Log in
 Aggressiva farliga hundar...  
Namn: sophiel2
Datum: Tisdag den 14 Juni 2011 Kl: 21:06
Ja det märktes tydligt när hon bara sprang eller när hon jobbade. Näsan av eller på. Ja det är mycket intressant hur de olika pusselbitarna samverkar och hur olika hundar kan vara trots att de matchar på en enstaka punkt. Eller avviker för den delen.

Nåja alla kan inte bli piloter, så vi får väl också leva med våra laster ;)

Namn: rospigan
Datum: Söndag den 29 Maj 2011 Kl: 21:50
Det finns många hundar som "klarar" sig genom att de inte har så mycket skärpa (förmåga att bli arg), trots att de saknar mod och goda nerver. Men om en sådan hund också har skärpa finns risken att de blir farliga. Å andra sidan är skärpan i sig inget som gör hunden farlig om blott de andra egenskaperna matchar skärpan på ett sunt sätt så att hunden har förmågan att använda skärpan endast när det verkligen behövs.

T.ex. de wachtelhundar jag mött på många av våra kurser är ofta av den trevliga typen, (och de har bara blivit trevligare med åren) har en skärpa av den rätta typen. D.v.s. de tar till den endast när situationen så verkligen kräver. Jag blir ofta förvånad över hur vänliga och lätthanterliga dessa spontana energiknippen egentligen är och hur explosiva samma hund kan vara om någon annan kurshund visar aggressiva signaler mot den, d.v.s. när den har en verklig orsak att svara med skärpa. Man skulle kunna säga att en bra wachtel är ett dramatiserat demonstrationsobjekt i hundmentalitet:-)) När den är vänlig är den jäkligt vänlig o.s.v.

Annars när det gäller alla sådana arbetande hundar som skall arbeta i högt tempo är det lätt för amatören att förväxla stress med livlighet. Man kan tro att hunden arbetar i ett högt tempo därför att den är livlig när i själva verket är stressad. Arbetets kvalitet brukar förr eller senare avslöja det verkliga förhållandet, en stressad hund kan t.ex. inte använda nosen särskillt effektivt eller utföra en effektiv manöver som skulle stoppa ett vilt t.ex.

Jag tittade just på sista avsnittet av "Mästarnas mästare", vinnaren blev den med som hade den bästa nervkonstitutionen, Ingemar Stenmark. Han jobbade totalt sett snabbast just för att han tog det så lungt.

Jag har också problem med mina nerver vid lerduveskytte och en instruktör har lärt mig att ju lugnare jag skjuter, dessto närmare kastaren, d.v.s. snabbare, kan jag ta duvan! Så det här med stresskontroll är en universell utmaning både för folk och fä. Vi lär inte få utöva avelsurval på människor men på våra hundar, hästar och kameler kan vi göra det och få bättre och effektivare samarbete med dem.

Torsti

Namn: sophiel
Datum: Onsdag den 25 Maj 2011 Kl: 12:02
Intressant! Jag ska berätta två saker. Min kompis hade en schäfertik som efter en händelse gick till attack och till synes helt oprovocerat bet ägaren i armen. Men innan detta skedde hade de utsatt hunden för lite "dressyr". Hon hade med hjälp av uppfödaren gjort något. Jag minns inte om de försökt komma tillrätta med kloklippning eller något sådant. Flera gånger hade de försökt förklara för hunden att de ville klippa klorna och att det inte var farligt. Säkerligen byggde hunden upp något för varje gång och sen när hon släpptes "fri" högg hon, efter ett rätt bra tag måste jag tillägga. Men det intressanta i detta tycker jag att hennes mentaltest var. Hon hade mentaltestats några veckor innan och fått KVARSTÅENDE AGGRESSIVITET. Något som jag tycker är intressant i sammanhanget. Barbro mentaltestade min hund för många många år sedan. Det var mycket som inte stämde in på henne. Men jag klarade inte av att sätta fingret på det. Jag förstod att något var fel och trodde faktiskt inte på att alla sa att det var för att jag inte var tillräckligt bestämd. Barbro fick själv klura på detta ett tag för hon såg också att det var något lurt. En jättefin hund måste jag säga att jag hade på vissa punkter. När allt fungerade så hade hon så många bra bitar. Men stor skärpa, stor försvarslust och... något nervös... Detta gjorde ju en hund som jag fick ha en enorm kontroll på. Jämt. Något som jag lyckades med. Hon skrämde en och en annan, men någon olycka var hon aldrig inblandad i. En gång bet hon mig i vinterhandsekn utan att det blev några märken och det var under ett enormt stresspåslag när det kom en schäfer riktigt nära. (Hon hade enorm schäferfobi innan jag lärde känna en kompis med schäfrar, det var rena medicinen) Någon familjehund blev hon aldrig och jag hade ångest av att lämna bort henne jämt. En gång när hon var 8+ hade jag henne dock på hundpensionat. De tyckte att hon var så livlig för sin ålder och undrade hur hon varit som ung. Som ett spjut vill jag lova. Jag tror aldrig att hennes arbetslust sinade ens en sekund. Men det behövdes perfekta förhållanden för att hon skulle klara av att hålla stressen borta!!

Namn: rospigan
Datum: Söndag den 1 Maj 2011 Kl: 09:21
Jaaa, att klara att hantera stress är nog den viktigaste egenskapen hos en hund. Allt står och faller med den egenskapen. Vår första hund hade både jaktlust, kamplust, skärpa o.d. på en för rasen bra nivå men hunden packade ihop p.g.a. bristande stresstålighet - svag nervkonstitution med andra ord.

Torsti

Namn: runny
Datum: Fredag den 22 April 2011 Kl: 08:10
Ok Din teori om stresspåverkan med omriktat beteende är intressant. Skyddshundar är ju den grupp av hundar som just blir utsatta för en enorm stresspåverkan under dressyren liksom stående fågelhundar under arbete, Men utmärkande för dessa hundar är just att de som regel klarar en hög stressnivå utan att man behöver se oönskade bieffekter av den. Kanske är det just stress-situationer som gallrar agnarna från vetet

Namn: rospigan
Datum: Torsdag den 21 April 2011 Kl: 21:49
Jag förmodar att hunden som bet Barbro var vad man kallar för "lömsk". Det betyder hunden inte signalerar något bestämt i realtid utan går och funderar på vad den skall göra en god stund efter att den blivit stressad eller negativt påverkad av något. Reaktionen som sedan kommer påminner lite om en överslagshandling som ofta riktas mot någon annan än den som orsakar retningen. Men en överslagshandling, som inte alltid behöver vara direkt aggressiv utan bara en handling för att "släppa på trycket", är i alla fall "ärlig", så att säga.

Jag har sett ett antal mentaltester på jakthundar men aldrig har någon bedömts som "lömsk", så pass sällsynt är det. Det betyder dock inte att det inte skulle finnas lömska jakthundar för det finns det.

En hund som på långt håll visar sin aggressivitet är svår att kalla för "lömsk", och orsaken till dess överdrivna aggressiviteten kan vara mycket mångskiftande.

Att en så erfaren person som just Barbro skulle låta sig luras av en lömsk hund kan kanske tyda på att hunden var otroligt "uttrycklös" före attacken.

På de jakthundskurser Maud och jag håller ser vi ibland överslagshandlingar som att en hund gör utfall mot någon annan hund som inte har ett dugg med saken att göra. För det mesta handlar det om hundar som blir fruktansvärt stressade av de första kurstillfällena. Det är hundar som inte har någon som helst "världsvana", de är inte vana med främmande hundar, främmade människor och krav. Plötsligt skall allt detta nya pådyvlas dem samtidigt, undra på att de blir stressade och känner att de bara "måste göra något" för att lösa upp knuten! Det brukar dock gå över efter några kurstillfällen när de har hunnit anpassa sig. Så även om man inte bryr sig om att dressera hunden så kan man i alla fall ta den med sig överallt så att den får se lite mera av världen än bara hundgården.

Den här rena sällskapshundsvärlden, som jag har väldigt lite erfarenhet av, kan ibland vara en sådan circus att den blir för en sunt tänkande människa helt ogripbar och obegriplig.

Mentaltester är lite meningslösa innan man utbildat hundägarna och framför allt uppfödarna i grundläggande mentalkunskap. För att kunna tillgodogöra sig utbildningen skulle hundägarna/uppfödarna först vara tvungna att lägga åt sidan den ihopfantiserade bild av hunden och hunderiet de redan hunnit cementera. Om man kan överbygga det sistnämda hindret först, sedan kommer nog resten att lösa sig oxå. Då, men först då, kommer hundägaren/uppfödaren att vara mottaglig för kunskap.

Torsti




Namn: runny
Datum: Torsdag den 21 April 2011 Kl: 08:38

Med anledning av tidningsartiklar i aftonbladet om allvarliga incidenter där aggressiva farliga hundar varit inblandade kan jag inte underlåta att ta upp ämnet här. Jag nämner inte rasen eftersom jag inte tror att farliga hundar är ett ras och uppfödarproblem utan snarare beror på tråkiga arvsanlag som kan komma upp till ytan oavsett ras. Hursomhelst är problemet allvarligt när man betänker att inte ens en renommerad expert som Barbro Börjesson kunde ana att hon plötsligt och utan synbarlig anledning blir överfallen av en ilsken hund en rottweiler, en ras som hon för övrigt hade många många års erfarenhet av. Eftersom jag personligen har blivit utsatt av hundattacker från raser som normalt uppvisar ett harmlöst beteende blir jag betänksam och undrar om inte mentaltester borde införas som ett obligatorium för att komma tillrätta med de värsta hundarna i kategorin "farliga lömska hundar"Att hundar går till attack mot barn är beklagligt men lättare att förstå eftersom barn omedvetet uppvisar likheter med bytesdjut i sina brnsliga rörelsemönster. Att en hund oprovocerad går till attack mot en garvad och erfaren hunddressör med flerårig vana med dominanta och potentiellt farliga hundar är svårare att förstå. Eftersom hithörande problem inte kan vara okänt för jakthundsuppfödare heller tar jag upp det här. Min erfarenhet är att det alls inte är ovanligt med hundar av den sort som här beskrivits

  << tillbaka
EftersöksService: 796    ApportService: 451    Forum: 28 806    
Startsida