt ämne som en följd på ett inlägger i "klicker" tråden.
Vad vet vi om Eldressyr/halsband idag?
Vad jag vet, så finns det att köpa i Sverige, och används i det "mörka" för att få bort beteende som sker
utom "räckvidd" för hundföraren.

  << tillbaka
EftersöksService: 798    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida